Idag har mitt nummer av Sweden Rock Magazine trillat ner i brevlådan. Det är nog den bästa tidningen som jag vet och jag tycker att det är riktigt roligt att läsa den. Jag har varit prenumerant nu i ett år tror jag och jag har alltid tyckt att alla nummer som jag fått har varit riktigt bra och läsvärda. Man upptäcker ny musik och läser bra articklar om de grupper som man redan gillar. Men faktum är nog att anledningen till att jag fastnade för tidningen var att i det allra första numer som jag läste, nr 42, så behandlade dom år 1997 i hårdrockens historia. Alla som vet lite vet ju att det var detta år som HammerFall slog igenom och släppte sin första skiva. Detta var något som tidningen inte bara hastade förbi utan dom skrev rätt mycket om det. Det ingav respekt hos mig och fick mig att börja prenumerera på den underbara tidningen. Sedan dess så har dom bland annat haft intervjuer med Rob Halford, Helloween, Gamma Ray och Blaze Bayley (extremt underskattad sångare på Iron Maidens plattor X-Factor och Virutual XI. "Man on the Edge" och "Futureal" är två av mina favorit låtar från Maiden) bara för att nämna några.

Detta nummer, 52, har en stor intervju med Ace Frehley om hans tid i Kiss och har även storys om Sabaton, Def Leppard och HammerFall. Hittills har jag bara ögnat igenom tidningen och det ser riktigt bra ut. Ska bli skönt att lägga sig och läsa den.

Ett band som jag upptäckte genom SRM är Sonata Arctica. Och vad passar då inte bättre än att avsluta min blogg med en låt från just dem. Denna låt heter "End of this Era" och har en väldigt bra handling. Så försök att lyssna på texten samtidigt som du lyssnar på den så kommer du att förstå storheten i dessa finnar (som jag faktiskt funderar på att skriva om i nästa Metal Heads in Time)! " Om du inte gillar att läsa medan du lyssnar så kan du trycka på själva grejen så kommer du att skickas vidare till en sida där texten finns!

Tänkte bara göra ett snabbt inlägg för att berätta att Pontus Norgren nu officiellt har gjort debut som HammerFalls nya gitarrist. Det gjorde han när HammerFall i förra veckan spelade på tv4s Nyhetsmorgon. Då framförde de Skid Rows låt Youth gone wild från deras nya coverplatta. Jag tyckte att han passade in perfekt, han fick till och med köra solot i mitten av låten. Pontus kör även backing vocals (som det heter på engelska, har ingen bra översättning på det) och de låter de riktigt kraftfulla, något som är lite ovanligt med HF live. Men nu så är de ju tre som kör backing vocals, så det är kanske inte så konstigt. Joacim blev också intervjuad efter låten där han berättade om nya plattan. En sak som då var lite irriterande var att dom inte sa ett ord om Pontus Norgren, och att HammerFall numer värkar ha fått det nya namnet "Joacim Cans från Körslagets band". Men, men. Det kommer troligtvis att gå över.

Mer Pontus och HammerFall kommer det att bli i tv4, för bandet kommer även att gästa Sommarkrysset under sommaren. Ska bli skoj, och säkert kommer det att bli årets bästa Sommarkrysset.

Jag letade på YouTube efter klippet på HF och Pontus på tv4, men hittade bara två skitdåliga versioner som jag inte tänker lägga upp här. Jag kommer istället att länka till både låten och intervjun på tv4s egen hemsida. Så här är det:

HammerFall - Youth gone wild = http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.458348
Intervju med Joacim Cans = http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.458364

För att sen avsluta med stil så tänkte jag spela en annan låt från HammerFalls nya coverplatta "Masterpieces". Låten är Detroit Rock City och gjordes ursprungligen av Kiss (såklart!!). Ha en trevlig lyssning.

ps: Pontus gamla band The Poodles kommer att avslöja vem som får ersätta honom på Sweden Rock Festival i år.

Jahaja. Då var det för andra gången dags för Metal Heads In Time. Denna andra del skiljer sig lite från den förra, som du kanske har sett handlade om det tyska bandet Edguy. Idag så ska du få lära dig lite mer om en person och inte ett band. Denna person är, precis som Edguy, tysk och har spelat i två framgångsrika band genom åren. Hans namn är Kai Hansen och detta är hans liv sammanfattat för att få plats i denna blogg.

