Stratovarius har nu haft premiär för sin nya video! Videon är till låten Deep Unknown från kommande plattan Polaris och markerar en historisk punkt för bandet. Videon är nämligen den första utan bandets förre gitarrist och ledare Timo Tolkki (som ju nu mer spelar med sitt nya band Revolution Renaissance). Den är också den första med den nya gitarristen Matias Kupiainen och bassisten Lauri Porra. Videon visar alltså det nya Stratovarius.

Jag har för mig att jag redan sagt vad jag tycker om den nya låten i ett tidigare inlägg. Så jag ska inte ta upp det ingen, förutom att jag nu med facit i hand kan säga att den är bättre än någon av låtarna på Revolution Renaissances Age of Aquarius. Om videon kan jag däremot säga att jag tycker att den är ganska tråkig. Visst, den är snyggt gjord och så. Men det händer inte så mycket. Det är mest samma vinklar hela tiden tycker jag. Men ni får väll bilda er en egen uppfattning när ni kollar på den här nedan.

Det var i stort sett allt jag hade att bjuda på för idag. Hej höpp!

Har Timo Tolkki gjort det igen?

Då har det blivit dags att recensera Power Metal legenden Timo Tolkkis nya bands debutplatta, eller något. För just om det är en debutplatta eller en andra platta är lite svårt att säga. Timo Tolkki släppte ju som bekant ett album förra året under namnet Revolution Renaissance, plattan New Era. Fast den var egentligen tänkt att bli en Stratovarius platta (de hade faktiskt redan spelat in låtarna som demoversioner). Men sen när det skeppet gick omkull så tog Tolkki helt enkelt de låtarna och spelade in dem med en drös studiomusiker och tre sångare (Michael Kiske, Tobias Sammet och Pasi Rantanen). Age of Aquarius, däremot, spelades in med hans nyhoppsatta band som han döpt till Revolution Renaissance. Låtarna på nya plattan är heller inte skrivna av Tolkki själv, utan i samarbete med två andra i det nya bandet, Gus Monsanto (sång) och Bruno Agra (trummor). Så i min värld är det här bandets debutplatta, även fast de troligtvis även kommer att spela låtar från New Era i framtiden.

Men nu till musiken. Redan i första låten hör direkt att Age of Aquarius inte är något Stratovarius album. Tolkki har gått vidare till tyngre och mer gitarrbaserad Power Metal. Samtidigt är det mer melodiskt än förrut.Reffrängerna är starka, oftast, och verserna är i mid-temo. Det är inte alls samma snabba keyboardslingor och höga röst som förut. Många av förändringarna beror säkert på att det är ett nytt band, men jag tror också att Tolkki medvetet försöker dra sig ifrån Stratovarius. Men trots allt det här så är låtarna av skiftande kvallitet.

Det finns några riktigt bra låtar på Age of Aquarius. Låtar som man direkt börjar gilla och tralla med i. Bland dessa kan nämnas titellåten, Sins of my Beloved, Ghost of Fallen Grace, The Heart of All och Into the Future. Alla dessa låtar är riktigt starka. De är varierande och intressanta till sin uppbyggnad och musiken är fantasifullt ihopsatt. Dock så är ingen av låtarna vidare nyskapande, detta har i och för sig alltid varit fallet med Timo Tolkkis låtar så det är inte så konstigt.

Men sen finns de låtar som man inte har en aning om hur de lät, när man efter att ha lyssnat klart kollar igenom låtlistan. Dessa låtar är oftast ganska rakt på, vilket ju ibland kan vara ett bra sätt att få lyssnaren att komma ihåg dem. Men här är det så fantasilöst och tråkigt att man raskt glömmer bort de. Det låter kanske hårt, men så tycker jag att det är.

Så för att sammanfatta läget. Age of Aquarius består lite av två läger. Dels finns det låtarna som faktiskt är riktigt bra och som troligtvis kommer att bli klassiker i Revolution Renaissance sammanhang, om några år. Och dels finns det några riktigt tråkiga låtar, som i och för sig inte är dåliga men som är så ointressanta att man snabbt glömmer bort dom.

Har Timo Tolkki gjort det igen? Nja, är svaret.

