Har Timo Tolkki gjort det igen?

Då har det blivit dags att recensera Power Metal legenden Timo Tolkkis nya bands debutplatta, eller något. För just om det är en debutplatta eller en andra platta är lite svårt att säga. Timo Tolkki släppte ju som bekant ett album förra året under namnet Revolution Renaissance, plattan New Era. Fast den var egentligen tänkt att bli en Stratovarius platta (de hade faktiskt redan spelat in låtarna som demoversioner). Men sen när det skeppet gick omkull så tog Tolkki helt enkelt de låtarna och spelade in dem med en drös studiomusiker och tre sångare (Michael Kiske, Tobias Sammet och Pasi Rantanen). Age of Aquarius, däremot, spelades in med hans nyhoppsatta band som han döpt till Revolution Renaissance. Låtarna på nya plattan är heller inte skrivna av Tolkki själv, utan i samarbete med två andra i det nya bandet, Gus Monsanto (sång) och Bruno Agra (trummor). Så i min värld är det här bandets debutplatta, även fast de troligtvis även kommer att spela låtar från New Era i framtiden.

Men nu till musiken. Redan i första låten hör direkt att Age of Aquarius inte är något Stratovarius album. Tolkki har gått vidare till tyngre och mer gitarrbaserad Power Metal. Samtidigt är det mer melodiskt än förrut.Reffrängerna är starka, oftast, och verserna är i mid-temo. Det är inte alls samma snabba keyboardslingor och höga röst som förut. Många av förändringarna beror säkert på att det är ett nytt band, men jag tror också att Tolkki medvetet försöker dra sig ifrån Stratovarius. Men trots allt det här så är låtarna av skiftande kvallitet.

Det finns några riktigt bra låtar på Age of Aquarius. Låtar som man direkt börjar gilla och tralla med i. Bland dessa kan nämnas titellåten, Sins of my Beloved, Ghost of Fallen Grace, The Heart of All och Into the Future. Alla dessa låtar är riktigt starka. De är varierande och intressanta till sin uppbyggnad och musiken är fantasifullt ihopsatt. Dock så är ingen av låtarna vidare nyskapande, detta har i och för sig alltid varit fallet med Timo Tolkkis låtar så det är inte så konstigt.

Men sen finns de låtar som man inte har en aning om hur de lät, när man efter att ha lyssnat klart kollar igenom låtlistan. Dessa låtar är oftast ganska rakt på, vilket ju ibland kan vara ett bra sätt att få lyssnaren att komma ihåg dem. Men här är det så fantasilöst och tråkigt att man raskt glömmer bort de. Det låter kanske hårt, men så tycker jag att det är.

Så för att sammanfatta läget. Age of Aquarius består lite av två läger. Dels finns det låtarna som faktiskt är riktigt bra och som troligtvis kommer att bli klassiker i Revolution Renaissance sammanhang, om några år. Och dels finns det några riktigt tråkiga låtar, som i och för sig inte är dåliga men som är så ointressanta att man snabbt glömmer bort dom.

Har Timo Tolkki gjort det igen? Nja, är svaret.

Revolution Renaissance - Age of Aquarius: Betyg 6/10
Bästa låt: Into the Future