Ronnie James Dio har magcancer

Jag måste säga att jag just nu är på ett grymt bra humör! Därför är det lite svårt att skriva om denna tragiska nyhet på ett rättfärdigt sätt... men jag ska försöka.

Det är nämligen så att mannen, myten, legenden, metal guden, the one who tells you not to talk to strangers; Ronnie James Dio har fått diagnosen magcancer. Detta offentliggjordes igår på hans hemsida, www.ronniejamesdio.com. Hans fru skriver följande:

"Ronnie has been diagnosed with the early stages of stomach cancer. We are starting treatment immediately at the Mayo Clinic. After he kills this dragon, Ronnie will be back on stage, where he belongs, doing what he loves best, performing for his fans.

Thanks to all the friends and fans around the world that have sent well wishes. This has really helped to keep his spirit up.

Long Live Rock and Roll, Long Live Ronnie James Dio"

Men det verkar ju inte nattsvart, eller hur?! Jag menar... Det låter ju faktiskt som att han kommer att klara sig! Vi får hoppas på det! GOOD LUCK MR AND MRS DIO!!!!

Men vi ska inte avsluta detta inlägg i negativ stämning. Det finns faktiskt en positiv nyhet också, som faktiskt har koppling till Dio. Det är nämligen så att Jens Johansson (som tidigare spelat med DIO och som nu är något av en nyckelperson i Stratovarius. Nämnde jag att han är svensk och bror till Andes Johansson i HammerFall också?) kommer att deltaga på någon (eller båda?) av de kommande Avantasia plattorna!! Fantastiskt!
Tobias Sammet säger följande om det hela:

"I've known Jens for years now, there has always been a friendship between Edguy and Stratovarius. We became friends when Jens was playing in the solo band of Timo Kotipelto when they joined Edguy for a tour of South America some years ago. We got shitfaced on several occasions and Jens always captured any possible embarrassment with his Powershot G5.  He's a genius on his instrument -and beyond- and the stuff he played for me sounds amazing. A lot of people can shred and play fast, but unlike most of them every note that Jens plays is tasteful and exactly where it belongs. I don't know if he is the fastest keyboarder in the world, but I'd like to think so, at least I have never heard a faster one. You gotta check it out..."

En kul nyhet alltså! Men det var allt för idag. Hare bra och DON'T TALK TO STRANGERS, DREAM EVIL AND SAY HEY TO THE HOLY DIVER ALL THE ROCK 'N' ROLL CHILDREN OUT THERE!!


Unisonic!

Nu är det klart! Namn och bandmedlemmar är nu officiellt presenterade för det nya Michael Kiske frontade band som håller på att bildas och som under nästa år kommer att släppa platta och ge sig ut på turné!

Namnet på bandet är, vilket ni som är smarta kanske redan har räknat ut genom rubriken, Unisonic! Ett fånigt namn tycker jag. Men å andra sidan... Helloween (herr Kiskes förra band) är ju också ett ganska fånigt namn... kanske fantasilöst är ett bättre ord? Nu hänger ju inte allt på bandnamnet såklart, men på något sätt känns det som att namnet Unisonic inte sticker ut särskilt mycket från mängden. Men ja, ja. Nog klagat.

Bandmedlemmarna då? Jo! De är som följer:
Michael Kiske - Sång (nehe... :-P)
Dennis Ward - Bas (herr Ward var också i allra högsta grad delaktig i det Kiske sjungna projektet Place Vendome. Han är också medlem i den nuvarande Helloween vokalisten Andi Deris tidigare band Pink Cream 69)
Kosta Zafiriou - Trummor (också från Pink Cream 69 och Place Vendome. Konstigt nog även turnémanager för Helloween)
Mandy Meyer - Gitarr (känd från Asia, Gotthard och Krokus)

En spännande blandning musiker. Och det här att tre fjärdedelar var med på Place Vendome plattorna... kan det betyda att det finns möjlighet att de kommer att spela även lite sånt på den kommande turnén? Jag hoppas det! Någon särskilt musikalisk inriktning, annat än Rock, är ännu inte offentliggjort. Men om jag får gissa så kommer det, med tanke på vilka som är inblandade, att låta ungefär som Place Vendome. Vilket såklart är bra!