Revolution Renaissance - Age of Aquarius: Betyg 6/10
Bästa låt: Into the Future

Ett snabbt litet inlägg med ett tips till alla HammerFall älskare där ute. Kolla på videon här nedan! Det är ett "bakom kulisserna" reportage från deras spelning på Scandinavium i Göteborg i år. Mycket nöje!

Innan jag börjar dagens inlägg så vill jag bara säga; jag har fått sommarjobb, hahaha!!

I sommar och i höst så kommer två av den melodiösa underground hårdrockens storheter ut med varsitt nytt album. Det första, som släpps i juni, är norrmannen Jörn Lades nya JORN platta. Detta kan tyckas lite konstigt eftersom det inte alls var länge sedan han släppte sitt senaste album, Lonely are the Brave. Norrmannen har också medverkat i ett antal projekt under förra året och även nyligen släppt en live DVD. Det är alltså en väldigt produktiv man. Nya plattan har i alla fall fått namnet Spirit Black. (Vidare kan också nämnas att Jörns gamla band Masterplan har blivit av med sin sångare och kommer att presentera en ny inom kort).

Nästa skivsläpp kommer från tyskarna i Freedom Call (ni vet, bandet som påminner som Rhapsody of Fire och som har samma trummis som GammaRay). I augusti eller september så släpper de sitt nya album Legend of the Shadowking. Enligt bandet så kommer det att bli ett konceptalbum som kommer att handla om en tysk aristokrat som levde "in the 19th century".

Det var allt för idag. Till nästa gång funderar jag på att skriva ihop en recension av nya Revolution Renassance plattan. Den kommer att få ett ganska högt betyg tror jag, trots att den är lite småtråkig emellanåt.

Jaha, då har man hållit på med det här i ett helt år. Jädrar!!! Hur har jag orkat hålla på i ett år??!!! När jag startade den här bloggen så tänkte jag att jag skulle orka hålla på i max 2 månader. Sen skulle ämnena ta slut och jag skulle inte orka skriva någonting mer. Så fel man kan ha...

Jag har funderat på vad som har gjort att jag fortfarande håller på med den här bloggen (som faktiskt tar tid att underhålla, trots att jag bara skriver en massa dynga, hehe) och jag har kommit fram till två saker. Dels så tar ämnena aldrig slut, i alla fall inte när man har den inriktningen på bloggen som jag har, och för det andra så tycker jag nog (djupt där inne) att det är ganska kul. Jag menar, vem gillar inte att skryta över hur mycket man kan inom ett visst område, hehe. Den stora frågan nu är; kommer jag att orka ett år till? Svaret på den frågan är nog allra troligast; NEJ! Men vem vet, jag har ju överraskat mig själv förut. Jag kanske kommer att hålla på med det här år ut och år in... eh, eller inte. Vi får se... Hur som helst så har jag inga planer på att sluta inom en ganska överskådlig framtid.

Nu över till någonting helt annat; The Pirate Bay domen. Hehe, nej jag skojade bara. Det ända som jag ska säga är egentligen bara; FY SATAN VAD RÄTT!!!! Ner med de trångsynta fåntrattarna som tror att artisterna "ändå kan tjäna pengar, så vi kan sno deras grejer hur mycket vi vill, det är ändå ingen skillnad". Det är bara en massa ursäkter för att de själva är för snåla att stödja artisternas arbete. Nu tror jag dock att effekten snarare blir att fler börjar sympatisera med Piratpartiet (som by the way inte verkar ha många hjärnceller i ledningen, vice ordföranden har nämligen snackat i min skola, och jädrar...) än tvärtom, vilket ju inte är så trevligt....

Med det sagt så vill jag bara säga till de få läsare som jag faktiskt lyckats skaffa mig (både de som håller med om ovanstående och de som numera tycker att jag är dum i huvudet :-P) att; tack för att ni läser! Det är alltid skoj när någon faktiskt läser det som jag skriver ihop!

That's all for today folks! See you the first day of the new year of Metal Preaching from Mr.MASA!

De tyska hårdrockslegenderna i Scorpions ger sig i år ut på en ganska omfattande turné. Hittills så har 18 spelningar offentlig gjorts på bandets hemsida, en siffra som ökar nästan hela tiden. Spelningarna som offentlig gjorts äger rum i Ungern, Slovakien, Ryssland, Bulgarien, Grekland, Frankrike och Finland. Hela turnélistan kan du hitta HÄR.

