I förrgår var jag på en av de bästa konserterna jag någonsin varit på! Inte den bästa, men helt klart top 3! Det var fantastiskt! 3 bra band, god stämning i lokalen och MÅNGA bra låtar!!

Men för att då ta det hela från början. Jag kom till Klubben runt 17,30 (insläpp 18,30). Då var det redan lite folk där, kanske 9-15 personer. Men eftersom min kompis, låt oss kalla honom Herr Gitarrist, hade köat sen 14,30 (tror jag det var... jag fick ett sms nån gång då i alla fall där det stod ungefär "är du säker på att det är på Klubben? Det är inte en jävel här" :-P) så kom jag såklart först i kön :-D Vilket i sin tur självklart ledde till att jag även hamnade längst fram i mitten! Vilket var både skoj och nytt. För trotts att jag nu lyssnat aktivt på hårdrock (med aktivt menar jag nästan uteslutande, men jag har gillar hårdrock sen låååångt tillbaka. Black Ingvars ni vet ;-)) sen 2004 (då jag såg HammerFall på Grynets Show :-P) och gått på ett ganska hyfsat antal konserter så har jag aldrig stått längst fram. Så det var skoj!

Vid 19,00 började Tracedawn. Ett finskt band som lirade melodisk döds metall. Det var faktiskt oväntat bra! De körde på som galningar på scen och hoppa runt (framför allt basisten) vilket gjorde att man stod ut med growlandet (jag har dock börjat tappa lite av min avsky mot growl numer, nu kan jag till och med uppskatta det i små doser)!

Vid cirka 19,45 klev Dream Evil upp på scen! FANTASTISKT!! Ett av Sveriges bästa band helt klart! De bjöd på klassiker som The Choosen Ones, Made of Metal, Heavy Metal in the Night och The Book of Heavy Metal samt ett antal låtar från den nya plattan In The Night. Nu har jag inte hört In The Night så jag kände inte till de låtarna, men nu är jag helt klart sugen på den. Särskilt bra tyckte jag låten Immortal (med den fantastiska refrängen "We are immortal, we rule and slaugher, and then we rise!") var!

Sen vid 21,00 vart det dags för STRATOVARIUS!! FANTASTISKT det också! Trots vissa röstproblem för herr Kotipelto i vissa låtar så var det en riktigt underbar upplevelse! Visst, scenbygget andades lågbudget men vad fan gjorde det! Många klassiker, 4 låtar från nya plattan (Deep Unknown, Winter Skies, Forever Is Today och Higher We Go) samt ett fantastiskt levande band gjorde att man glömde scenen! GRYMT BRA!! I can only say HAIL TO STRATOVARIUS!! MYCKET bättre live än på skiva (och de är ju redan grymma på skiva så...).

Sen avslutades det hela med att jag fick skaka herr Kotipeltos hand! I och för sig fick alla som sträckte fram handen det, men i alla fall! Stort! Sen i t-shirt shoppen gav de ut gratis posters! And the night was complete!

För att sammanfatta är jag alltså MYCKET nöjd! De får gärna komma tillbaka snart igen! En annan sak som var skoj var att Strato vågade spela så många ballader som de gjorde! Till och med det första extranumret var en ballad bestående i fina Forever! Riktigt grymt! Tyvärr sacka min mobil sönder så jag fick inga bilder. Men jag ska försöka ragga upp några bilder från herr Gitarrist så det kanske kommer några här i alla fall i framtiden!

Cheers och ett stort "synd för er" till alla som inte var där!

Så var det ordnat tillslut också! :-)
Det känns skönt. Apa vad det ska bli roligt :-D

Jag måste också säga att det ska bli intressant och roligt att se förbandet, Freedom Call. Jag har endast lyssnat lite på dessa tyskar men det jag har hört har varit bra. Spännande.

När vi ändå är inne på förband så ska det även bli spännande att se Dream Evil igen (som förband till Stratovarius)! Jag såg dem som förband till HammerFall på Gröna Lund 2007, men då hade jag ingen aning om vilka de var. Nu har jag bättre koll och det ska bli skoj att de dem. Vidare så tror jag även att jag har kommit på varför de har flyttat konserten från Tyrol till Klubben. Jag såg nämligen nått på TV om att Jerry Williams ska hålla på och leka på Tyrol nu framöver. Och då är det ju naturligt och självklart att man flyttar Stratovarius... eller hur?