Kai Hansen föddes den 17de januari år 1963 i Hamburg, Tyskland. Redan som barn gillade Kai den lite hårdare musiken och när han var tolv år så ville han börja spela trummor. Men eftersom han inte hade råd med ett trumset så blev det så att han började spela gitarr istället. Jag vet inte riktigt när Kai började spela i band, men det jag vet är att han år 1978 bildade det som på sikt skulle bli ett av tidernas mest framgångsrika tyska Heavy Metal band, Helloween. Då hette bandet Century och de enda två medlemmarna från den tiden som jag har fått fram är Kai Hansen och sen en killa med namnet Piet Sielck (som Kai tydligen återigen arbetade med på det för mig helt okända projektet "Iron Savior" från 1997). Både dessa både spelade och sjöng.

År 1980 så tillkom två medlemmar i Century. Det var Ingo Schwichtenberg på trummor och Markus Grosskopf (som faktiskt fortfarande spelar i Helloween) på bas. Nu bytte även bandet namn till Second Hell. Det namnet behöll de dock inte så länge utan bytte namn till Iron First.

Under denna period så kände Kai gitarristen i bandet Powerfool, Michael Weikath. Michael försökte flera gånger få med Kai i Powerfool, fast det slutade med att Michael tillslut hamnade i Iron First när Piet Sielck slutade. Nu var bandet komplett och de bytte namn till Helloween.

Nu började det att gå bra för Kai och de andra. År 1985 så släppte de den självbetitlade debut EPn Helloween och kort där efter deras första fullängdare Walls of Jericho. Under denna tid spelade Kai både gitarr och sjöng, något som han under den efterföljande turnén märkte att han inte riktigt klarade av. Helloween hyrde då in sångaren Ralf Sheppers för att sjunga live. Men ordinarie medlem vill Ralf inte bli, så Helloween börjar leta efter en ersättare. De hittar tillslut den 18-åriga Michael Kiske och spelar in en skiva med honom. På den nya skivan så blir bandet mer melodiskt än förut och de det är också här som många Helloween fans tycker är bandets guldålder (något som jag inte alls håller med om). Den nya skivan skulle från början bli en dubbel lp, men det gillade inte skivbolaget. Skivbolaget delade istället upp skivan på två delar men namnen Keeper of the Seven Keys pt 1 och Keeper of the Seven Keys pt 2. På dessa två skivor slog bandet igenom på riktigt och en världsturné påbörjades. Men mitt under turnén så hoppade Kai av Helloween, något som han på senare tid har berättat hade att göra med de inre stridigheter som fanns mellan honom och Michael Weikath (som i sin tur lär ha sagt att det hade att göra med att båda två var ledarfigurer, vilket inte passade bra i ett band).

Kai Hansen bildade nu, tillsammans med Ralf Sheppers (kommer ni ihåg???), bandet Gamma Ray. Gamma Ray var från början inte tänkt som ett band, utan som Kai's solokarriär. Men det ändrades när han, under inspelningen av bandets debut Heading for Tomorrow, började trivas bra med studiomusikerna. På denna dabut spelade Kai gitarr och Ralf sjöng.

Heading for Tomorrow följdes upp av plattorna Sigh no More och Insanity and Genius. Efter det så lämnade Ralf Gamma Ray för att försöka få platsen som den nya sångaren i Judas Priest, efter att Rob Hallford lämnat bandet (en plats som han inte fick, utan startade Primial Fear istället).

Nu hände något som troligtvis aldrig hänt om Ralf inte hade hoppat av. På näste Gamma Ray platta, Land of the Free, så sjöng Kai igen, samtidigt som han fortfarande spelade gitarr.

Sedan dess så har Kai och Gamma Ray släppt fem till studioalbum och de är just nu ute en turné tillsammans med Helloween, Hellish Rock. Sedan så ska tydligen Kai även starta ett projekt tillsammans med Michael Kiske och Roland Grapow (som ersatte Kai själv som gitarrist i Helloween när han slutade). Dock kommer han inte att sluta med Gamma Ray.

Jag avslutar här min text och hoppas att du lärt dig något om denna Kai.
Jag har även (på grund av ett önskemål att få höra hur det som jag skriver om låter) tänkt att ta med en liten video från Kai's Gamma Ray. Det är en live video inspelad på den turné som just nu håller på. Låten heter Heaven can Wait och är inspelad i Tokyo. Detta har tydligen visats på tv, så du behöver inte bry dig om grejen i början av videon, där Gamma Ray ser väldigt roade ut :-P

Då så har det blivit dags för min andra recension här på sidan. Den första var ju som bekant Whitesnakes senaste album, som då precis hade kommit ut. Dagens recension handlar dock om en något äldre platta, dock inte gammal. Skivan kommer från 2006 och är den senaste från de italienska rockersarna Rhapsody of Fire.