Det har alltså ännu inte sagts någonting om de kommer till Sverige eller inte, men visst vore det skoj! Allt man kan göra ät att hoppas att det kommer att dyka upp ett eller två Sverige datum också. För visst skulle det vara roligt att få se dessa legender. De kanske inte är mitt absoluta favoritband, men jag gillar deras låtar.

För att nu gå vidare till någonting helt annat. Mina beställning från Ginza kom igår :-D. Jag sitter just nu och lyssnar på Markus Grosskopf's Bassinvaders plattan, Hellbassbeaters. Det är metal helt uten gitarrer, alltså bara med bas, trummor och sång. Det är faktiskt ganska intressant, även fasst jag kanske kan tycka att låtarna inte håller någon skyhög nivå direkt (räkna med recension). Jag hade också beställt nya plattan med Revolution Renaissance (ni vet, Timo Tolkkis nya band), Age of Aquarius, och den smått klassiska Sonata Arctica plattan Reconing Night. Dessa två skivor var riktigt bra faktiskt, ni kan räkna med en recension även av en av dessa (nämligen Revolutions plattan).

Detta var allt för idag. Tills nästa gång; gissa vilken blogg som snart hållit på i ett år! :-P

Imorse så hände det som många Stratovarius fans väntat på med både spänning och oro. Bandet premiärspelade nämligen sin nya singel från den nya plattan Polaris, som släpps snart, på radion imorse. Hur skulle bandets första låt, någonsin, utan Timo Tolkki på gitarr låta? Skulle man sakna Tolkkis solon? Skulle man inte längre känna igen Stratovarius soundet (Timo Tolkki hade ju tidigare skrivit nästan allt material i bandet)? Den oron var helt klart obefogad. Stratovarius låter utan tvekan fortfarande som Stratovarius. Solona låter faktisk bättre än någonsin, tack vare den nya gitarristen Matias Kupiainen, och låtsnickrandet är faktiskt väldigt intressant och för fösta gången så tänker jag inte "standard power metal efter mallen" när jag hör bandet (inget fel med "standard power metal efter mallen", det är självklart också bra, men det blir lite tråkigt i längden). Kort sagt så är det en riktigt bra låt och om hela plattan är lika bra så luktar det power metal historia (vilket det i och för sig skulle blivit hur det än hade låtit, eftersom Polaris just är den första plattan utan Timo Tolkki och även den första utan någon kvarvarande originalmedlem).

Hur vet jag då det här? Satt jag imorse och lyssnade på finsk radio? Självklart inte. Låten har redan kommit ut för allmänt lyssnande på YouTube. I och för sig så är den inspelad från radion och man hör en gubbe snacka finska i slutet, men i alla fall. Självklart så kan du lyssna på den här under, konstigt vore väll annat.

På tal om Timo Tolkki så har jag nu gett upp mina sista förhoppningar på MegaStore och avbeställt min beställning (läs om den i ett tidigare inlägg), innehållande bland annat debut (eller andra) plattan med Tolkkis nya band Revolution Renaissance. Jag har gjort om min beställning på Ginza istället och den borde komma imorgon eller i övermorgon.

Men nu är det färdigsnackat (nästan, hehe). Varsågoda, här är Stratovarius nya singel Deep Unknown från deras kommande album Polaris (feat finsk gubbe i slutet).

Som de flesta hårdrockande människor där ute bör känna till så släpper ju Heaven & Hell sitt första (eller är det fjärde? Det är lite rörigt, så jag ska försöka förklara om en stund) album den 29de denna månad. Albumet kommer att heta The Devil you Know och blir alltså det första som medlemmarna gör under namnet Heaven & Hell. Medlemmarna är, som ni kanske redan vet, Ronnie James Dio, Tony Iommi, Geezer Butler och Vinny Appice. Det är alltså den gamla Black Sabbath setningen från 80- och början av 90-talet. Namnet kommer från det första albumet som Black Sabbath spelade in med Dio på sång. Men varför kallar de sig då inte för Black Sabbath? Tydligen så är det så att Black Sabbath har blivit synonymt med Ozzy på sång och att bandet även tänker fortsätta med den sättningen. Och man kan ju inte ha två olika Black Sabbath samtidigt.

