Den 20 februari så släpps två nya skivor från 2 tunga namn. Den första är HammerFalls nya platta, som jag skrivit om många gånger här på bloggen, och den andra är en ny Place Vendome platta.

Om du inte vet vad Place Vendome är för något så ska jag berätta det. Place Vendome är ett "projekt" som bland annat innefattar en (eller flera, är inte helt säker faktiskt) medlemma (ar) från Pink Cream 69 (Andi Deris band, innan han gick med i Helloween 94) och Michael Kiske på sång. Dessa spelar typ AOR (don't ask me what it meens), i stil med Whitesnake. Tidigare så har de släppt ett självbetitlat album, 2005.

Jag har inte den första plattan, men efter att jag hört några förhandssnuttar från låtarna på den nya (som för övrigt fått namnet Streets of Fire) så måste jag nog ha den faktiskt. Kiske sjunger precis sån musik där hans röst passar in, för en gångs skull.

Så det blir till att beställa båda två från Ginza innom en överskådlig framtid, så att jag får hem de båda på releasedatumet (gissa vilket :-P). Men det här var faktiskt allt för idag. Som avslut tänkte jag visa ett smakprov från den nya Place Vendome plattan (som någon med för mycket tid och som e liiiiiiiiite besatt av Michael Kiske gjort). Mycket nöje!

I samband med Edguys senaste studiosläpp, Tinnitus Sanctus, så släppte de även en samling med alla låtar som Edguy enbart släppt på singlar och EPs (på deras nuvarande skivbolag Nuclear Blast enbart dock, singeln de släppte på AFM Records, ära till den som vet vad den heter, är inte med).

När jag nu ska sammanfatta det hela så kan jag säga såhär; Edguy är genier, samtidigt som de är lite knäppa. Varför sätter man så här bra låtar på singlar??? Jag menar många av låtarna på den här plattan (eller samlingen, beroende på hur man ser på saker och ting) är faktiskt bättre än några av de låtar som finns på respektive fullängdare.

Inleder plattan gör låtarna från Superheroes EPn, som föregick Rocket Ride. Inleder de gör låten Superheroes (som även finns med på Rocket Ride), en kul låt med en humoristisk text, en klassisk Edguy helt enkelt. Sedan kommer låten Spooks In The Attic som går i samma stil. Skön Power Metal helt enkelt! Blessing In Disguise kommer näst. Denna låt hade helt klart platsat på Rocket Ride. En fantastisk ballad som faktiskt är i klass med Save Me och Scarlet Rose. Efter det så kommer min ABSOLUTA FAVORITLÅT med Edguy! Judas At The Opera så komplett! Man kan tralla med, samtidigt som det aldrig blir "Allsång på Skansen". Till det kommer en helt vrickad text, dock med ett viktigt budskap, sjunget av både Tobias Sammet och självaste Michael Kiske (behöver han någon presentation?). Varför i h-vete gömde de undan den här låten på en EP? Efter detta underbara kommer en cover av det engelska bandet Magnums låt The Spirit och en akustisk version av låten Superheroes (epic version).

Efter detta är det dags att gå vidare med låtarna från Lavatory Love Machine singeln. Den inleds med titellåten (som även kan bli funnen på plattan Hellfire Club) som nog är en av de sjukaste som bandet fått ut sig. Den handlar om att de är på ett plan som är på väg att krascha. Men det ända herr Sammet kan tänka på är flygvärdinnan. Näst ut är ännu en cover. Den här gången på Europes låt I'll Cry For You. Sedan avslutas det hela med en akustisk version av titellåten.

