I samband med Edguys senaste studiosläpp, Tinnitus Sanctus, så släppte de även en samling med alla låtar som Edguy enbart släppt på singlar och EPs (på deras nuvarande skivbolag Nuclear Blast enbart dock, singeln de släppte på AFM Records, ära till den som vet vad den heter, är inte med).

När jag nu ska sammanfatta det hela så kan jag säga såhär; Edguy är genier, samtidigt som de är lite knäppa. Varför sätter man så här bra låtar på singlar??? Jag menar många av låtarna på den här plattan (eller samlingen, beroende på hur man ser på saker och ting) är faktiskt bättre än några av de låtar som finns på respektive fullängdare.

Inleder plattan gör låtarna från Superheroes EPn, som föregick Rocket Ride. Inleder de gör låten Superheroes (som även finns med på Rocket Ride), en kul låt med en humoristisk text, en klassisk Edguy helt enkelt. Sedan kommer låten Spooks In The Attic som går i samma stil. Skön Power Metal helt enkelt! Blessing In Disguise kommer näst. Denna låt hade helt klart platsat på Rocket Ride. En fantastisk ballad som faktiskt är i klass med Save Me och Scarlet Rose. Efter det så kommer min ABSOLUTA FAVORITLÅT med Edguy! Judas At The Opera så komplett! Man kan tralla med, samtidigt som det aldrig blir "Allsång på Skansen". Till det kommer en helt vrickad text, dock med ett viktigt budskap, sjunget av både Tobias Sammet och självaste Michael Kiske (behöver han någon presentation?). Varför i h-vete gömde de undan den här låten på en EP? Efter detta underbara kommer en cover av det engelska bandet Magnums låt The Spirit och en akustisk version av låten Superheroes (epic version).

Efter detta är det dags att gå vidare med låtarna från Lavatory Love Machine singeln. Den inleds med titellåten (som även kan bli funnen på plattan Hellfire Club) som nog är en av de sjukaste som bandet fått ut sig. Den handlar om att de är på ett plan som är på väg att krascha. Men det ända herr Sammet kan tänka på är flygvärdinnan. Näst ut är ännu en cover. Den här gången på Europes låt I'll Cry For You. Sedan avslutas det hela med en akustisk version av titellåten.

Näst, och sist, ut är låtarna från King Of Fools EPn. Först ut är återigen titellåten (som även den kan bli funnen på plattan Hellfire Club). Denna låt klassar jag som en av de bästa bandet gjort. Till skillnad mot Judas At The Opera så är den inte alls lika sjuk. Den har ett viktigt budskap, underbar sång och tung musik. Sedan följer tre ganska identiska låtar. New Age Messiah (som har den underbara textraden; "Who the funcking fuck is Jesus"), The Savage Union och Holy Water är alla klassiska Power Metal rökare á la Edguy. Riktigt bra, men lämnar dock heller inga större avtryck. Det hela avslutas sedan med Life And Times Of A Bonus Track. Just när man trodde att Edguy inte kunde hitta på nått nytt för att överraska slår de till med ett hårt aukustiskt slag mot skivindustrins "Limited Editions" och bonuslåtar. Om du har hört sista låten på senaste plattan så kan jag säga att det är i ungefär samma stuk.

Sammanfattningsvis så skulle jag bara vilja skrika rätt i herr Sammets fejs; "vad håller du på med? sånna här låtar ska vara på fullängdare". Men, det finns säkert någon form av tanke bakom det hela, vad vet jag.

Edguy - The Singles: Betyg 9/10
Bästa låt: Judas At The Opera (i stark konkurrens med Life and times...)

Till sist en annan sak. Jag finner det lite irriterande att låten Judas At The Opera på baksidan av plattan blivit "omdöpt" till Judas IN the Opera.