The Devil you Know blir alltså uppföljaren på de klassiska Black Sabbath plattorna Heaven and Hell, Mob Rules och Dehumanizer, även fast bandet inte är Black Sabbath utan Heaven & Hell (eller med andra ord Black Sabbath med Ronnie James Dio på sång och Vinny Appice på trummor).

Första singeln från plattan har läckt ut på YouTube. Den heter Bible Black och är en riktigt tung låt. Det är lika gravalvarlig som Black Sabbaths låtar brukar vara och herr Dio låter, trots en ålder på över 60 år, lika bra som han alltid gjort. Men ni får avgöra själva. För självklart kan ny lyssna på låten från dessa legender här nedan. Tills nästa gång: It's hiding in the pages, but you may not come back, You're reading from the Bible Black.

Jag tyckte att de kunde få en chans till. Som någon kanske minns så blev jag ganska småsur på MegaStore förra gången jag beställde där ifrån. Men nu så ska de alltså få en ny chans. Varför? Det vet jag inte riktigt. Det liksom bara blev så när jag skulle kolla om de hade en skiva som jag ville ha på deras hemsida. De hade skivan, så jag beställde den plus två till.

Vilka skivor var det då kanske ni undrar. Eller inte... vad vet jag :-P
Skivorna jag beställde var i alla fall den nya Revolution Renaissance plattan (som är den andra, eller första... det beror lite på hur man ser på det) Age of Aquarius som nyligen blivit släppt (men som inte alls fått någon publicitet i Sverige, jag letade till exempel i två stora skivbutiker i Stockholm efter det, men de hade den inte), Sonata Arcticas smått klassiska Reckoning Night och tillsist Iron Maidens ännu mer klassiska Powerslave.

Age of Aquarius var den skivan som jag först tänkte beställa och Reckoning Night har jag letat länge efter. Powerslave slak mest bara med eftersom det var rea på det så den kostade bara 79 spänn :-D! Men den har jag faktiskt gått och tänkt på, mest för att den innehåller mina två favoritlåtar med Maiden, Aces High och 2 Minutes to Midnight.

Jaja, nu har jag upptagit din tid tillräckligt tycker jag, hehe :-P. Men stanna gärna kvar en stund till för att lyssna på när Tony Kakko och de andra berättar den tragiska historien om pojken som ville bli en riktig docka. Trevligt helg (och påsklov för de som har det, som jag tillexempel. Jippi!!!!!!!!!!!!!!!!!!)!

Edguy är ett band som har funnits länge nu. De gav ut sin första (självfinansierade) platta 1995 och sen dess så har det hänt mycket i bandets karriär. Så man kan tycka att det är lite konstigt att de inte släppt någon live DVD, när vissa band under den tidsperioden hinner ge ut åtminstone 2 stycken. Men Edguy är ju som bekant lite speciella, så det kanske inte är så konstigt ändå.

Men nu händer det i alla fall! Den andra maj så släpper bandet sin första (officiella) live DVD! Den är inspelad i Credicard Hall i São Paulo i Brasilien (faktiskt exakt samma lokal som Helloween spelade in sin senaste live DVD) under Rocket Ride World Tour 2006, och har fått namnet Fucking With F*** - Live. Ett kul namn tycker jag eftersom det gör parodi på censureringen. Ordet som är censurerat är nämligen Fire (för det är helt klart att titeln anspelar på låten Fucking with Fire från Rocket Ride plattan) och inte Fucking, något som jag finner väldigt roligt.

Låtlistan innehåller både gamla klassiker som Babylon, Land of the Miracle och Our of Control samt då nya låtar från det vid inspelningstillfället nysläppta Rocket Ride som Sacrifise, Catch Of The Century och Save Me.

Förutom liveframträdandet (som även kommer att släppas som live platta) så innehåller även DVDn en dokumentär och nästan alla bandets videoklipp (av någon anledning är All the Clowns inte med, min misstanke är att bandets gamla skivbolag, AFM Records, inte ville ge ifrån sig den till bandets nya skivbolag, Nuclear Blast). Så det blir en riktigt sköj DVD tror jag. Här nedan ser ni trailern till DVD släppet, som just publicerats på YouTube av skivbolaget.