Näst, och sist, ut är låtarna från King Of Fools EPn. Först ut är återigen titellåten (som även den kan bli funnen på plattan Hellfire Club). Denna låt klassar jag som en av de bästa bandet gjort. Till skillnad mot Judas At The Opera så är den inte alls lika sjuk. Den har ett viktigt budskap, underbar sång och tung musik. Sedan följer tre ganska identiska låtar. New Age Messiah (som har den underbara textraden; "Who the funcking fuck is Jesus"), The Savage Union och Holy Water är alla klassiska Power Metal rökare á la Edguy. Riktigt bra, men lämnar dock heller inga större avtryck. Det hela avslutas sedan med Life And Times Of A Bonus Track. Just när man trodde att Edguy inte kunde hitta på nått nytt för att överraska slår de till med ett hårt aukustiskt slag mot skivindustrins "Limited Editions" och bonuslåtar. Om du har hört sista låten på senaste plattan så kan jag säga att det är i ungefär samma stuk.

Sammanfattningsvis så skulle jag bara vilja skrika rätt i herr Sammets fejs; "vad håller du på med? sånna här låtar ska vara på fullängdare". Men, det finns säkert någon form av tanke bakom det hela, vad vet jag.

Edguy - The Singles: Betyg 9/10
Bästa låt: Judas At The Opera (i stark konkurrens med Life and times...)

Till sist en annan sak. Jag finner det lite irriterande att låten Judas At The Opera på baksidan av plattan blivit "omdöpt" till Judas IN the Opera.

Igår avgjordes ännu en av de många musikgalorna som just nu tycks vara väldigt "inne". Swedish Metal Awards gick nämligen av stapeln i Göteborg. Skillnaden mellan den och alla andra musikgalor är att alla kategorier, konstigt nog :-P, har med hårdrock och metal att göra. Dock sänds den inte på TV, eller någon annan stans heller tror jag.

Hur som helst. Priser delades ut i kategorier som tex "Bästa Hårdrock" och "Bästa Heavy/Power Metal". Och vinnarna blev följande:

Bästa Hårdrock: Bullet - Bite The Bullet (kan ses som förband till HammerFall under våren. Låter ganska mycket som AC/DC faktiskt).

Bästa Death Metal: In Flames - A Sense Of Purpose (tycker In Flames börjar få jävligt många priser nu :-P varför inte ge priset till några oväntade som tex Amon Amarth, för övrigt det enda Death Metal bandet som jag tål att lyssna på).

Bästa Glam/Sleaze: Gemini Five - Sex Drugs Anarchy (de var verkligen värda priset. Deras låt Scream 4 Me är grymt bra).

Bästa Heavy/Power Metal: Sabaton - The Art Of War (ännu ett välförtjänt pris. Köpte faktiskt den plattan igår och den är grymt bra. Ska bli spännande att höra de live när de spelar förband till HammerFall. Det är för övrigt andra året i rad som de vinner priset. Förra året var det för plattan Metalizer).

Bästa Punk/Hardcore: Kid Down - I Want My Girlfriend Rich (detta band hade jag fan inte ens en aning om att de existerade, sorry :-P. Visar bara vad jag kan om Punk/Hardcore).

Bästa Metal: The Haunted - Versus (kan inte säga att jag inte känner till dessa, men kan inte heller säga att jag gör det. Men det är säkert välförtjänt, vad vet jag).

Bästa Alternativ Metal: Evergrey - Torn (ett annat välförtjänt pris. Vet inte om jag skulle klassa de som Alternativ Metal dock).

Bästa Nykomling: Dead By April (ännu ett band jag inte viste fans, hade jag fått bestämma hade det dock gått till H.E.A.T).

Bästa Video/regissör: In Flames/ Patric Ullaeus - Alias (ännu ett pris till In Flames, vad kan jag säga. Gillar inte videon, eller låten, så mycket).

Bästa Liveakt: Sonic Syndicate (detta kan jag inte uttala mig om alls, har inte sett de, och kommer inte göra det heller).

Best International Album: Metallica - Death Magnetic (hade jag fått bestämma hade priset gått till Avantasias The Scarecrow, eller möjligtvis till AC/DC för deras Black Ice).

Det var alla priserna! Tillsist så ska jag avsluta med bandet som blev årets Glam/Sleaze, Gemini Fives, singel från den vinnande platta, Screm 4 Me (SWEEEEEEEEEEEEEDEN, som en viss stor sångare brukar skrika när han och hans band är i Sverige).