Jag har egentligen inte så mycket mer att skriva idag (har grymt mycket annat att göra och tänka på just nu... ni vet... såna där extenciella frågor som; vad fan ska man göra när skolan tar slut?). Men innan jag lämnar er vill jag tipsa om en bra och intressant intervju med Michael Kiske. LÄS DEN HÄR! Den handlar om allt som händer kring människan just nu. Ett litet intressant utdrag lyder såhär:

Fanclub: What are the future plans for UNISONIC? A new album, promotional video clip, tour in European festivals, tour in other places (South America, Japan, Usa, etc), and live Dvd?
Michael: All that and more!
The lazy days for Mr. Kiske are finally over now, and I am very glad about it.

Now isn't that something! Good bye!

Nu är 2010 här och vi har gått in i 10-talet. Vad 10-talet kommer att innebära är omöjligt att spekulera i. Men ska man vara lite pessimistisk så tror jag att Hårdrocken i alla fall står inför sin största svacka NÅGONSIN. Då tänker jag främst på att de flesta gamla giganter kommer att lägga av och att det inte riktigt finns några som kan ta över...

Men vi ska inte bli deprimerade riktigt än. Nu är det ju bara 2010 än så länge, ett år som jag spår kommer att bli ett GRYMT hårdrocks år!! Inspirerad av det här inlägget (från bloggen "METAL!") så ska jag, i punktform, fritt spekulera om vad jag tror (eller vet, för vissa saker bygger på andra saker som är officiella) kommer att hända under 2010!

• Helloween släpper sin nysinpelade "best of" UNARMED – Best-Of 25th Anniversary den 29e februari. Detta följs inte av någon turné (förutom en stor jubileums spelning på gigantiska Wacken Open Air. Dagens sättning gästas då av de två tidigare medlemmarna Kai Hansen och Roland Grapow. Michael Kiske avböjer att medverka. Spelningen filmas och släpps senare på DVD) utan börjar istället skriva nytt material till en kommande platta som bandet beräknar att ge ut under 2011.
  
  
• GammaRay släpper To The Metal. Skivan blir en succé och följs av bandets största turné någonsin, som bland annat gästar Stockholm (där de spelar på Arenan).
  
  
• Accept återförenas tillfälligt men bryter sedan återigen upp på grund av det massiva motstånd den nya sångaren möter. De återförenas dock igen mot slutet av året, denna gång dock under namnet Metal Heart.
  
  
• HammerFall åker på turné i Storbritannien, Nord och Syd Amerika och Japan. De släpper därefter en ny live-DVD inspelad under Europa turnén. Efter detta tar bandet en paus över sommaren och hösten (då Joacim Cans släpper sin efterlängtade andra soloplatta, denna säljer mycket bättre än debuten och innehåller en top 10 singel). De återkommer dock mot slutet av året då de bekräftar att de i början av 2011 ska påbörja inspelningen av en ny platta. För första gången finns både Fredrik Larsson och Anders Johansson bland låtskrivarna.
  
  
• Sabaton släpper den nya plattan Coat of Arms och ger sig därefter ut på sin största turné någonsin. De spelar bland annat för första gången på Arenan i Stockholm (där de även spelar in sin första live-DVD).
  
  
• Ronnie James Dio blir frisk och gör en bejublad comeback med Heaven & Hell på Sonisphere.
  
  
• Iron Maiden släpper ett nytt studioalbum som hyllas av kritikerna medan fansen tycker att den är på tok för lik A Matter of Life and Death. De spelar flera nya låtar på Sonisphere.
  
  
• Avantasia släpper två nya album och en DVD. Alla hyllas av fansen som musikaliska mästerverk, men kritiska röster menar att flera av låtarna är långt ifrån metal.
  
  
• Jens Ludwig (gitarrist i Edguy) släpper sin första soloplatta.
  
  
• Stratovarius avslutar turnén för Polaris och börjar på en gång skriva nytt material. En ny skiva ser dagens ljus i slutet av året och turnerandet återupptas.
  
