Jag har läge tänkt skriva om det här albumet, på ett eller annat sätt, så nu gör jag det! Mitt absoluta favoritbands första platta! En platta som inte bara är otroligt bra, utan också hjälpte till att föra tillbaka den klassiska heavy metallen. Jag pratar såklart (som ni kan läsa i rubriken :-P) om HammerFalls Glory To The Brave, från 1997.

HammerFall bildades 1993 av gitarristen Oscar Dronjak. Oscar spelade på den tiden i ett antal death metal band, men varierande framgång, och han startade HammerFall för att han ville spela lite mer melodiösa grejor vid sidan om. Två av hans tidiga bandkollegor i HF var Mikael Stanne på sång (som idag growlar/skriker/sjunger i det framgångsrika death metal bandet Dark Tranquillity) och Jesper Strömblad på trummor (som idag spelar gitarr i In Flames).

Bandet hankade sig fram som ett hobby projekt under större delen av 90-talet, eftersom medlemmarna ville koncentrera sig på sina andra band. De spelade på några klubbar och på den årliga tävlingen "Rockslaget" i Göteborg. Men 1996 började det att hända saker med bandet. HammerFall kom till semifinal i "Rockslaget", men då kunde plötsligt Mikael Stanne inte längre vara med. Till ersättare valdes (genom den vanliga harrangen, någon känner någon som i sin tur känner någon annan som kanske kan vara intresserad) Joacim Cans. Cans hade studerat musik i Los Angeles och haft en mindre framgång med bandet Highlander (som idag är Lost Horizon) men arbetade då i en skivaffär och han såg HammerFall spelningen som en sista spelning innan han skulle lägga musiken på hyllan.

Det är nu som det som ska förändra HammerFalls framtid inträffar. Legenden går så att när Joacim för första gången kom till HammerFalls replokal, för att repa in låtarna för "Rockslaget", så hörde han Oscar som värmde upp med ett riff från en Stormwitch låt. Sormwitch är ett relativt litet band som väldigt få känner igen, men när Joacim hörde det så utbrast han med en gång "STORMWITCH". Detta ledde till att han och Oscar fick väldigt bra kontakt och bestämde sig för att föra HammerFall vidare. När HammerFalls spelning på semifinalen av "Rockslaget" sedan filmades så skickade dom iväg bandet, och det hela slutade med att dom fick skivkontrakt på det lilla holländska skivbolaget "VIC Records". För dom spelade HammerFall in sin debut platta, som sedan gavs ut i liten skala i Holland. Men! Jesper Strömblad, som vid den här tiden lämnat HF för att satsa fullt ut på In Flames, skickade även en kopia till In Flames skivbolag, Nuclear Blast. HammerFall får även skivkontrakt där och Nuclear Blast ger ut Glory To The Brave med mycket reklam och HammerFall slår igenom med dunder och brak.

HammerFalls framgång gav genast effekter för den melodiösa hårdrocken. Allt fler melodiösa hårdrocksband fick skivkontrakt och den så kallade "Power Metal vågen" inleddes, med bland andra band som Edguy och Sonata Arctica. Detta var inte enbart HammerFalls förtjänst, men jag vill gärna påstå att dom hade en stor del i det hela.

Sedan Glory To The Brave har HammerFall växt sig ännu större och räknas idag som en av dom största akterna inom genren (detta är självklart bara sant om man räknar bort giganterna). Dom har släppt 7 studioalbum, 4 DVDer (borträknat mini DVDn Hearts on Fire), 1 live platta, 1 cover platta och 1 best off och än ser slutet inte ut att vara inom synhåll!

 

PS: Något väldigt kort om något helt annat. KISS nya album heter Sonic Boom. Mer info om detta HÄR, eller i kommande inlägg!

Nu har det blivit dags för mig att presentera ännu ett legendariskt album. Även denna gång är det ett relativt nytt album, men bandet är desto äldre. Dagens album är britterna i Iron Maidens album Brave New World från 2000. Men varför har jag då valt detta album och inte någon av bandets mest klassiska plattor, som till exempel Iron Maiden, The Number of the Beast eller Peace of Mind? Jo, för att i mina ögon så markerar Brave New World starten för det som Iron Maiden är idag.

Men för att börja från början. År 1993 lämnade Bruce Dickinson platsen som sångare i Iron Maiden. Hans sista framträdande med bandet spelades in och gavs ut samma år under namnet A Real Live Dead One, vilket skulle bli hans sista släpp med Iron Maiden någonsin. Sångarplatsen gavs istället till den forna Wolfsbande sångaren Blaze Bayley (som fick platsen under stark konkurrens med André Matos). Bandet släppte två album med Blaze på sång, The X Factor och Virtual XI. Om denna tid i Iron Maidens historia råder det VÄLDIGT skilda meningar om, men jag bortser från dom just nu.