Jag hade aldrig lyssnat på Rhapsody of Fire (eller Rhapsody som dom hette förut), men jag hade hört att det var vanlig enkel power metal. Så det var därför som jag egentligen impulsköpte Triumph or Agony när jag skulle köpa Iron Maidens nya dvd Live after Death. Men när jag satte på skivan för första gången så kom jag ganska snabbt fram till att det INTE var vanlig enkel power metal, som jag hade förväntat mig. Det som kom ut ur högtalarna var en massa sörja bestående av en blandning mellan metal och klassisk musik. En blandning som kan vara underbar, ett på det är dom första två Avantasia plattorna, men som här bara lät alldeles överdrivet. Jag var faktiskt nära på att kasta skiten i sopptunnan, men sen när jag kom på att jag betalat dyra pengar för den så fick den en avskild plats i cd-hyllan.

Men när jag för någon vecka sedan såg skivan i hyllan så tänkte jag att jag kanske skulle ge den en ny chans, det brukar ju vara så att en skiva blir bättre andra gången man lyssnar på den (ett exempel är Sonata Arcticas senaste skiva Unia som jag tyckte var skit från början, men som jag nu tycker är riktigt bra!). Den här gången så försökte jag att lyssna med ett öppet sinne och inte vara så fokuserad på att det skulle låta power metal. Det funkade faktiskt och jag började faktiskt att gilla skivan.

Triumph or Agony börjar med ett instrumentalt stycke som är som hämtat från Sagan om Ringen filmerna, något som fortsätter i de följande låtarna. Titlarna i sig känns också väldigt sagoinspirerade, hur låter till exempel titeln The Myth of the Holy Sword och The Mystic Prophecy of the Demonknight i dina öron? Sistnämnda titel är skivans längsta spår som sträcker sig över hela 16 minuter och är uppdelad i fem kapitel. Jag måste säga att det första av dessa kapitel, A new saga begins, helt klart är det bästa och borde fått bli en egen låt. För de följande kapitlen är inte alls lika bra och är uppblandade med pratade dialoger mellan skådespelaren Christoffer Lee (som spelade Sauroman i Sagan om Ringen) och sångaren. Detta för säkert historien framåt på något sätt men jag tycker att det blir lite som utfyllnad för att nå upp i den höga spellängden.

Det finns även några ballader på Triumph or Agony men jag tycker att dom mest saknar kraft. Ett undantag är dock Old age of Wonders som nästan låter precis som man tänker sig att medeltida spelmän lät. Sen finns det även en låt helt på italienska. Den heter Il Canto del Vento och är även den en ballad. Jag tycker att det är lite konstigt att dom spelar en låt som bara de i det egna landet kan förstå vad den handlar om. Detta är också en enda låt på skivan som är skriven av sångaren, Fabio Lione, vilket också är lite konstigt.

När jag nu ska sätta betyg på den här plattan så känner jag mig lite kluven. Jag tycker fortfarande att dom har överdrivit hela metal/klassiskt grejen. Men samtidigt så finner jag den här skivan riktigt skön att lyssna på. Men jag har även lite problem med sångaren, som enligt min mening sjunger alldeles för mesigt på många av låtarna. Det får helt enkelt bli ett medelbetyg.

Rhapsody of Fire - Triumph or Agony: Betyg 5/10
Bästa låt: The Myth of the Holy Sword

För tredje gången. Här kommer en sammanfattning av de absolut viktigaste sakerna just nu!

Revolution Renaissance
Som jag skrev i den absolut förta MASA News så har ju det finska metalbandet Stratovarius splittrats. Det hände ju som bekant ganska nyligen, men redan nu så har den forna Stratovarius gitarristen (och bandledaren) Timo Tolkki bildat ett nytt band. Bandet går under namnet Revolution Renaissance och kommer att släppa sin första platta New Era den fjärde juni i år. Man kan tycka att det är snabbt jobbat, men enligt ett antal olika källor så var låtarna på New Era från början tänkta att bli Stratovarius nya platta. En av låtarna, Last night on earth, spelade till och med Stratovarius live under Wacken 2007, med försnacket att den skulle komma på den nya plattan.