  
• Revolution Renaissance släpper ett nytt album. Albumet floppar och Timo Tolkki ställer in den redan planerade europaturnén. Kort därefter splittras bandet och Tolkki börjar arbeta med del 2 av sin rock opera.
  
  
• Sonata Arctica avslutar sin The Days of Grays turné och tar därefter en paus. Tony Kakko släpper då sin första soloplatta bestående uteslutande av symfoniska låtar med många mäktiga vokala arrangemang.
  
  
• Hells Jingel Bells kommer inte tillbaka och den bandade föreställningen göms djupt ner i SVTs arkiv.
  
  
• Året avslutas med en direktsänd hårdrockskonsert med namnet The Final Countdown. Där spelar flera av Sveriges största hårdrocksstjärnor tillsammans.
  
  

Sådärja. Det var allt tror jag. Nu har jag säkert glömt en massa saker som jag kommer att komma ihåg snart. Men till största delen tror jag att 2010 kommer att se ut på detta sätt.

That's all for today! Bye!

Men innan ni går kan ni ta er tid att titta på Helloweens nya video till nyinspelningen av klassikern Dr.Stein. Den är MYCKET rolig!

Nu är det ett helt år kvar tills vi behöver höra Last Christmas eller Nu är det Jul Igen (rapversionen)!!!!!!!!! JIPPIIIII!!!!

Men julen har faktiskt varit bra (oavsett min sarkastiska ton ovan). Det har varit trevligt, Kalle Anka var kvar och någon hoppade på Påven, precis som det ska vara. Samt att jag fick några riktigt trevliga julklappar! Eftersom det här är en hårdrocksblogg så ska jag endast ta upp mina hårdrocksrelaterade klappar (ENDAST för att skryta!!! MuHAHAHAHAHA!!).
Jag har fått Tenacious D DVDn The Complete Masterworks 2; JIPPI!! Jag har ännu inte hunnit kolla. Men baserat på vilka sköna typer det är och deras grymma musik tror jag att it will be a blast!
Sen har jag fått den nya Queen samlingen Absolute Greatest som jag faktiskt sitter och lyssnar på i just detta nu. Och självklart låter Queen precis som Queen ska göra. Fantastiskt musik (R.I.P Freddie Mercury)!

Och sen till det som egentligen var skojigast: Biljetter till KISS på Stockholm Stadion OCH biljetter till SONISPHERE FESTIVAL i Stockholm (närmare bestämt Stora Skuggan, vid Universitetet)!! YIPPIE KI YAY!!
Detta betyder att jag i sommar får se KISS, Heaven & Hell och Alice Cooper för första gången och Iron Maiden för andra!! En skojig sommar helt enkelt! Sen kanske något annat band på Sonisphere också, jag är lite nyfiken på både Mötley Crüe och Slayer faktiskt (även fast jag inte lyssnar på de särskilt mycket)!

Sådärja. Nu har jag uttryckt min lycka på ett ganska bra sätt tror jag (en lycka som faktiskt håller i sig fast Queen spelar The Show Must Go On i min stereo, en låt som direkt för tankarna till hur extremt synd det är för världen att den förlorade herr Mercury). Då återstår bara att säga GOTT NYTT ÅR!!! Vi syns 2010!!

Just det! Som några av er kanske märkte så sändes inte Hells Jingle Bells (hårdrocksjulshowen med bland andra Joacim Cans och Oscar Dronjak) på julafton som det var tänkt. Varför vet jag inte. Men den har i alla fall fått en ny sändningstid. Den kommer att sändas på SVT 2 söndagen den 27 dec, kl.22.05! Just for knowledge!

PS, Stratovarius konsert på Tyrol har flyttats till Klubben. Varför vet jag inte. Det kan ju knappast ha något att göra med storleken du jag uppfattar båda som ungefär lika stora...

Nu har det läckt ut småklipp från Helloweens kommande nyinspelade "best of", UNARMED - BEST-OF 25TH ANNIVERSARY, och jag måste säga att jag tror att det kommer att ryka ordentligt på Helloween forums runt om i världen ett tag fram över. De har nämligen gjort något TOTALT oväntat med de nyinspelade låtarna vilket gör att detta album troligtvis kommer att ligga högst upp i "hata eller älska" högen.