1998 lämnade Blaze bandet. Och konstigt nog samanföll det så att Bruce Dickinson kom tillbaka till Iron Maiden, tillsammans med den forne gitarristen Adrian Smith. Något som gjorde bandet till en sextett med tre gitarrister. Bandet gav ut ett datorspel/best off med namnet Ed Hunter och åkte på en återföreningsturné.

Den 30 maj, 2000, släppte Iron Maiden sitt första album sedan återföreningen. Det fick namnet Brave New World och klättrade sig upp på sjunde plats på den brittiska topplistan och första plats på den svenska. Skivan resulterade även i två singlar; The Wicker Man och Out of the Silent Planet. Själva inspelningen gick till så att bandet spelade "live" i studion. De spelade alltså in låtarna tillsammans och inte var och en för sig.

Varför tycker jag då att just det här albumet är värt att nämna? Det finns egentligen flera anledningar till det. Bruce och Adrian kom tillbaka till bandet, vilket ledde till stor publicitet. På detta sett vann dom även tillbaka många "anti-Blaze" fans. Brave New World är också mer progressiv än bandets tidigare plattor, vilket gjorde att de vann nya fans. Allt detta tillsammans gjorde att bandet blev större än någonsin, vilket i sin tur har gjort dom till vad dom är idag (jag tror nämligen inte att Iron Maiden skulle sälja ut så stora arenor som dom gör idag och det inte varit för att Bruce och Adrian hade kommit tillbaka, eller om dom aldrig hade lämnat bandet...). Sen finns ju också självklart anledningen att jag tycker att det är ett grymt bra album, kanske det bästa dom gjort!

Okej, nu har det blivit dags att starta en ny liten kategori här på bloggen, Legendary Albums. Man kan beskriva hela spektaklet som en sorts förenklad fortsättning på min lilla felstavade kategori Metal Heads In Time. Jag kommer att berätta om några album från rockhistorien som jag tycker sticker ut, och som borde kommas ihåg för all framtid. Det kommer att bli lite bakgrund till albumet, lite om musikerna, lite om själva albumet och sedan lite om vad som hände sen.

Dagens legendariska album (som ju också markerar starten för den här lilla serien) är ett relativt nytt album. Det gavs nämligen ut år 2001 och är alltså bara 8 år. Trots det så har det haft en ganska stor inverkan på både upphovsmannens karriär och power metal scenen i övrigt. Dagens album är The Metal Opera (del 1) av Tobias Sammet's Avantasia.

Idén till projektet Avantasia sägs ha formats i Tobias Sammets huvud under turnén för Edguy (herr Sammets huvudband, för dom som inte visste det)s album Theatre Of Salvation. Tobias Sammet berättar i en inledningstext i bookletten för albumet att han under denna turné började fundera och skriva ner sina tankar, som sedan blev något av en fantasy saga. Han berättar också att han länge velat spela in en skiva med flera sångare än enbart honom själv. När turnén var avslutat och Edguy precis hade spelat in en ny version av deras självfinansierade debutplatta Savage Poetry så bestämde han sig för att göra det.

Albumet gavs ut år 2001 under namnet "Tobias Sammet's Avantasia" (Avantasia är en sammanslagning av orden Avalon och Fantasia) och fick namnet The Metal Opera. Albumet har formen av en fantasy saga där flera kända metalsångare spelar olika karaktärer i sagan. Sammet själv spelar huvudrollen men bland andra sångare kan nämnas Michael Kiske som Lugaid Vandroiy, Kai Hansen som Regrin the Dwarf, André Matos som Elderane the elf och Rob Rock som Bailiff Falk von Kronberg. Förutom sångarna så medverkar även ett antal kända musiken på albumet. Som Henjo Richer (GammaRay) på gitarr, Markus Grosskopf (Helloween) på bas och Alex Holzwarth (Rhapsody) på trummor. Själva fantasy sagan finns att läsa i bookletten, med pauser för låtarna som antingen beskriver en viss händelse.

The Metal Opera blev en succé, i alla fall i Power Metal världen, och den efterföljdes av flertalet andra metal operor. Albumet blev alltså något av ett startskott för just detta. Tobias Sammet följde upp succén med The Metal Opera Pt. II, som beskrev fortsättningen och slutet på hans fantasy saga. Sammets succé med de båda metaloperorna smittade även av sig på Edguy. Allt fler hittade till bandet och på deras turné för albumet Mandrake (det första efter metal operorna) så spelade de även låtar från Avantasia. Sammet släppte 2008 ett nytt album under namnet Avantasia, The Scarecrow, men det är en helt annan historia.

Hur ser då framtiden ut för Tobias Sammet och hans solo projekt? Jo, han håller faktiskt på med att skapa ett fjärde album. När det blir klart har han inte sagt, men han har sagt att det kommer att bli det största han någonsin gjort.

Om ni har orkat läsa texten och inte har albumet än... spring och köp! Det är helt klart värt det :-D!