En rolig grej med den här plattan är att två av dom bästa tyska sångarna någonsin medverkar. Både Michael Kiske (ex-Helloween) och Tobias Sammet (Edguy) sjunger ett antal låtar, en kille som heter Pasi Rantanen är också med. Enligt Tolkki själv så kommer det att bli ett "riktigt" band av detta, med musiker som bara är med i Revolution Renaissance, i framtiden. Men på New Era så är det folk som hjälper honom med bara den här plattan.

Michael Kiske släpper nytt
På tal om Michael Kiske så släpper han också nytt i dagarna. Hans helt nya album finns ute nu och heter Past in Different Ways. Detta är självklart ingen metal platta, vilket alla som kan sin Helloween vet. Detta är, om jag har förstått det hela rätt, en rock/pop platta i stil med hans tidigare soloskivor. Jag har bara hört en låt från den, mins inte vilken. Dom spelade och recenserade den på 106,7 Rockklassiker i måndags. Dom tyckte inte att den var så bra, vilket jag måste hålla med om. Musiken var riktigt neutral och det enda som egentligen hördes var Michael Kiske som sjöng på samma sätt som han alltid gjort, vilket lät riktigt bra i Helloween. Men här låter det inte bra.
Jag kommer inte att köpa denna skiva, så enkelt är det.

Masterpieces
Som jag berättat tidigare så släpper HammerFall både en ny DVD (med titeln Rebels With A Cause) och en coverplatta den 27de juni. Cover plattan heter Masterpieces och jag ser verkligen fram emot den. Det är en samling av alla låtar som HammerFall genom åren har gjort covers av, plus tre nya. Den innehåller bland annat kända låtar som I Want Out (Helloween), Breaking the Law (Judas Priest), Detroit Rock City (Kiss) och Head Over Heels (Accept). Men också låtar av mindre kända band som Warlord, Stormwitch, Chastain och Picture. En annan kul sak är att dom har tagit med deras cover av Roger Pontares När vindarna viskar mitt namn, på svenska!!

Det är bara att inse att nästa månad kommer att bli en dyr månad. I alla fall för den hedliga gruppen som fortfarande köper sin musik, vilken jag stolt tillhör. Både två HammerFall releaser (dock kan man köpa båda två tillsammans för ett något lägre pris!), nya Priest plattan Nostradamus och Timo Tolkkis nya platta, som jag mest kommer att köpa på grund av herrarna Sammet och Kiske. Vilken tur då att jag har lite pengar :-D

Jag ska nu avsluta nr 3 av MASA News med framsidan till HammerFalls coverplatta. Den är lite kul, för om man tittar riktigt noga så upptäcker man flera referenser till banden som dom gör covers av. Hur många kan du hitta??



Ha det nu så bra, så fint folk säger :-P

Då blev det som jag trodde, HammerFalls Joacim Cans och hans Mora kör vann hela Körslaget. Det gjorde dom med hjälp av Queens Bohemian Rhapsody, Carmina Buranas O Fortuna och Bon Jovis Linin' on a prayer! Dom totalutklassade Brolles "kör" på alla plan! Så jag säger; ett stort grattis till en av Sveriges bästa sångare från ett av världens bästa band och hela hans Mora kör!!!!

Men vad betyder Joacims medverkan i Körslaget för hans och HammerFalls karriär? Blir det någon skillnad alls? Jag tror att mr Cans medverkan i Körslaget har fått flera att öppna ögonen för hårdrock, och även för HammerFall. Jag tror dock inte att dom plötsligt kommer att börja sälja ut Stockholm Stadion och Ullevi men jag tror att bandet kommer att få lite mer av den uppmärksamhet som dom helt klart förtjänar. Det är i alla fall vad jag hoppas. Det kanske blir så att Sverige glömmer bort Cans nu när programmet är över, precis som vi gjort med alla otaliga dokusåpa "stjärnor" och alla idol deltagare. Men trots det så kommer ju alltid de äkta HammerFall fansen att finnas kvar.

Nu känns det som jag blev lite väl flummig, så jag ska ta och avsluta det här inlägget nu med ett STORT grattis till den absolut bästa kören från vårens säsong av Körslaget. Jag avslutar också med att säga vem jag tror kommer att bli Joacim Cans wannabe när Körslaget kommer tillbaka nästa säsong, för det är jag säker på att det kommer att göra. Jag skulle satsa mina pengar, om jag hade några, på Jakob Samuel (The Poodles).