Men för att gå tillbaka ett album. Bandets senaste studioalbum med nyskrivna låtar var Gambling With The Devil, som kom 2007 och som efterföljdes av turnén Hellish Rock tillsammans med Gamma Ray. Detta album var ett av de hårdaste på länge från bandet (främst på grund av inledande Kill It) och hamnade även delvis i "hata eller älska" högen bland Helloweens fans. Jag gillade den!

Men nu byter bandet väg, TOTALT!! De nyinspelade låtarna på UNARMED... (i alla fall de små klipp jag hört) bär inte alls samma metalliska och hårda ljud som Gambling... Om jag ska försöka beskriva soundet så är det snarare halv-akustiskt med lite stänk av Pink Floyd på sina ställen. Det låter märkligt, jag vet (särskilt när vi pratar om ett så legendariskt Power Metal band som Helloween), men det är icke desto mindre sant. Och det är just därför som jag tror att denna platta kommer att väcka hätska diskussioner framöver. Om inte jag har helt fel så skulle jag tro att det kan uppstå lika starka läger i denna fråga som i frågan "Kiske VS Deris".

Vad tycker jag då i allt detta? Jag vet inte. Jag vill gärna höra HELA albumet innan jag bestämmer mig. MEN, jag tycker att det verkar jävligt intressant! Och jag undrar väll egentligen om det skulle vara någon mening med det hela om låtarna inte förnyades på något sätt.

Men ni ska få bedöma själva. Här är en preview:

Jag menar... det är skojigt att så många hittar hit (även fast det inte är därför jag skriver, för i så fall hade jag slutat för läääääääänge sen)... jag förstår bara inte riktigt hur :-P

Jag talar om att jag i veckan haft hela 42 unika besökare under en dag! Det kanske är bebis siffror för många bloggar. Men för mig, som vanligtvis ligger på mellan 4 och 10, är det STORT! Jag vet inte var ni kommer ifrån, men kom gärna tillbaka! :-)

Vidare till det vässäntliga. Trots de många besökarna kommer det en tid framöver ske betydligt mindre här på bloggen. I alla fall i några veckor. Det är nämligen så att Mr.MASA håller på att ta körkort! Och uppkörning med mera närmar sig med stormsteg! Därför kommer jag lägga större delen av min tid på just detta.

Precis som jag förklarade till sommaruppehållet så lägger jag inte ner bloggen. Den tar bara en paus, men kanske nått enstaka inlägg ibland. Men mot jul ska den troligtvis upp i normal fart igen.

På tal om körkort. Den här beskriver PRECIS hur det hela går till!


HAHA. Bye, bye!

Jag älskar Hårdrock. Jag älskar det som Hårdrocken står för. Jag älskar den mångfald som finns inom Hårdrocken. MEN. Det där jävla tjafset om sub-kultur klarar jag inte av!

Varje gång som det går bra för något band eller någon person, inom hårdrocken, kommersiellt så uppstår det alltid samma rabalder. "Öh, du... det är på grund av idioter som den där som hårdrocken håller på att förlora sin status som sub-kultur!". Man tycker att denna person eller detta band överger de ideal som hårdrocken har och genom att synas fördärvar "sub-kulturen" genom att föra ut musiken till massan. Dessa tror också på fullaste alvar att hårdrocken alltid har varit en underground rörelse och att så ska det förbli. Detta är samma människor som står längst fram på de stora arenorna och gastar när de största banden spelar för flera tusen åskådare... ser ni dubbelmoralen?

Låt oss för en stund kolla på fakta. Visst, hårdrocken var sub-kultur och verkligen underground när den kom någon gång där på 60-talet. Men sedan under 70-talet hände något, något som sedan exploderade på 80-talet. Hårdrocken växte till sig kraftigt och hårdrocksbanden blev de största banden på planeten. Även idag är band som KISS, Iron Maiden, Judas Priest och Metallica de band som drar flest människor. Sweden Rock Festival är Sveriges största festival och även utomlands är de största festivalerna hårdrocksfestivaler (ta Wacken som ett exempel).