Kiske själv säger följande om det nya bandet:
"Since the Place Vendome-productions I was impressed by Dennis Ward's skills as a songwriter and producer. We were occasionally fooling around since then via email that we should do more together in the future, so the idea came up to do a new band. I was generally getting a bit tired of doing everything on my own for so many years, so it just felt like the right thing to do now. We can all only benefit from working together. No matter how good you are solo, four people will always be better than one I think, if they manage to function together. And a real band is also a very good reason to finally go on tour again - after 17 years I can´t wait to get back on stage and have some fun with the band and the fans!"

Mer Kiske nyheter: Musiker och låtlista till det kommande projektet med Amanda Somerville har nu publicerats. De kan du läsa HÄR!

Det var allt för idag! Bye, bye!


"The Wicked Symphony" & "Angel Of Babylon"

Ja. Jag vet att jag har skrivit att det skulle bli mindre aktivitet här ett tag framöver. Och så ska det också vara. Men nu har det hänt grejor som KRÄVER min uppmärksamhet!

Herr Tobias Sammet har nämligen släppt nyheten att de två kommande Avantasia albumen kommer att släppas under första delen av 2010 och namnen på albumen kommer att vara The Wicked Symphony och Angel Of Babylon!!!! Jädrar vad det låter tungt, symfoniskt, storslaget och coolt!! Allt det som gör Avantasia till ett av de främsta projekten ever!! Sen kanske låtarna (varav en kommer att heta Blizzard On A Broken Mirrior och som herr Sammet själv beskriver: "It rules, it is a little bombastic opera on its own! Rounds up Avantasia! GREAT!") låter skit (HAHAHA, som om det skulle hända med Sammet bakom det hela!), men namnen är i alla fall bra!

Detta tyder också på att båda kommer att släppas samtidigt. Kommer det då kanske även att produceras en särskilds samlar limited edition med båda? Jag hoppas det! Dels för att jag inte är särskillt rik och dels för att... ja... man vill ju ha en limited special edition ju!

I detta sammanhang kanske jag återigen ska nämna vilka som är med på de nya plattorna. Så here we go: Klaus Meine (Scorpions), Michael Kiske (ex-Helloween), Russell Allen (Symphony X), Bob Catley (Magnum), Eric Singer (KISS), Jorn Lande (Masterplan), Alex Holzwarth (Rhapsody), Felix Bohnke (Edguy) och Sascha Paeth som spelar gitarr och producerar.
Herr Sammet skriver också "and many more" på sin hemsida. Vilket ju betyder att fler namn kommer att tillkomma!
Sammet i studio

Innan jag avslutar kan jag också nämna, sådär lite i förbifarten, att H.E.A.T har påbörjat arbetet med skiva nummer 2! Det tycker jag också är spännande. Tror dock att det kan bli en svår sak att följa upp succén med den självbetitlade debuten (som jag FAKTISKT tycker är jävligt bra. VEM sa något om kommersiell radio pop? :-P)

Cheers all metalheads out there!


I Want!

Julen närmar sig! Eller... nja... snart gör den det i alla fall! Men eftersom jag är ute i god tid har jag redan kommit på vad jag ska önska mig! Jag tänker inte berätta det här förståss ;-)

Förutom en sak. Filmen The Pick of Destiny med världens bästa humor rock band Tenacious D! Jag har ingen aning om vad filmen handlar om egentligen. Men eftersom deras självbetitlade debutplatta (innehållandes klassikern Tribute) är så fantastisk och likaså de två låtar som jag hört från filmen (Kickapoo och Beelzeboss) så är den nog ett måste i alla fall. Filmen har funnits några år nu och jag vet inte varför jag inte har insett tidiagare att jag måste ha den. Men så är det i alla fall, I WANT!!

Nej. Jag längtar faktiskt inte efter filmen så mycket. Men jag tror att det är en roligt film och låtarna är faktiskt riktigt bra. Särskillt bra är denna låt! Både Meat Loaf och Dio är med i denna låt!


That's all for today folks! Bye, bye!

Oj... var kom alla läsare ifrån??

Jag menar... det är skojigt att så många hittar hit (även fast det inte är därför jag skriver, för i så fall hade jag slutat för läääääääänge sen)... jag förstår bara inte riktigt hur :-P

Jag talar om att jag i veckan haft hela 42 unika besökare under en dag! Det kanske är bebis siffror för många bloggar. Men för mig, som vanligtvis ligger på mellan 4 och 10, är det STORT! Jag vet inte var ni kommer ifrån, men kom gärna tillbaka! :-)

Vidare till det vässäntliga. Trots de många besökarna kommer det en tid framöver ske betydligt mindre här på bloggen. I alla fall i några veckor. Det är nämligen så att Mr.MASA håller på att ta körkort! Och uppkörning med mera närmar sig med stormsteg! Därför kommer jag lägga större delen av min tid på just detta.

Precis som jag förklarade till sommaruppehållet så lägger jag inte ner bloggen. Den tar bara en paus, men kanske nått enstaka inlägg ibland. Men mot jul ska den troligtvis upp i normal fart igen.

På tal om körkort. Den här beskriver PRECIS hur det hela går till!


HAHA. Bye, bye!


Sub-Kultur??!!

Jag älskar Hårdrock. Jag älskar det som Hårdrocken står för. Jag älskar den mångfald som finns inom Hårdrocken. MEN. Det där jävla tjafset om sub-kultur klarar jag inte av!

Varje gång som det går bra för något band eller någon person, inom hårdrocken, kommersiellt så uppstår det alltid samma rabalder. "Öh, du... det är på grund av idioter som den där som hårdrocken håller på att förlora sin status som sub-kultur!". Man tycker att denna person eller detta band överger de ideal som hårdrocken har och genom att synas fördärvar "sub-kulturen" genom att föra ut musiken till massan. Dessa tror också på fullaste alvar att hårdrocken alltid har varit en underground rörelse och att så ska det förbli. Detta är samma människor som står längst fram på de stora arenorna och gastar när de största banden spelar för flera tusen åskådare... ser ni dubbelmoralen?

Låt oss för en stund kolla på fakta. Visst, hårdrocken var sub-kultur och verkligen underground när den kom någon gång där på 60-talet. Men sedan under 70-talet hände något, något som sedan exploderade på 80-talet. Hårdrocken växte till sig kraftigt och hårdrocksbanden blev de största banden på planeten. Även idag är band som KISS, Iron Maiden, Judas Priest och Metallica de band som drar flest människor. Sweden Rock Festival är Sveriges största festival och även utomlands är de största festivalerna hårdrocksfestivaler (ta Wacken som ett exempel).

Det jag vill säga med detta är att tjafset om att det skulle vara en sub-kultur bara är skitsnack! Det var mer än 30 år sedan som det ens var någorlunda nära att kallas en sub-kultur och de som inte inser detta har levt sina liv i någon grotta! Jag blir så trött på detta jävla skitsnack! Hårdrockens grundläggande budskap anser jag är att våga gå sin egen väg. Men om någon hårdrockare gör just detta och råkar lyckas så blir de utskällda av de "riktiga" hårdrockarna!! Herrejävlar vilket jävla skämt!!

Tillsist skulle jag bara vilja säga följande till folk som tycker illa om band som det går bra för kommersiellt:
Är inte Hårdrock den absolut bästa musiken i universum? Varför ska detta då bara förunnas ett fåtal "undergroundare"? Vad är det egentligen för fel med att den breda massan upptäcker denna underbara musik?

Ta en lång funderare på detta kära metalheads out there!
Mvh
Mr.MASA

(by the way: To all my north american readers that I don't have; HammerFall is touring north america next fall, be there!)


Magnus Rosén; ny bassist i Revolution Renaissance

Det här inlägget skulle egentligen ha handlat om att Helloween nu släppt omslaget till det kommande nyinspelade "best of" albumet. Och jag hade också tänkt skriva att de även kommer att släppa en limiterat upplaga med en 30 minuters DVD innehållandes en bakom kulisserna dokumentär...

Men så händer det här! Som helt slår sockorna av mig! Min favorit bassist of all times, Magnus Rosén (behöver jag nämna att han brukade spela i HammerFall?), är den nya bassisten i Timo Tolkkis Revolution Renaissance! Hur gick det till? Jag vet att han är en beryktad bassist och att han med HammerFall en gång har turnerat med Tolkkis dåvarande band Stratovarius och att han i HammerFall spelade med Anders Johansson, bror till Jens Johansson i Stratovarius. Men att han skulle bli påtänkt som ny bassist i Tolkkis band hade jag aldrig trott! Dels för att han är med i ett projekt, Full Force, tillsammans med Anders Johansson, vars bror ju uppenbart har haft problem med Tolkki när han nästan förstörde Stratovarius, och dels för att han redan är upptagen med nämnda projekt och bandet X-World 5.

Så det kom som en total chock! Men jag säger inte att jag ogillar det! Jag tror att Roséns bas spelande kan ge ett lyft för RR, vars senaste album Age of Aquarius ju ärligt talat var ganska tråkigt. Det står att bandet håller på att skriva nya låtar för ett kommande album. Kommer Magnus Rosén vara med då?

Allt jag kan säga är: GRATTIS MR ROSÈN!! Jag hoppas att Tolkki inte blåser dig...


Åh! Just det! Helloweens nya snygga omslag ska ni få se också! Den är gjord av samma gubbe som gjort omslagen till de två senaste albumen, Martin Haeusler.


Det var allt för idag! Bye, bye!


Stalker Story

Hur tänkte han egentligen herr Tony Kakko? Det finns nog betydligt fler än jag som funderat på betydelsen av mr Kakkos texter och låtar (det är ingen som inte vet att Tony Kakko är sångaren i Sonata Arctica va? Nej, vad bra! Då slipper jag berätta det). Det mest populära inom detta filosoferande har varit och är fortfarande den legendariska Stalker Storyn som sträcker sig genom fyra låtar på fyra album. Hur kopplas detta ihop? Vilken låt kommer EGENTLIGEN först i historien? Och vad har de för betydelse för att föra historian framåt? Trots allt funderande och spekulerande bland Sonata Arcticas många fans, världen över, så har Tony Kakko aldrig sagt någon tom detta. Allt som han har gjort är att han har bekräftat att dessa låtar hänger ihop. Och när det senaste albumet skulle komma sa han rakt ut att låten Juliet var fortsättningen på Stalker Storyn. Men mer än så har han aldrig sagt.

Jag har min egen teori. Om man läser texterna och tänker tror jag att nästan alla kommer att hålla med mig. Det är en ganska intressant story som ligger i texterna faktiskt, med mycket psykologi och mörka händelser. Egentligen måste man läsa texterna själv, men jag ska försöka ge en sammanfattning av min bild av det hela, med hjälp av videos med texterna.

Det hela börjar med låten Caleb från Unia. Här får vi höra om Stalkern Calebs uppväxt med en alkoholiserad far som hatade honom. Vi får veta hur både han och hans mor hatade fadern och hur han blev glad när han dog. Men vi får också höra hur Caleb tar efter sin far och hur han blir just den som både han och hans mor lärde sig att hata under hans uppväxt.


I nästa låt, The End of this Chapter från Silence, hoppar vi flera år framåt i tiden (det är för övrigt just här som jag tror att OM det blir ännu en låt om Caleb så kommer den förklara vad som hände här). Caleb har någon gång under denna tid funnit kärleken. Men han har förlorat den på grund av orsaker som inte nämns, men jag skulle gissa på grund av hans aggressivitet och hans kontrollbehov vi får veta mer om senare. Hur som helst så har han inte kunnat släppa henne och han börjar förfölja henne. Han märker att hon har träffat en ny och bestämmer sig för att en gång för alla söka upp henne...


Nästa låt är Don't Say A Word från Reconing Night. Jag tror att denna passage utspelar sig direkt efter The End... I hennes sovrum som han kommer till i slutet av förra låten. Här skrämmer han henne riktigt ordentligt och förklara hur han känner. Det framgår ganska tydligt att han inte längre känner någon större kärlek för henne. Snarare ett stort hat för att hon lämnat honom och han berättar att hon troligtvis inte kommer att överleva natten.


Den sista delen av historien om Caleb heter Juliet och kommer från The Days of Grays. Jag tror att denna låt ännu en gång följer direkt efter föregående låt. Här har dock Caleb lugnat ner sig lite och kommit fram till att han inte längre älskar den personen med namnet Juliet. Men detta gör honom inte lugn. Tvärtom. Eftersom han levt sitt liv för henne så kan han inte komma på någon anledning att leva längre. Men han tänker ändå dö ensam. Han tänker ta sitt eget och Juliets liv. Vi får inte veta om han lyckas. Det enda vi får veta är att Juliet, i de allra sista raderna, stänger hans ögon. I min värd tror jag att det betyder att hon har lyckats lura Caleb på något sett att ta sitt liv, men att hon överlever. Det är lite svårtolkat, men en sak som är säker är att det är ett tragiskt slut.
(när det kommer till videon har jag inte lyckats hitta någon video med texten, även fast jag VET att jag sett en tidigare. Så vill du lästa texten också får du klicka på videon så hittar du den. Annars får du försöka lyssna bara)


Sådär ja. Jag hoppades att ni tyckte om min sammanfattning om den tragiska historien om Caleb. Det finns såklart mycket mer, men det får inte plats här.

Aaaaaaaahhh, it's Halloween!

Eller nja. Rent tekniskt sett var det väll Halloween igår, tror jag. Jag vet att det är denna helg och jag tror att det var igår. Man va fan... en dag hit eller dit...

Men innan vi går vidare med den traditionsenliga musikvideon så är här en nyhet till alla människor där ute som gillar svensk Power Metal:
Av någon anledning kollade jag nyss in på Nocturnal Rites hemsida och där hittade jag nyheter om ett kommande album, som alltså bli uppföljaren till 2007 års fantastiska The 8th Sin! De skriver själva följande om det nya albumet:

"On songwriting; it's going well indeed. We are slowly but steadily advancing and the new stuff is shaping up really nicely. We have some really dark and aggressive stuff written as well as some more melodic, so this new album will definitely cater to all aspects of the Nocturnal Rites legacy!

We are really excited to record, but we've always said that we'll not rush things, so we'll take our time and make sure we are 100% on the money before we nail the songs in the studio."

Spännande, spännande. Men frågan kvarstår om de kommer att fortsätta med det lite modernare soundet de använde på The 8th Sin eller om de kommer att gå tillbaka till mer "klassisk" Power Metal som på exempelvis 2002 års Shadowland. Jag tycker att det, eftersom de har klarat av båda sakerna med bravur, egentligen inte spelar någon roll.

Men NU till det traditionella högtidsfirandet! Här ÄR den ULTIMATA HALLOWEEN LÅTEN! Helloween med Halloween från Keeper of the Seven Keys Part 1 (i videon är ju låten dock som bekant klippt ganska väl, den är ju nära 15 minuter i orginal versionen)!!



That's allt för idag! Bye, bye... on Halloweeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen!

RSS 2.0