Jaha, så har man varit med om det också. Att man så lätt kunde ta sig igenom en sån metalldörr hade jag inte trott. Men tydligen så tar det bara typ 5 minuter fört "proffsen". Som tur är så är nästan allt kvar. Det enda som är borta är lite pengar och smycken och sånt som man egentligen kan klara sig utan. Men lite surt ändå.

Jag har faktiskt inte så mycket mer att skriva idag. Det har fortfarande inte hänt något nytt inom metal. Och jag är ganska trött faktiskt, så jag orkar inte skriva någon recension eller nått.

Istället så ska jag avsluta med lite hederlig trygg Heavy Metal. Ibland kan det vara skönt att höra på ett band som liksom bara kör på som de alltid gjort. Därför är dagens låt från det amerikanska bandet Manowar. Låten heter likadant som det här inlägget, Warriors Of The World United. Om jag inte har helt fel så handlar den om samma sak som de flesta andra Manowar låtar också, nämligen just Metal.

Nackdelen med att ha en så inriktad blogg som jag har är att man är ganska låst. Detta kan vara väldigt bra, särskilt för mig som troligen inte skulle orka med en blogg som tar upp ALLT mellan himmel och helvete, men det är ibland lite svårt. Tillexempel så finner man sig i en ganska svår sits när det inte finns någonting nytt att skriva om (tex som nya HammerFall videon). Då kan man antingen ta till en nödlösning och skriva någon helt utflummad reflektion (läs mitt inlägg om Power Metal tillexempel). Eller så kan man publicera något annat (tillexempel min lilla serie Textrader... eller Metal Heads In Time).

Idag är en sådan dag som det inte hänt något särskilt på (förutom att jag har fått veta att Edguy har fått byta lokal från Lisebergshallen till Trädgår'n i Göteborg, detta rör dock inte mig men är säkert tråkigt för de göteborgska fansen). Så det blev en liten kort reflektion istället :-P

Kan dock avslöja att jag har precis återupptäckt hur bra Iron Maiden faktiskt är. Sitter just i denna stund och lyssnar på deras platta Brave New World nämligen. Och jag måste nog fan säga att det är riktigt bra. I mitt lilla huvud låter det faktiskt bättre än "klassikerna".

Men, men. Nu ska jag inte uppta din tid mer med det här dravlet :-P. Nästa gång hoppas jag att jag har fått något vettigare att skriva om. Annars så får jag väll slå till med en recension av en av de 3 plattorna jag nyligen köpte (Edguy - The Singels, Stratovarius - Intermission, Gamma Ray - Somewhere Out In Space). HARE!

Den nya HammerFall plattan närmar sig med stormsteg. Ännu närmare är den första låten som de släpper, Any Means Neccecary, från den. Denna låtens video har nämligen premiär på Söndag, längst ner publicerar jag en stillbild från den videon. Men nu till dagens text. Denna text är, passande nog, en HammerFall text. Den kommer från albumet Renegade från 2000 och heter Destined For Glory. Texten är skriven av Joacim Cans.

Once upon a time in a forlorn land,
a man on a mission was left at fates hand
In his eyes you could see the whites turn red
Surrounded by evil, abandoned for dead

Born on the run by the sign of the sun
A mail-clad warrior, the chosen one
His name's been cursed, he is bound to fail
A wandering spirit with the will to prevail

By the sign of the moon,
he swore the oath to fight alone

Fight with your heart, and you're Destined For Glory
But fight without honor, and you're destined to fall

He still can recall his father's words
"Don't loose your faith, let your voice be heard"
Echoes from the past will lead him on
By these words of honor, shine like the sun

By the sign of the moon
He swore the oath to fight alone

Fight with your heart, and you're Destined For Glory
But fight without honor, and you're destined to fall
Fight with your heart, and you're Destined For Glory
But fight without soul and you will loose it all

The prophecies spoke of a wandering man
Skilled with steel, black as the night
Normally veiled from the mortal eyes
His hammer arose like a magic force
With a gaze that turned everything into stone
the warrior spoke, "I am the one"

Fight with your heart, and you're Destined For Glory
But fight without honor, and you're destined to fall
Fight with your heart, and you're Destined For Glory
But fight without soul and you will loose it all

Fight with your heart, and you're Destined For Glory
But fight without honor, and you're destined to fall
Fight with your heart, and you're Destined For Glory
But fight without soul and you will loose it all

Vad den här låten handlar om kan tolkas på flera olika sätt. Antingen så tolkar man den ordagrant, om att den handlar om en krigare som är ute och krigar. Eller så tolkar man den, som jag, att den handlar om att man ska följa sitt hjärta. För om man följer sitt hjärta, så kommer man tillslut dit man vill. Mer tänker jag inte säga. Texten ger nämligen utrymme för fler reflektioner än det får plats här.

Innan jag börjar berätta om det som rubriken handlar om så måste jag bara berätta att det här faktiskt är inlägg nummer 101 på den här bloggen!!!! Jag måste säga att jag aldrig trodde det om mig själv när jag startade den här bloggen, den 20de april 2008 (fan, snart närmar det ju sig 1 år), att jag skulle orka hålla på så här länge. 101 inlägg!! Hallå?!! Men nu till ämnet.

KISS har många gånger sagt att det ALDRIG kommer att komma någon ny platta (med nya låtar) från bandet. Anledningen har varit att skivbranschen ser ut som den gör idag, med nedladdning och sånt. Gene Simmons (The Demon, bas) sa till och med i en intervju, under förra året tror jag, att alla band som publicerar nya låtar idag ger sig ut på väldigt tunn is.

Detta verkar nu ha ändrats (kanske på grund av en viss orkester från Australiens stora försäljningssuccé med deras första album på 8 år. Men vad vet jag), för KISS officiella hemsida skriver nämligen att bandet tänker slå sig ner i studion igen. Plattan (som kommer att bli den första sedan 1998 års Psycho Circus) kommer att släppas i sommar och kommer att vara producerad av Paul Stanley (The Starchild, gitarr). Efter det så kommer bandet att åka iväg på en mindre turné också. Mer står det inte.

Frågan är om man kan förutsätta att det är det "nuvarande" KISS som kommer att lira på plattan. Eller om Simmons och Stanley återigen bestämmer sig för att ta in de båda andra originalmedlemmarna istället (något som jag i och för sig är högst osannolikt). Jaja. Tiden för utvisa detta.

Med allt detta i tankarna så tänkte jag att det vore helt naturligt att avsluta det hela med en klassisk KISS video! Detta är en av mina absoluta favoritlåtar med KISS (dock är den från den osminkade perioden, så tyvärr blir det inget smink :-P), God Gave Rock n' Roll to You II!!! Mycket Nöje!

On my heavy metal christmas my aunt gave to me, a giftcard on MegaStore (den som vet var hur den textraden går i original, och vilken låt det är borde vinna något pris. Men jag har inget pris att ge).

I slutet av förra veckan så täckte jag utnytja mitt presentkort, och gjorde då en beställning på MegaStore. Det jag beställde var Edguys The SIngels och Sonata Arcticas Reconing Night. På hemsidan stod det att Edguy fanns i lager, men Sonata behövde beställas hos leverantören. Okej då, tänkte jag för att det stod att det bara skulle ta 1-2 dagar. Tre dagar senare kollade jag in, eftersom jag ännu inget fått, och såg att det nu stod 5-9 dagar. Idag fick jag ett mejl om att skivan inte längre fanns hos leverantören, och att de skulle beställa nya.

Så för att göra en lång historia (eller egentligen är den ganska kort) kort så avbeställde jag hela min beställning. När jag fått besked om att den verkligen är avbeställd så ska jag göra en ny beställning. På Edguy plattan + en okänd platta (som jag ska bestämma mig för sen) som finns i lager.

Nu tänker du, som läser det här, säkert: vad har jag för nytta av att veta det här? Svaret är enkelt. "Never trust MegaStore". Hehe, nej. Jag hade inget bra och genomtänkt att skriva om bara. Hoppas att du kan förlåta mig för det. :-)

Tack för mej, bananasprej!

Jaha. Då var jullovet slut. Jag måste säga att det har gått ovanligt snabbt i år. Det känns som det bara var några dagar sen det var skolavslutning. Ska det verkligen gå så här fort?

Imorse när jag vaknade reflekterade jag lite smått att den tiden som jag vaknade så skulle jag redan ha haft två lektioner följande dag. Det får en att må smått illa. Nu väntar ett antal veckor med tidiga mornar och jobbiga läxor på eftermiddagarna, innan vecka nio och sportlovets lugn kommer som en varm filt en iskall vinterdag. Jag funderar lite på hur jag ska hinna med alla de uppgifter som redan imorgon kommer att börja ramla över mig, samtidigt som jag ska komma igång med gymmet igen och försöka starta någon form av band.

Men jaja. Allt brukar ju lösa sig på ett eller annat sätt. Och jag kan ju alltid trösta mig med att jag troligtvis kommer att kunna hämta ut mina två skivor som jag beställt på MegaStore imorron efter skolan. De skivor jag beställt är Edguy - The Singels och Sonata Arctica - Reconing Night.

Och därför så känns det nu naturligt att avsluta mitt inlägg med lite Sonata Arctica. Detta är ett liveklipp från deras DVD For The Sake Of Revenge där de framför låtarna Gravenimage och Don't Say A Word. Hej hopp och hej då!

Through the gates of hell, as we make our way to heaven through the nazi lines, Primo Victoria. Dessa rader, sjungna av sångaren Joakim Brodén, inleder Sabatons första (eller andra, beroende på hur man räknar) album Primo Victoria från 2005. På dessa rader så kan man ganska snabbt förstå att krig är lite utav Sabatons tema. Faktum är att 7 av de 9 låtar som finns på Primo Victoria handlar om ett krig eller slag.

Skivan inleds starkt med titelspåret. Det handlar om Dagen D under andra världskriget, då de allierade landsteg på Normandie. Musiken är riktigt tung. Kanske något av det tyngsta jag hört inom Power Metal genren. Grym musik och en refräng som sitter kvar läääänge i huvudet. Redan från första stund förstår man också att Sabaton inte har den vanliga Power Metal sångaren, á la Michael Kiske. Brodén låter mer som en bättre variant av Mr Lordi, om jag ska vara ärlig. Detta tycker jag dock är ganska kul. Brodén ger en extra tyngd till det hela, och man känner nästan kulorna fara omkring en på Normandies stränder.

Reign of Terror, skivans andra spår, är i mina öron inte alls lika stark som inledningen. Den handlar som Gulfkriget (Saddam Husseins invasion av Kuwait). En bra text, men tyvärr så göms den lite bakom alldeles för höga bastrummor.

Skivan kvalitet höjs igen med tredjespåret Panzer Battalion (som handlar om Irakkriget). Även här finns en grym refräng. Och borta är de övermixade bastrummorna.

Sedan är det dags att återigen göra ett djupdykning (:-P) i Andra Världskriget. Wolfpack handlar nämligen om de tyska U-båtarna som under den tiden regerade atlanten. Till skillnad från de tidigare, ganska snabba, låtarna så är detta en midtempo låt. Det är faktiskt ganska bra, även om Brodéns röst inte riktigt låter så bra i de långsammaste partierna.

CounterStrike handlar inte om spelet (även fast det nog skulle kunna passa in i temat), utan om ett krig som utspelade sig i Israel runt år 67. Nu är tempot återigen uppskruvat. För mycket tycker jag dock. Det går lite för snabbt, och det finns ingen riktigt stark refräng som räddar det hela.

Andra Världskriget igen. Denna gång handlar det om tysklands anfall mot den ryska staden Stalingrad (låten heter till och med Stalingrad). Nja, säger jag. Det är samma sak här som med Wolfpack, för långsamt för Brodén i vissa partier.

Into the Fire (Vietnam Kriget) inleds med ett riff som är som hämtat från vilken tung metal platta som helst från 80-talet, grymt bra alltså. Sedan fortsätter det faktiskt lika bra genom hela låten. En bra låt helt enkelt.

Första låten som inte handlar om ett krig eller slag är Purple Heart. Den handlar om en utmärkelse som ges till soldater skadade eller dödade i strid (hur det senare går till vet jag inte). Detta är en av de bästa låtarna på skivan, trots att även den är en midtempo låt.

Skivan avslutas med låten Metal Machine. Denna låt är faktiskt riktigt rolig. Här har Sabaton proppat in så många referenser till andra metal storheter som möjligt. Här hittar vi refferenser till bland andra Iron Maiden, Black Sabbath, Accept och (faktiskt) Helloween. En riktigt, riktigt bra låt!

Sabaton - Primo Victoria: Betyg 7/10
Bästa låt: Primo Victoria

Bland myllret av alla nyårskrönikor där ute, kommer nu den ENDA värd att läsa (hehe, nu tog jag i lite i och för sig).

Året började med att herr Tobias Sammet bestämde sig för att släppa ifrån sig ännu ett album under namnet Avantasia. Det skulle vara i ungefär samma stil som de båda tidigare (The Metal Opera Pt. 1 & 2), med ett antal sångare och musiker och en genomgående historia. Men det anmärkningsvärda var att det INTE skulle bli en fortsättning på storyn i de båda andra. Istället fick vi, när den väl släpptes den 23e januari, ett mörkt drama om en enstöring som plötsligt blir mega stor artist. Detta var dock inget dåligt. Det var riktigt bra faktiskt, och jag räknar fortfarande The Scarecrow till en av förra årets bästa skivor. Sedan så tog ju Sammet ut projektet på vägarna också, något som jag tyvärr inte fick bevittna. Men en DVD är utlovad, så jag kanske klarar mig i alla fall.

Årets nästa stora skivsläpp kom i Juni. Judas Priest släppte nämligen sitt konceptalbum Nostradamus, om just den gamla spågubben Nostradamus. Detta är en skiva som jag ännu inte riktigt fått grepp om (vilken i och för sig kan bero på att men kära far har snott med sig den till bilen, där den ännu ligger).

Samma månad släpptes också inte mindre än 2 HammerFall releaser. Först så var det coverplattan Masterpieces och sedan också DVDn Rebels Whit A Cause. Som det stora HF fan jag är så köpte jag självklart de båda på releasedagen. Och båda levde faktiskt upp till mina höga förväntningar.

Den 16de Juli så såg jag en gigantisk konsert. Iron Maiden spelade på Stockholms Stadion, på deras Somewere Back In Time World Tour. Det var första gången som jag var på Stadion, och jag måste faktiskt säga att jag tycker mindre konserter är mycket roligare. Visst, Maiden sprang runt som galningar och spelade grym musik. Men stämningen blir en annan om det är färre på plats, och så ser man ju mer.

GammaRay släppte även dem en DVD i år. Hell Yeah - The Awsome Fouresome släpptes den 31a Oktober. Med den blev jag faktiskt lika nöjd med som med HammerFall DVDn. En riktigt bra filmad konsert, plus en massa extragrejor. Riktigt skoj för alla GammaRay fans.

Årets näst sista månad gick i Power Metals tecken. Först så såg jag för första gången de finska Power Metal hjältarna Sonata Arctica på Tyrol. Det var grymt bra såklart, vad hade du väntat dig? Vidare så släppte även Edguy ett nytt album i November. Tinnitus Sanctus fortsatte där Rocket Ride slutade. En musikalisk vidareutveckling av Edguys sound, som jag tycker riktigt mycket om.

Om nästa år vet jag inte så mycket. Förutom att jag i början av året kommer att få se Edguy för första gången och HammerFall för tredje gången. HFs nya platta kommer också ut. Andra plattor som troligtvis kommer att få se dagens ljus nästa år är bland andra en ny Sonata Arctica platta, en ny Iron Maiden platta och en ny Avantasia platta.

Hej hopp i galoschen! Mr.MASA önskar eder alla ett gott nytt år!