Tack för mig!

Jaha. Då var det dags att starta någonting nytt här på bloggen. Den nya grejen heter (som ni kanske redan listat ut med tanke på titeln) "Metel heads in time". I denna lilla serie, eller vad man nu ska kalla det, så kommer jag att sammanfatta ett antal olika hårdrocksgruppers karriärer. Jag kommer att försöka hålla mig ganska kort och lätt men kommer även att tala om exakt vad jag tycker om dessa band.

Jag har valt att starta min lilla serie med det tyska metal bandet Edguy på grund av de Edguy tider som nu råder, med den nya plattan som spelas in och grejor. Läs, njut och lär er förhoppningsvis något! :-P


Bandet Edguy bildades år 1992 i den tyska staden Fulda av Tobias Sammet, Jens Ludwig, Dirk Sauer och Dominik Storch. Namnet, Edguy, var från början ett öknamn som medlemmarna hade på sin lärare, Edgar, men blev sedan också deras bandnamn. Faktum är att medlemmarna bara var 14 år när de startade bandet så troligtvis så var väll denna Edgar deras lärare då.

Under denna tidiga del av Edguy så spelade Tobias Sammet, förutom att sjunga, även keyboard. Men år 1993 så böt han till bas eftersom de tyckte att det var bättre att ha en basspelare i ett metalband än en keyboardspelare.

1994 släpper de unga Edguys sina två första demoband, Evil Minded och Children of Steel, och år 1995 släpper de deras självfinansierade och självproducerade demo-cd Savage Poetry.

Sedan så kommer en ganska rolig händelse i bandets historia, något som finns beskrivet i bookletten på bandets best off album från 2004 (Hall of Flames). Det hände någon gång efter att bandet släppt Savage Poetry och historian går så här;
Edguy var på väg till den årliga musikhändelsen "Popkomm". De hade precis kommit upp ur tunnelbanan och visste inte riktigt hur de skulle ta sig till "Popkomm". Då så frågade de en främling på gatan om vägen dit. Och vad händer då? Främlingen presenterar sig som grundare av det nystartade skivbolaget "AFM - Records" och slängde ur sig att han letade efter nya band. Då svarade Edguy; "Vad bra! För vi är ett ungt band på jakt efter skivkontrakt. Här är vår självproducerade demo-cd". Redan några veckor efter det så hade Edguy skivkontrakt på AFM - Records! Ganska fantastiskt eller hur?

1997 kommer Edguys "första" platta ut. Den fick namnet Kingdom of Madness. Inte många vet att det namnet är direkt taget från Magnums album från 1978. Skivan fick ett svagt mottagande och kritiker sa att Edguy omöjligt kunde ha en framtid (ha, ha, så fel man kan ha!).
1997 ändrades även banduppställningen lite. Trummisen Dominik Storch lämnade bandet och blev ersatt av Felix Bohnke. Tobias Sammet slutar också att spela bas och bandet tar in Tobias "Eggi" Exxel.

1998 släpper bandet sitt andra (eller tredje beroende på hur man räknar) album Vain Glory Opera, mixad av självaste Timo Tolkki. Den blir mycket bättre mottagen är den förra plattan och räknas av många som bandets genombrott.

De följande åren släpper bandet tre album till för AFM - Records; Theater of Salvation (1999), The Savage Poetry (2000, en nyinspelning av bandets självproducerade debut) och Mandrake (2001).

Det är runt Mandrake bandet får sitt riktiga genombrott, som mycket hade att göra med Tobias Sammets två Avantasia plattor som fick stor uppmärksamhet.

Efter bandets första liveplatta, Burning Down the Opera, så lämnade dom AFM - Records och gick istället över till det andra tyska bolaget Nuclear Blast. Där har bandet hittills släppt två album, Hellfire Club och Rocket Ride, och ett nytt är på gång.


Vad tycker jag då om Edguy? Jag tänker svara kort och konkret; bandet Edguy är ett av dom bästa tyska metalbanden av idag. Jag tycker att dom utvecklas åt rätt håll och deras musik blir bara bättre och bättre. Men om man nu ska vara lite kritisk, vilket jag tycker att man ska vara, så tycker jag att det är lite konstigt att Tobias Sammet skriver i stort sätt alla låtar. Är det för att ingen av dom andra medlemmarna vill? Eller är det för att herr Sammet helt enkelt inte låter dom? Dessa frågor lämnar jag orörda och avslutar härmed den första delen av "Metal Heads in Time".