Det jag vill säga med detta är att tjafset om att det skulle vara en sub-kultur bara är skitsnack! Det var mer än 30 år sedan som det ens var någorlunda nära att kallas en sub-kultur och de som inte inser detta har levt sina liv i någon grotta! Jag blir så trött på detta jävla skitsnack! Hårdrockens grundläggande budskap anser jag är att våga gå sin egen väg. Men om någon hårdrockare gör just detta och råkar lyckas så blir de utskällda av de "riktiga" hårdrockarna!! Herrejävlar vilket jävla skämt!!

Tillsist skulle jag bara vilja säga följande till folk som tycker illa om band som det går bra för kommersiellt:
Är inte Hårdrock den absolut bästa musiken i universum? Varför ska detta då bara förunnas ett fåtal "undergroundare"? Vad är det egentligen för fel med att den breda massan upptäcker denna underbara musik?

Ta en lång funderare på detta kära metalheads out there!
Mvh
Mr.MASA

(by the way: To all my north american readers that I don't have; HammerFall is touring north america next fall, be there!)

"On songwriting; it's going well indeed. We are slowly but steadily advancing and the new stuff is shaping up really nicely. We have some really dark and aggressive stuff written as well as some more melodic, so this new album will definitely cater to all aspects of the Nocturnal Rites legacy!

We are really excited to record, but we've always said that we'll not rush things, so we'll take our time and make sure we are 100% on the money before we nail the songs in the studio."

Spännande, spännande. Men frågan kvarstår om de kommer att fortsätta med det lite modernare soundet de använde på The 8th Sin eller om de kommer att gå tillbaka till mer "klassisk" Power Metal som på exempelvis 2002 års Shadowland. Jag tycker att det, eftersom de har klarat av båda sakerna med bravur, egentligen inte spelar någon roll.

Men NU till det traditionella högtidsfirandet! Här ÄR den ULTIMATA HALLOWEEN LÅTEN! Helloween med Halloween från Keeper of the Seven Keys Part 1 (i videon är ju låten dock som bekant klippt ganska väl, den är ju nära 15 minuter i orginal versionen)!!

... only sick :-P
Fast det börjar ordna upp sig nu :-D. Ligger och kollar på VH1 som visar en Top 10 lista med Queen. Där ser man, ibland kan faktiskt musikkanaler klämma ut lite bra musik. Om jag minns rätt var det Rolling Stones igår också. Kanske början på en trend? Eller så har det alltid varit så, jag vet inte för jag brukar nästan aldrig kolla på VH1 annars.

Men egentligen så är det inte detta jag ska prata om i dagens inlägg (som jag märker är det första på en vecka :-P). Jag ska prata om hur irriterande det är att CAPS LOOK tangenten sitter så grymt irriterande till min (eller rent tekniskt sett skolans) bärbara dator. Man kommer åt den hela tiden, vilket gör det grymt irriterande att skriva på den. Enda anledningen till att jag egentligen gör det nu är för att kunna se Queen listan på TV (nu visas btw den alldeles underbart utflippade videon till I Want to Break Free).

Nej, jag ska inte prata om detta heller tänkte jag. Det är nämligen så att herr Tobias Sammet har publicerat en ny grej om den kommande Avantasia plattan; Det kommer inte att bli någon, det kommer att bli TVÅ, MINST!

"I have always given my very best, but this new chapter in Avantasia’s history is too much and too ambitious to be just a regular album. I have worked on it for years now, and it has become even more than two albums! I don’t know if I will release one first, or both simultaneously, or maybe even both in one special package. It’s all up to whatever label is going to release it, we’ll see. The production is so massive and I have so many guests this time. It’s the continuation of the “Scarecrow”-story. I knew that story would be spread out over two albums back then when we started working on it in 2006, cause we had writtem a real Rock Opera of over 20 songs even back then. But since then we kept composing, and out came even bigger and better material. Sometimes you don’t have a single good idea for months, whereas at another point it just keeps flowing. “The Scarecrow” was a huge success, with that success backing me up, it’s inspiring to be able to do things big time!"

 Spännande som apa! Det kommer alltså att bli minst två nya Avantasia plattor! Och dessa ska fortsätta på samma historia som påbörjades med The Scarecrow! Fantastiskt!

Nu orkar jag faktiskt inte skriva något mer. Är sjuk, närmare bestämt förkyld, remember? Så Bye bye!

En gång i tiden föddes Hårdrocken ur Jazzen och Blusen. Detta hände i Storbritannien där jazz och bluesband som exempelvis Black Sabbath (va? visste ni inte det :-P) började spela hårdare och tyngre saker än någon någonsin tidigare. En annan gren kom från Rock 'n' Roll band som Hawkwind. Detta hände som sagt i Storbritannien. Sedan dess har Hårdrocken tagit ett stort kliv. Det finns nu miljontals band som spelar nästan lika många olika subgenrer inom hårdrocken över hela världen. Detta vet nästan alla som kallar sig Hårdrockare idag. Många har även kolla på mycket som händer på metal-scenerna i exempelvis Storbritannien, USA och Tyskland (som anses vara de "stora" metal länderna). I mina ögon har de Svenska och nodiska hårdrockarna dock svårt att se det som finns precis under näsan på dem. För det är faktiskt så att om man bortser från "giganterna" så bjuder faktiskt norden på några av de mest framgångsrika Hårdrocksbanden av idag.

Därför har jag nu beslutat mig för att skriva ett litet inlägg om detta (i min gigantiska blogg, jädrar vad detta kommer att slå i medierna :-P). Jag ska upplysa helt enkelt om den nordiska hårdrocken och den märkliga karta som blidas när man kollar närmare på det.

För att då börja i öst. I öst har vi Finland, också känt som trall metallens hemland. Finland är mest känd för sina otaliga Power Metal band med ursprung ur folk musiken. Många finska band har väldigt tydliga folk inslag och att höra ett fiol solo behöver inte vara något ovanligt. Ett annat roligt faktum med finska band är att jag inte har hört ett som INTE haft en keyboardist med sig. De finska banden är alltså mycket för det storslagna. Några av de mest kända finska Power Metal banden är Stratovarius, Nightwish, Sonata Arctica och Lordi. Självklart finns det andra band som inte alls spelar Power Metal också, som till exempel det ganska stora Death Metal bandet Children of Bodom. Men det är Power Metallen som är mest utmärkande.

Nu flyttar vi blicken något åt väst och hittar... nej men ser man på... Sverige! I Sverige har vi valt en något tyngre och mörkare stil än i Finland. Här finns egentligen två "läger" inom hårdrocken, där inget egentligen är större än det andra. Vi i Sverige har, framför allt, Heavy och Death Metal. Sverige är hem åt internationellt stora Heavy Metal band som HammerFall, Sabaton och Europe. Det är ett faktum att dessa är ganska stora utomlands, Europe var till och med gigantiska ett tag på 80-talet i och med deras super hit The Final Countdown. Sedan har vi också internationellt stora Death Metal band som In Flames, Amon Amarth och Dark Tranquility. Det som utmärker Svensk hårdrock mest är att den är tung och hård, men även väldigt melodisk.

Om vi nu ännu en gång riktar blicken lite mer till väst så hittar vi Norge. Och i Norge är det svart som natten. Med ett par undantag (som Jorn Lande, sångare i JORN och Masterplan, och Roy Khan, sångare i Kamelot) så är de band som är kända från Norge Black Metal band. De mest kända i denna kategori är band som Gorgoroth, Dimmu Borgir och Immortal. Det har stormat om många Norska Black Metal band. På 90-talet så brändes kyrkor ned i Norge och flera Black Metal musiker dömdes för det och Gorgoroths förre sångare, Gaahl, är öppet satanist.
Norge kännetecknas alltså av den Svara Metallen.

Om vi nu kollar på Nordenkartan så ser vi en väldigt intressant sak. Det blir tyngre och mörkare ju längre västerut vi kommer. I Finland, längst i öst, var det glatt och trallvänligt. I Sverige hade det blivit lite hårdare och mörkare och längst i väst, Norge, hade det blivit svart som i graven. Det finns någon konstig symetri i det hela tycker jag. Varför det är så här förstår jag inte. Det är så logiskt allt sammans att det är ologiskt. Fattar ni? :-)

En liten reminder och sammanfattning:

Danmark och Island då? Ja, förutom Volbeat och Gasolin' finns det knappt några kända band från Danmark, och Island ska vi inte ens prata om.

Det var allt för idag. Jag hoppas att ni orkade läsa igenom all text ;-)
Bye, Bye!

Jag satt just och funderade lite över hur saker och ting, av outgrundliga anledningar, väcker förundran och i vissa sällsynta fall även saknad, fast man inte har någon aning om varför. Sådana saker som man egentligen inte bryr sig så mycket om, men som man ändå börjar sakna så smått när de av konstiga anledningar försvinner och framtiden är oviss. En sådan sak, för mig, är Rhapsody of Fire.

Vad har hänt egentligen? Var har detta italienska super symfoniska fantasy band tagit vägen egentligen? Det senaste som hördes från bandet var följande uttalande på deras hemsida (daterat för nästan exakt ett år sedan):

RHAPSODYOF FIRE’S ACTIVITY SUSPENDED

Posted on 2008-10-04

Hi to all, we would like to inform everybody that actually the RHAPSODY OF FIRE band activity relatively to album releases and touring has been suspended, independently from our will, for an unspecified period of time. We are sorry for that. Further news will be made available as soon as we will be in the conditions to release them. Thank you for understanding.

Rhapsody Of Fire

Efter det blev det tyst som i graven om detta band. Det enda som sedan dess kommit upp på hemsidan är diverse nyheter om projekt med bandets medlemmar, som till exempel att trummisen och hans bror åker på turné, och en minnes runa efter Crimson Glorys avlidne före detta frontman, Midnight (R.I.P). Men ingenting om vad som händer med själva bandet, något som jag finner ytters märkligt.

Egentligen så är det konstigt att jag ens bryr mig. Jag har aldrig varit något hard core fan Rhapsody (som de hette förut) eller Rhapsody of Fire. Triumph or Agony är den enda platta jag äger med bandet och den lyssnar jag på ytters sällan. Men trots det så är det ändå någonting som får mig att börja sakna dom så smått. Det kan vara för att bandet gör sin grej fullt ut eller så kan det vara för att de är tämligen unika med det. Visst, det finns JÄDRIGT MÅNGA Power Metal band där ute som sjunger om drakar och demoner, men det finns väldigt få som gör det på samma sätt som Rhapsody of Fire. Jag vet inte jag, men det kan vara därför som jag saknar dom. Metal världen behöver ett band som, trots att de är så jävla cheasy så det är inte sant, inte skäms för sig utan gör det som de vill och håller sig till det, i en tid då allt fler Power Metal band börjar gå mot antingen Classic Rock eller Prog Metal.


That's it för idag! Och som Trazan och Barnarne brukade säga: GOOD BAJS!

Jajamensan (underbart ord), gubbarna i Magnum kunde faktiskt! Faktum är att de var riktigt bra. Inte den bästa konsert jag sett, men helt ok! Visserligen blev det ingen The Spirit eller On a Storytellers Night. Men vad gjorde det, egentligen? Inte mycket alls faktiskt :-D Istället bjöd Bob Catley och grabbarna på hela 6 (!) låtar från det senaste albumet! Det måste vara någon form av rekord. Jag kan inte komma ihåg en enda konsert som jag har varit på där det spelats fler låtar från det nya albumet. Fantastiskt! När det hela sedan avslutas med de tidlösa klassikerna Don't Wake The Lion och Kingdom of Madness blev kvällen total! Visst, det är inte smart att gå på konsert på söndagar och jag kan erkänna att jag inte fick ut mycket alls av skoldagen. Men det var det helt klart värt det!

Hur gick det då att gå dit ensam? Jo då, det gick. Det gick faktiskt väldigt bra under spelningarna, eftersom man ändå inte pratar något då. Men mellan banden kanske det kändes lite lamt att inte ha någon att snacka med. Men, men. Det vart som sagt roligt i alla fall och jag skulle nog kunna tänka mig att i nödfall (hehe) gå ensam fler gånger.

Till sist. Vad M.ILL.ION något att se? Nja... jag kan väll till viss del förstå att det var pinsamt glest framför scenen när de körde. Visst, låtarna var kompetent spelade och sångaren lät faktiskt riktigt bra. Men det krävs ju mer än så för att det ska bli intressant tycker jag. Den ende som faktiskt såg ut att leva och bjöd på sig själv var basisten. Han gjorde att de där 45 minuterna gick relativt fort i alla fall.

På tal om dött. Tony Clarkin så VÄLDIGT inspirerad ut, hehe. Visserligen ser han precis lika dan ut på alla live videos som jag har sett (förutom på en från 80-talet där hans frisyr och skägg var annorlunda :-P), men hallå! Han är en grym gitarrist och låtskrivare dock, och det väger ju upp mer än lagom.

Till sist så tänker jag visa några bilder från gårdagens spelning på Dabaser Medis (som faktiskt även idag kommer att fyllas med hårdrock fick jag veta igår, de svenska doom metal legenderna i Candlemass kommer nämligen dit. Men det ska jag INTE se). Klicka på dom så blir de större (om blogg.se skiten funkar som den ska).

Ikväll är det Magnum på Debaser Medis! Jag måste erkänna att det känns lite spännande. Dels för att det är första gången jag ser bandet, dels för att det är första gången jag går på en spelning på Debaser med 18 årsgräns och slutligen också dels för att det blir min absolut första konsert som jag besöker själv. Jag har nämligen inte lyckats lura med mig någon denna gång :-S Men ja, ja... Blir nog kul i alla fall. Det är ju inte så att man "umgås" särskilt mycket på en konsert i alla fall :-P

Men hur som helst. Jag kollade just på setlisten från deras Malmö spelning i fredags. Och där fanns varken The Spirit, On a Storytellers Night eller Soldier of the Line med. Mina favoritlåtar! Däremot finns de underbara Cry to yourself, Take me to the edge och The moon king från det senaste albumet (Into the Valley of the Moonking) med, vilket väger upp lite. Sen så finns det ju självklart en massa andra klassiker som Les morts dansant, Vigilante och Kingdom of Madness med, så det kan nog bli riktigt bra :-)

Sen ska det ju bli spännande att se förbandet M.ILL.ION också. Enligt sidan där jag hittade setlisten så var det tydligen inte alls bra i Malmö, men man måste ju kolla och bilda sig en egen uppfattning tycker jag. Om jag nu får se dom. Uppgifterna om när banden börjar går nämligen isär. På Debasers hemsida står det att första bandet går på runt 20,00. Men sen står det att Magnum går på 20,30 ?! Min gissning är att det bara är felskrivet och att Magnum går på vid 21,30. Men jag får se. Det bli spännande som sagt.

Innan jag lämnar er för idag (och går mot en osäker framtid i ensamheten :-P hehe) så tänkte jag visa två videos av banden som spelar, så att ni som inte kommer får tänka "abbans, jag skulle ha gått dig".

M.ILL.ION med låten I Know your Name. En billig fan video visserligen, men låten e grym!

Magnum med låten Kingdom of Madness!


Det var allt för idag. Skänk mig gärna en tanke ikväll där jag står och ser Magnum i all min ensamhet, HAHA :-P
Bye Bye!

Jag har faktiskt INGEN aning om vad jag ska skriva här. Detta har hänt förut men då har det i alla fall funnits NÅGONTING att skriva om! Nu = nothing! En göra en ny "Textrader..." är för tidigt, jag har ingen lust att skriva någon recension eller "Legendary Albums" just nu och det har inte hänt ett skit intressant i metal världen. Så vad ska man göra? Jag vet inte! Jo, jag kan skriva att jag nu har vant mig vid den nya Sonata Arctica plattan The Days of Grays och att jag tycker att den är helt underbart bra, lite som en blandning mellan Unia och deras tidigare verk. Så... nu har jag skrivit det... en recension kommer att komma någon gång inom den närmaste framtiden tror jag. Nu då? Vad ska jag skriva nu? Kanske att det är helt satans omöjligt att hitta en bra och billig replokal i sen här förbaskade stan? Nja... det är visserligen helt sant, men då skulle ju den här bloggen bli FÖR personlig... eller?

Nej, jag vet inte jag... vad ska jag skriva?

Kanske... tralalalalala?

Men vänta nu... nu vart det ju ett ganska lagom långt inlägg i alla fall. Visserligen står det bara en massa skit... men ändå!

Nu ska jag avsluta detta förvirrade inlägg med att, med tanke på det otroligt populära och kvalitativa TV programmet "Kändisdjungeln", visa ett litet videoklipp med allas vårar favorit djungel trummis och det band han för närvarande spelar i :-P