Då var första delen av 3 Weekends of Metal avklarat! Och jädrar vad bra det var! Jag hade väldigt höga förväntningar på Sabaton. När jag såg dem med HammerFall var de helt fantastiska och med tanke på att de nu spelade som huvudakt, samt hade ännu ett fantastiskt album i ryggen, så förväntade jag mig att de skulle vara ännu bättre denna gång... De överträffade faktiskt mina förväntningar!

Men för att börja från början. Mr.MASA tänkte att han kunde slippa att stå i kö, så han anlände till Fryshuset runt 19 tiden. Tråkigt nog hade han fel. Där fanns fortfarande en hus längds kö och han fick stå ute i kylan ytterligare en kvart innan han kom in. Väl inne hängde han av sig jackan (mot det fantastiska priset av 20 kronor), letade efter T-shirts (mer om det senare...) och gick och ställde sig på Arenans golv.

Sedan körde Steelwing igång. Och... ja... det var väll okej. Det var bra hårdrock i klassisk Maiden och Priest stil spelad av kunniga musiker med en grym sågare. Men gud så tråkiga de var. Det berodde väll egentligen inte särskilt mycket på deras framträdande, för det var bra. Men musiken saknade all form av originalitet. Trotts att jag aldrig hört många av deras låtar kändes det ändå som att jag hade hört den 100 gånger tidigare. Så bortsätt från avslutande Roadkill (som faktiskt var riktigt bra!) så var det allmänna intrycket tråkigt.

Då var Alestorm betydligt mer underhållande! Alestorm kanske inte gör så fantastiska låtar, men jävlar vad de kan underhålla! Från inledande Heavy Metal Pirates till avslutande Captain Morgan's Revenge var de riktigt roliga att kolla på. Kanske inget nytt favoritband, men ändå underhållande! Bra jobbat scottar!

Sedan drog Sabaton igång! Och de var riktigt fantastiska! De spelade, enligt mig, helt rätt låtar. De spelade dem grymt och deras scenprestation var fantastisk! Det finns egentligen inte mer att säga. Annat än att; om du får chansen att se Sabaton, TA DEN!! Bättre live-band får man leta ganska länge efter!

Till t-shirtarna då. Sabaton sålde inga igår. Enligt en arg Joakim Brodén så berodde det på att Fryshuset hade något avtal med någon firma som tog överpriser och knappt gav någonting tillbaka till bandet. Brodén verkade uppriktigt ganska sur och använde en mängd fula ord som jag inte tänker ta upp här för att beskriva situationen ;-) Istället kommer Sabaton att, i en vecka framöver, sälja turné t-shirtarna på Sound Pollution i Gamla Stan. Det är nästan att man måsta ta sig dit under veckan som kommer alltså.

Här är kommer lite bilder från evenemanget (klicka på dem så blir de större)!

Hallo! Hurray!! Let the show begin!

Ikväll spelar Sabaton på Arenan! Och jag ska dit såklart! Jag har haft biljett i stort sätt enda sedan de släpptes någon gång innan sommaren! Det ska bli grymt skoj för enligt mig är Sabaton en av de fyra bästa banden som kommit ur den svenska metalscenen de senaste... ja... alla år egentligen... Och de är grymma live!

Jag har sett Sabaton en gång tidigare. Då var de dock förband till HammerFall (ett annat av de 4...), men fick ändå spela i nästa en timme. Med lite tur blir det lite längre idag :-P

Bandet är ju ute på sin största turné någonsin. De har varit ute i Europa hela hösten, för två dagar sedan spelade de i Lisebergshallen i Göteborg, igår spelade de inför 1000 personer i Ronne och idag är det Arenan (den STORA versionen) i Stockholm. Och inte nog med det. Nyligen blev det klart att de även ska dra till USA som förband till Accept! Det är bara att gratulera.

Vilka låtar kommer då att spelas ikväll? Jag vet inte. Men man kan väll gissa att det blir en setlist som är ganska snarlik denna (från Lisebergshallen, två dagar sedan):

The March To War
Ghost Division
Uprising
White Death
Cliffs Of Gallipoli
40:1
The Final Solution
Attero Dominatus
Rise Of Evil
Saboteurs
Swedish Pagans
The Price Of A Mile

Extra nummer
Coat Of Arms
Primo Victoria
Metal Machine / Metal Crüe
Dead Soldier's Waltz

Det låter riktigt bra faktiskt! Hela 5 låtar från senaste plattan, Coat of Arms, och 4 låtar från The Art of War plattan, mina två favoritalbum med bandet! Detta kan bli riktigt skoj!

Med sid har Sabaton förbanden Steelwing och Alestorm. Jag har egentligen inte mycket att säga om dem. Roligare förband har man ju varit med om... Men det blir säker skoj! Lite klassisk 80-tals Judas Priest metal och lite pirat-metal kan väll aldrig vara fel?

Hur som helst! Nu är klockan 4, eller ja... typ i alla fall..., och dörrarna öppnar 18.30. Vilket betyder att Steelwing troligen sparkar igång runt 19, Alestorm runt 19,45 och Sabaton rund 21. Ska jag då åka och köa redan nu? Med tanke på att Arenan ligger i andra änden av stan och att det är kallt som APA så är svaret NEJ!! Men jag ska ändå försöka se alla band!

Cheers!

Mycket kan hända på 6 månader. För 6 månader sedan gick jag fortfarande i skolan. För 6 månader sedan var det troligt (eller ja... det fanns i alla fall en chans) att Sverige skulle få Mona som statsminister. För 6 månader sedan dog Ronnie James Dio.

Den 16 Maj 2010, alltså exakt för ett halvår sedan idag, tog metallegenden Ronnie James Dio sina sista andetag. En hel värld (eller i alla fall metal delen av den) drog en sorgens suck över denne lille man som, trotts att ha varit älskad av nästan alla, aldrig blev så gigantisk som har förtjänade innan magcancern tog honom.

The Vegas Kings, som bildades 1957, blev Ronnies första riktiga band. Att bandet efter ett tag bytte namn till Ronnie and the Redcaps och sedan till Ronnie Dio and the Prophets är ett tydligt tecken på att han redan från början var drivande och visste vad han ville. Ronnie Dio and the Prophets upplöstes, efter en tio år lång karriär, 1967. Sedan skulle det dröja 3 år innan Ronnie gick med i sitt andra band, Electric Elves, som senare bytte namn till Elf. Detta band upplöstes dock 1975 då alla medlemmarna i Elf, utom gitarristen, rekryterades av den avhoppade Deep Purple gitarristen Ritchie Blackmore för hans nya band Rainbow. En efter en fick de forna Elf medlemmarna sparken, men Ronnie höll sig kvar och tillsammans med Rainbow spelade han in klassiska album som den självbetitlade debuten, Rising och Long live Rock n Roll. Han lämnade dock bandet 1979 på grund av musikaliska meningsskillnader med Blackmore, som ville ta bandet åt en mer kommersiell riktning (I Surrender någon?)

Ganska direkt efter att han lämnat Rainbow fick han dock platsen som den nya sångaren i Black Sabbath. Black Sabbath var vid denna tid på kraftig nedgång. Deras senaste album hade floppat och Ozzy hade lämnat dem. Men när Heaven and Hell (Dios första album med bandet) släpptes fick de en rejäl återupprättelse. Ronnie spelade även in albumet Mob Rules och liveplattan Live Evil med bandet innan han och den nye trummisen Vinny Appice fick sparken  1982. Kort där efter bildade dock Ronnie och Appice bandet DIO, släppte debuten Holy Diver och resten är historia...

1992 gjorde Ronnie ännu ett album med Black Sabbath, Dehumanizer, innan han återigen lämnade bandet. 2006 återförenades han dock med sina forna Black Sabbath kamrater och startade bandet Heaven & Hell, som uteslutande spelade låtar från Black Sabbaths Dio era. Detta projekt höll de igång ända tills den store sångarens död...

Ronnie James Dio finns nu inte längre och rockvärlden kommer aldrig mer att bli sig lik. Men hans musik kommer för alltid att finnas kvar och leva vidare som en grundpelare i gårdagens, dagens och morgondagens hårdrock.

Mitt all time favoritband HammerFall är på gång igen! För två dagar sedan släppte de ny information om det nya albumet som snart ska börja spelas in och är planerat att släppas nästa år! Och det verkar som om det, än en gång, kommer att bli förändring i Hammerland!

Först lite bakgrund. HammerFall bildades någon gång i början av 90-talet av den dåvarande Cermonial Oath girarristen Oscar Dronjak som ett hobbyprojekt att ha vid sidan av det "riktiga" bandet. Tanken var från början att träffas några gånger om året för att spela klassisk Heavy Metal, som då var starkt på väg utför till förmån för bandmedlemmarnas "riktiga" musikstil Death Metal. Numer kända medlemmar i HammerFall från denna tid var bland andra Mikael Stanne (sång, idag sångare i Dark Tranquillity) och Jesper Strömblad (trummor, mest känd för att ha varit med och grundat In Flames, som han nyligen lämnade). 1996 blev Joacim Cans med i bandet som sångare och det var då som det verkligen tog fart, i och med att Cans och Dronjak började satsa mer seriöst på bandet. Detta resulterade i att de, 1997, släppte sin debutplatta, Glory to the Brave, på det numer gigantiska skivbolaget Nuclear Blast. Denna skiva producerades av den numer världskända producenten Fredrik Nordström. Han producerade även 1998 års uppföljare, Legacy of Kings.

Sedan dess har HammerFall haft ytterligare två producenter som de arbetat med. Michael Wagener (som även jobbat med band som Accept, Mötley Crüe, Alice Cooper och Metallica), som producerade 2000 års Renegade, och Charlie Bauerfeind (mest känd som hus producent hos tyska giganter som Helloween och Blind Guardian) som producerat alla bandets album sedan dess.

Nu blir det återigen en förändring! HammerFall har för sin nya platta anlitat amerikanen James Michael som producent! James Michael är kanske mest känd för sin roll som sångare i Nikki Sixxs (Mötley Crüe) soloband SIXX:AM men har även producerat ett ganska stor nummer av album med bland andra Mötley Crüe, Meat Loaf och Scorpions. Oscar Dronjak säger följande om samarbetet på bandets hemsida:

"...it will automatically bring a freshness to the proceedings! A lot of what HF was got refined when we started working with Charlie, and I'm sure we'll get a similar kind of reaction here. Sort of like a kick in the ass, to get going in the right direction."

Joacim Cans kommenterar även han:

"I see James Michael as one of my favorite singers of today and his work with SIXX:AM is simply fantastic. Not only is the album one of the best ever made production-wise, but James also delivers a vocal performance that most singers today are not capable of. James will be the perfect co-producer for us and I really think he will be able to get me up a notch in the vocal department"

Det låter det :-D Bandet talar även om den musikaliska inriktningen på den nya albumet:

"The new material contains a lot of fresh ways to look at the musical ideas, we're trying to preserve the essence of what HammerFall is while at the same time updating the execution and approach. Definitely heavier and less straight forward than the previous albums, yet remaining true to what we believe heavy metal is all about."

Det låter uppriktigt sagt väldigt spännande! Nu är det ju såklart Oscar Dronjak och Joacim Cans som skrivit låtarna, så troligtvis så kommer det att låta som HammerFall i alla fall. Men kanske med en liten ny twist? Det ska bli spännande att se!

Nu för att avsluta det hela tänkte jag bjuda på en fantastisk låt från 1997! Här i en liveversion från 2005!
The power of metal UNCHAINED!!!

Det är inte roligt att vara sjuk. Inte det minsta! Att vara hemma och inte göra någonting kan vara ganska skönt, men att vara hemma och vara sjuk (vilket är i stort sätt samma sak, bara att man snorar lite mer) är så otroligt tråkigt. Det är vid sådana här tillfällen som man är glad över att man faktiskt har någonting att göra på dagarna. Tänk hur ortoligt tråkigt det hade varit att sitta hemma, dag ut och dag in, månad ut och månad in, tills A-kassan försvann... Då hade man kanske blivit lite smått paranoid...

Och NEJ. Dagens text är inte Sabbaths Paranoid utan en betydligt nyare text som tar upp samma ämne, om än på ett annorlunda sätt. Dagens text är skriven av Markus Grosskopf och finns med på Helloweens senaste album 7 Sinners. Texten heter; World of Fantasy

I'm reaching out to find a reason
To find an answer and relief
I see a world so strange and cold
I see a world of rules and thieves
The day you're born you're under pressure
Your life is well prepared my friend
They surely teach you what to think how to behave until the end

All I ever wanted is a little piece of life
In a world where I decide things on my own
All I ever needed is a little piece of hope
And then things are gonna turn the other way

I'm living in a world of fantasy
Reality ain't good enough for me
And all that I can feel is nothing but sobriety

I'm living in a world of fantasy
Reality ain't meant or made for me
All that I see is so unreal

And once you're old enough they teach you
Not to be wishful not to care
About the plan that's been already made for you by other hands
But when you fail there's no one out there
To take your hand to catch your tears
The whole construction we have built leaves no such room for blinding fears

I wonder I wonder if I can handle it all
I wonder I wonder if I can carry the weight of the world
En grymt bra text enligt mig! Kanske en av de bästa Helloween texterna på länge?

Jag har fått några förslag om vad jag ska göra nästa lista om också! Tack så mycket :-D
Sen har jag några förslag själv också. Så det blir svårt att välja... hm...

Jaja. Det löser sig!

Ha dé!

Okej. Då var det dags att sparka igång denna lista. Och det gör vi med det näst mest överskattade bandet inom Power Metal; Dragonforce, från Storbritannien. - Mr.MASA, 2010-08-30

2 månader, 7 dagar och 9 inlägg senare är vi nu här! Det mest överskattade bandet av idag, enligt mig, ska koras! Vissa av platserna på min lista har varit svåra att sätta, men denna har alltid känts självklar. Dagens band är ett band som är ständigt omtalat, en band som fyller arenor var de än spelar och ett band som säljer skivor som få andra. MEN; ett band som aldrig gjort någonting för att förtjäna detta!

Metallica bildades i Los Angeles 1981 av Lars Ulrich på trummor och James Hetfield på gitarr. Efter ett tag hittade de Dave Mustaine på gitarr och Ron McGovney på bas och den första sättningen av Metallica var komplett. 1982 spelade bandet in demon Power Metal (jepp! De var bland de första som använde det uttrycket... konstigt nog). Bandet var vid den här tiden i ständigt sökande efter en sångare, men eftersom de ännu inte hade hittat någon så sjöng James Hetfield. När bandet sedan skulle spela in sin debut Kill 'em All, denna gång med den nye basisten Cliff Burton (R.I.P), hade bandet fortfarande inte hittat en sångare så Hetfield fortsatte sjunga och har gjort det sedan dess.

Metallica blev en av förgrundsfigurerna i den nya genren "Thrash Metal" och de fortsatte med sin snabba, hårda och aggressiva stil i ytterligare 3 album; Ride the Lightning (1984), Master of Puppets (1986) och ...And Justice for all (1988). Under dessa skivor etablerade sig bandet bland metal kretsar, men det stora genombrottet bland allmänheten uteblev. Tills 1991 och den självbetitlade, även kallat The Black Album, Metallica släpptes. Detta sägs vara det sista albumet innan bandet ändrade stil, men jag anser att de gjorde det redan här. Detta år släpptes även Nirvanas Nevermind och det är, enligt mig, exakt samma känsla på Metallica. Metallica blev alltså, enligt mig, ett grungeband. Detta gillade dock den breda massan och låtar som "Nothing Else Matters","Sad But True", "The Unforgiven", "Enter Sandman" och "Wherever I May Roam" blev omåttligt populära, inte minst genom MTV. Sedan dess har bandet släppt ytterligare 4 studioalbum varav det senaste, Death Magnetic, släpptes 2008.

Enligt mig är Metallica idag ett av extremt få band som lever på gamla meriter, som de knappast ens har. De "riktiga" fansen anser att bandet gjorde bra grejor på 80-talet, något som jag kan förstå. Men det var inte detta som bandet blev stora på. Bandet lever fortfarande på Metallica. Och även fast de "riktiga" fansen verkar hata detta album, och alla efterföljande, så är det fortfarande den plattan som de flesta först tänker på när de hör namnet Metallica. Om de ens tänker på något... De flesta har nämligen hört talas om Metallica, men inte en jävel kan nämna en låt, i alla fall inte en låt som INTE kommer ifrån det svarta albumet. Anledningen till att de ändå är så stora tror jag beror på att de, trotts allt, har lyckats skapa någon form av legendar status omkring sig. Hur det har gått till är dock bortom mina vildaste fantasier...

Metallica - The Day That Never Comes (från senaste plattan Death Magnetic)

Nej men titta! Mr.MASA? Bloggar du fortfarande?
Svaret är JA!!! Men för att vara mig var det ganska länge sedan det kom ett inlägg här på bloggen nu! Hela 4 dagar! Herre gud!

Varför då?
Jo. Det är helt enkelt en fråga om tid, ork och engagemang. Och jag har inte haft något av det, i alla fall inte för bloggande. Det är på väg tillbaka dock! Så vänta er ett inlägg inom kort! Om inget konstigt händer så kommer jag då presentera plats 1 på min lista!

Hm... det låter som han är på upphällningen den där Masa...
NEJ det är jag inte! Min blogg är just nu större än någonsin och jag tycker att det är väldigt roligt! Kan det ha något att göra med mina listor? Jag tror det och det är bara skoj :-D Jag håller redan på att fundera på nästa top 10 lista!

Vad händer mer i Masas liv just nu då?
Ja... rätt mycket. Han jobbar på kontor och webbar sig. Mer kan jag inte säga utan att avslöja min hemliga identitet! Annars så håller han på med sitt (ännu konstigt nog namnlösa) band som repar en gång i veckan och så skriver han en massa musik själv också! Mer om det kanske kommer upp på bloggen!

Skoj, skoj... på tal om musik; vilken låt har du just nu på hjärnan?
Någon Helloween låt hade man kanske kunnat tänka sig. Men ikke sa Nicke! Just nu för tillfället är det den fantastiska glad metall låten Warriors av Freedom Call! En fantastisk låt som man bara blir glad av!

Här tänkte jag visa den ihoppklippt med en massa bilder från TV-serien Avatar (som inte har något med filmen Avatar att göra)! Där har vi förresten en rolig parallell! Det svenska bandet Avatar har precis blivit klara som andra förband till Helloween och Stratovarius i vinter. Och killen som spelade gitarr i Freedom Call i begynnelsen spelar numer gitarr i Helloween! Så är cirkeln sluten!