Från vänster: Jens Ludwig, Tobias Sammet, Tobias Exxel, Felix Bohnke, Dirk Sauer

Jaha, då var det dags ännu en gång!
Nedan följer ett sammandrag över det absolut viktigaste som händer just nu!!!!

Team Cans i final i "Körslaget"
Då har det hänt som jag absolut inte trodde skulle hända när "Körslaget" på tv4 drog igång; HammerFall mannen Joacim Cans och hans Mora-kör har tagit sig till final!
Igår blev det klart, efter att Team Cans hade kört Def Leppards Pour some suger on me och Ricky Martins Livin la vida loca (en låt som programledaren Gry Forell :-P valt). Trots att mr Cans inte verkade helt överlycklig över programledarens val. Dom kom till final tillsammans med Brolles Norrlands-kör och slog därmed ut Lotta Engbergs kör. Nu får vi se var dom hittar på till finalen, i vilken jag självklart håller på Team Cans från Mora! Jag är faktiskt väldigt förvånad att dom kommit så här långt. Jag trodde nämligen att Jockes kör skulle bli en av dom första att åka ut, eftersom herr Cans helt klart var den minst kända körledaren ute i stugorna. Men vad betyder Cans framgång i Körslaget för HammerFalls karriär då? Den frågan får jag återkomma till efter finalen nästa vecka, men jag tycker helt klart att det är riktigt skoj att höra lite hårdrock på bästa sändningstid i tv4!

Ny Merallica platta den 28de Oktober????
Enligt ett ryckte så kommer Metallica att släppa sin nya platta den 28de Oktober i år. Ryktet kommer ifrån sajten Amazon.com. Amazon listar på sin sida årets kommande skivor och har satt just den 28de oktober som release-datum för den nya plattan. Men det som är lite konstigt är att varken Metallica själva eller deras skivbolag (Warner) har bekräftat detta. Så vad är du sant? Jag har ingen aning men om jag skulle gissa på något så kommer Metallicas nya platta att släppas den 28de oktober. Jag tror att Amazon på något sätt har fått det datumet av antingen Warner eller Metallica med uppmaningen att inte säga något. Sedan så har väll någon på Amazon klantat till det lite :-P
Varför tar jag då upp det här? Jag är absolut inget fan av Metallica, jag tycker faktiskt att de bra låtar som dom gjort kan räknas på en hand. Men bandet är ju faktiskt ett av de största i världen så det är hur som helst en viktig händelse, på något sjukt sätt.

Line Up för Avantasia spelningarna bekräftade
Som jag skrev i förra inlägget (Edguy arbetar på ett nytt album!!!!) så kommer Edguy mastermind Tobias Sammet under sommaren att ta med sig sitt soloprojekt Avantasia ut på vägarna för första gången. På Avantasias tre plattor (varav dom två första helt klart är moderna klassiker) så figurerar ett antal kända musiker och sångare, så som Michael Kiske, Bob Catley, Kai Hansen, André atos, Eric Singer och många fler. Detta har självklart lätt till spekulationer om vilka Sammet skulle ta med sig ut till de olika festivalerna i sommar. Jag kan nu berätta vilka som faktiskt kommer att följa med. Enligt Sammet själv så kommer följande personer att följa med;
Jorn Lande (Jorn, ex-Masterplan), André Matos (ex-Shaman och Angra), Amanda Somerville, Olli Hartmann, Bob Catley (Magnum, ska dock inte vara med på alla shower), Sascha Paeth, Miro, Robert Hunecke, Claudy Yang och Frank Lindentha.

Om du själv inte vet vilka alla dessa personer är (något som inte ens jag vet) så får du helt enkelt ta reda på det.

Avantasia kommer till Sweden Rock Festival i sommar.

Chemical Wedding på engelska biografer
Filmen som bygger på Bruce Dickinsons (Iron Maiden, för dom idioterna som inte visste det) soloalbum Chemical Wedding har nu haft premiär på engelska biografer. Frågan är om den även kommer att komma hit. Jag har ingen aning om vad filmen handlar om men enligt trailern så verkar den vara riktigt cool. Jag får väll helt enkelt vänta, hoppas, och se!
Här är i alla fall trailern till filmen: