Holy hell! Hittade den nyss på YouTube! Den har tydligen varit ute sen den 28e, hur kunde jag missa det?! Men hur som helst. Videon, och även låten för den delen, är grymt överjävligt otroligt fantastiskt bra! Det är HELT KLART den bästa Sonata Arctica videon so far (visst, videorna till Wolf & Raven, Don't Say A Word och Paid In Full kanske inte är så svåra att tävla med. Grymma låtar, mindre grymma videos)! Förutom att den beskriver historian som texten handlar om på ett väldigt bra sätt så är också bandet mer taggat än jag någonsin sett dom. Ett exempel är Tony Kakko, jag har ALDRIG sett honom så levande i någon video med bandet!

Men nu ska jag inte snacka mer. Titta, lyssna och njut! IT'S AMAZING!

Michael Kiske (behöver jag skriva "ex-Helloween"? Nej, jag trodde inte det heller) gör nu det som han sagt att han aldrig ska göra, men som hans fans länge har efterfrågat. Han återvänder till metal!

Michael Kiske lämnade/fick sparken från (det råder delade meningar om vilket) Helloween efter dunderfiaskot Chameleon, 1993, och han har sedan dess avstått från att spela in något mer metal album (med undantag från gästspel med till exempel Avantasia och Revolution Renaissance). Han har spelat in 4 soloalbum med pop rock (Instant Clarity, Readiness to Sacrifice, Kiske och Past in Different Ways), 2 AOR album med Place Vendome (Place Vendome och Streets of Fire) och ett rock album med Supared (Supared), men han har alltså aldrig spelat in något fullt metal album.

Men nu gör han det! Michael Kiske kommer att spela in ett melodiskt metal album tillsammans med sångerskan Amanda Somerville (som är en av hjärnorna bakom metal operan Aina och har även sjungit med både Avantasia och Epica samt gjort några solo album)! Albumet ska bestå av duetter med de båda och låtarna är till största delen skrivna av Mat Sinner (Primal Fear och Sinner) och Magnus Karlsson (Primal Fear). Mat Sinner säger följande om projektet:

"That’s my newest project and we’re working hard on the songwriting for the first album. It’s a pleasure to write &
produce Michael’s next album and with Amanda as the co-singer it's something very special. I wrote songs with Magnus and Jimmy Kresic for the album and we’re really excited about the songs. Eight tracks are pre-produced now and we need another two songs before we will start the real recordings. After Forever mainman Sander Gommans plans to join us and he’s working on new songs with Amanda at the moment! Look out for a melodic metal masterpiece in early 2010!"

OTROLIGT!! Eller hur?! Michael Kiske gör återigen ett metal album, och ihop med Amanda Somerville kan det bli hur bra som helst! Jag känner på mig att det kommer bli ett av 2010 års bästa album.
Och nu när vi ändå är inne på ämnet Michael Kiske och metal så kan jag avslöja att Kiske även kommer att delta på den kommande Avantasia plattan! Han kommer bland annat att delta på 2 upptempo låtar som, enligt Tobias Sammet, kommer att låta lite i stil med Helloween klassikern Eagle Fly Free. Läs bara själva vad han har att säga:

"Michael's voice and singing have had a huge influence on me when I was young. Helloween's "Eagle Fly Free" lit the spark for me back then, it made me want to become a singer at age 12. Michael appears on several songs, two are fast and anthemic tunes, my personal "Eagle-Fly-Frees" if you want. Crystal clear and high singing. If up-tempo music sounds like that, I don't get tired of it. And still it is not a copy of early Helloween or early Avantasia. It's great to have Michael sing those kinds of tunes. He's a good guy! Great job, great voice!"

Otroligt! Amazing! Fantastic! Extraorinary! Kan inte det där jädra albumet vara klart någon gång?! Det låter ju helt underbart!

Och vad avslutar inte detta inlägg bättre än en duett med Michael Kiske och Amanda Somerville? Just det, inget! Men eftersom Blogg.se skiten strular så kan jag inte lägga upp någon video. Istället länkar jag till låten Silver Maiden från metal operan Aina. Det är ingen upptempo låt, men däremot en väldigt fin ballad! Lyssna, njut och dröm om det som komma skall!

En sista reflektion bara innan jag lämnar er. Det här med att Kiske nu inte helt motsätter sig metal längre, kan det öppna porten för ett Helloween återförenings turné (jag gillar Deris, därför skriver jag bara turné)? Kanske lagom till 25 års jubileet nästa år?

Nu får herr Sammet snart skärpa sig tycker jag! Med detta konstanta flöde av nya sångare och musiker till den nya Avantasia plattan så gör han ju min blogg till en nästan renodlad Avantasia blogg (säkert helt utstuderat)! Nu har han släppt ännu ett namn och som det stora Edguy/Avantasia fan jag är så måste jag såklart ta upp detta.

Den senaste i raden av sångare är Bob Catley! För dom av er som inte vet vem detta vokala geni är så kan jag berätta följande: Bob Catley är mest känd som sångare i det brittiska pomp rock bandet Magnum, med en karriär som sträcker sig tillbaka till 70-talet. Han har också gjort ett antal soloplattor och har även deltagit på de två senaste Avantasia alstren (The Metal Opera Pt. II och The Scarecrow). Nu ska han alltså även vara med på den nya plattan. Om detta står det följande på Sammets hemsida:

Magnum vocalist Bob Catley has been in the studio to sing his vocal parts for the forthcoming Avantasia album. Bob Catley had been on the road with Avantasia in 2008 when he was part of the live ensemble that traveled around the globe.

The vocal session took place at the Viper Room Recording Studio in England, under the watchful eye of Vinny Burns.

"Vocal parts", betyder det att herr Bob kommer att deltaga på fler än en låt? Det låter som det! Och det tycker jag är grymt bra :-D Det här bli bara mer spännande!

En annan grej. IDAG ska jag förbeställa Sonata Arcticas kommande album The Days of Grays på Ginza, så att jag får den hem i brevlådan på releasedagen! Och den här gången hoppas jag verkligen att dom klarar av den uppgiften, för annars blir jag sur (jag är btw lite småsur på NetOnNet  nu eftersom dom inte skickat min kamera än, enligt deras första mejl så skulle den vara här SENAST idag!)! Sen blir det nog något mer också, just nu lutar det åt någon Sabaton platta.

Det var allt för idag! Bye, bye!

... det blir namnet på Timo Tolkkis självbiografi som kommer att släppas, på engelska (och säkerligen också finska, för dom som pratar det), den andra november i år.

Timo Tolkki är, som de flesta kanske redan vet, geniet bakom den största delen av Stratovarius låtar. Han gick med i bandet precis innan deras första platta och spelade gitarr (och sjöng även på de första plattorna) med dom fram till år 2007, då han löste upp bandet och bildade Revolution Renaissance. Stratovarius fortsatte dock utan Timo, något som har blivit mycket omstritt. En annan sak som har blivit omstritt är Tolkkis sätt att hantera Stratovarius affären. Vissa tycker att han är en idiot, och att Stratovarius klarar sig minst lika bra utan honom, och vissa tycker att han gjorde helt rätt, och att Stratovarius inte är Stratovarius längre.

På Blabbermouth står det att boken kommer att omfatta åren 1976 till 2009 och ta upp allt från det ovannämnda till Stratovarius omtalade publicitets stunt (i vilken HammerFall Anders hade en liten roll) till hans fars självmord till hur han skrev några av världens mest inflytelserika Power Metal album.
"Revealing and, at times, explicitly shocking, this book is an eye-opening experience to many STRATOVARIUS fans, and to anyone who is interested in the story of a man who, in the public eye and in the media, is often portrayed as a maniacal madman, but who writes songs about universal love and brotherhood and has been doing so for 20 years."

Visst låter det helt otroligt intressant?! En MÅSTE HA bok helt enkelt! Jag har ju för ett tag sen läst Lemmys självbiografi och även fast jag tror att Tolkkis bok kommer att vara betydligt mörkare så ska det bli riktigt intressant att jämföra dessa båda herrar. Antingen är dom ganska lika eller så är dom HELT olika, något som jag tror är mer troligt.

Gissa vad jag hittade på YouTube! Ett klipp från den senaste "Live At Wacken" DVDn med Avantasia som framför låten Twisted Mind! Och eftersom jag ändå skriver så mycket om Avantasia just nu så tänkte jag att det vore passande att lägga upp den här! Så varsågoda ladys and gentlemen (även fast jag misstänker att det är mest ladys som läser min blogg, det är i alla fall nästan uteslutande dom som kommenterar. Om det finns några genlemens out there, let me know :-P) Tobias Sammet's Avantasia med låten Twisted Mind från plattan The Scarecrow live på Wacken Open Air 2008!
(en liten sak innan du klickar på PLAY bara. Början av det här klippet består av en intervju med Tobias Sammet, på tyska! Så om du inte är jättebra på tyska så kan du hoppa fram till 3,23 där liveklippet börjar)

Tim "Ripper" Owens kommer att delta på den nya Avantasia plattan! För dom, förhoppningsvis få, av er som inte vet vem denna otroliga sångare är så kan jag upplysa om följande: Tim Owens ersatte Rob Halford som sångare i Judas Priest efter att "Metal God" lämnat bandet i början av 90-talet. Med Priest så spelade han in två studioalbum (Jugulator och Demolition) och två livealbum (Meltdown och Live In London) mellan 1997 och 2003. Det var också då som han fick namnet "The Ripper" efter en av Judas Priests kändaste låtar. Såklart blev han hatad av många Priest fans (han ersatte ju faktiskt "The Metal God", och det gör man inte ostraffat) och han lämnade bandet i början av 2000-talet, och ersattes av en återkommande Rob Halford. Efter det gick han med i Iced Earth, där han ersatte avhoppande sångaren Matt Barlow , och spelade in två studioalbum (The Glorious Burden och Framing Armageddon) innan han blev sparkad och ersattes av återkommande Matt Barlow (är det bara jag som ser ett mönster här?).

Numer sjunger Ripper i Yngwie Malmsteens band och har precis släppt sitt första soloalbum. En annan intressant sak med Ripper är att filmen Rock Star är baserad på hans historia med Judas Priest.

Och nu ska alltså Ripper vara med på den nya Avantasia plattan! Om detta samarbete säger Tobias Sammet följande:
I had this pretty heavy riff monster and I remembered a Judas Priest live-album with "the new singer" on vocals. I listened again and when I heard him sing "Metal Gods" and "Painkiller" I knew that this was the voice I so desperately needed for the song. Tim is a cool guy and a scream machine. He makes his voice spit out the most aggressive high notes I have ever heard, while fully controlling it. I am so proud of the heaviest Metal tune I have written so far, and Tim has turned a good Heavy Metal song into the ultimate Heavy Metal Monster!

Jag måste säga att herr Sammet gör bra val när det kommer till sångare! Jorn Lande, Klaus Meine och nu Tim "Ripper" Owens. Det här kan bli hur bra som helst. Sen att Sammet säger att Ripper sjunger på den tyngsta låt han någonsin skrivit är ju också en ganska häftig sak. Kan vi alltså vänta oss en låt som är hårdare än tillexempel Mysteria och Nailed to the Wheel på den nya Avantasia? Förhoppningsvis!

För att då avsluta dagens inlägg, med den underbara nyheten (jag GILLAR nämligen Ripper och hans röst, tillskillnad från många andra), så tänkte jag visa ett live klipp med Judas Priest. Det är Tim "Ripper" Owens på sång och dom spelar The Ripper (såklart) samt en finstämd version av Diaminds & Rust. Om detta inte får över en Ripper hatare så får INGET det!

Några avdankade gubbar med smink och fult omslag. Kan det verkligen vara något? Ja, vem vet. Inte jag i alla fall. Som jag ser det så finns det två troliga scenarier för KISS nya platta Sonic Boom. Antingen så är det helt underbar musik med ett nytt (två av medlemmarna är ju utbytta sedan förra plattan Psycho Circus, som kom för 11 år sedan) och hungrigt KISS som kommer att förvåna alla. Eller så blir det bara patetiskt och det kommer att låta som några gamla gubbar som slänger ihop något som påminner om klassikerna för att tjäna pengar.

Hur det än blir så blir det intressant och jag funderar starkt på att köpa den nya plattan. Men vi får se, annat kommer kanske ivägen.

Vidare. Nu har omslagstävlingen för Sonata Arcticas singel Flag in the Ground avgjorts. Vinnare blev Simo Heikkinen från Finland som hade designat det vinnande omslaget. Och jag måste säga att han har gjort ett EXTREMT bra jobb! Han har både lyckats få med flaggan (Flag in the Ground) och breven (låten har formen av en brevkonversation, jag har hört den nämligen. Någon jävel la har lagt upp den på YouTube, och låten är RIKTIGT, RIKTIGT, RIKTIGT BRA!) på ett väldigt naturligt sätt. Kolla bara själva:

Jag har läge tänkt skriva om det här albumet, på ett eller annat sätt, så nu gör jag det! Mitt absoluta favoritbands första platta! En platta som inte bara är otroligt bra, utan också hjälpte till att föra tillbaka den klassiska heavy metallen. Jag pratar såklart (som ni kan läsa i rubriken :-P) om HammerFalls Glory To The Brave, från 1997.

HammerFall bildades 1993 av gitarristen Oscar Dronjak. Oscar spelade på den tiden i ett antal death metal band, men varierande framgång, och han startade HammerFall för att han ville spela lite mer melodiösa grejor vid sidan om. Två av hans tidiga bandkollegor i HF var Mikael Stanne på sång (som idag growlar/skriker/sjunger i det framgångsrika death metal bandet Dark Tranquillity) och Jesper Strömblad på trummor (som idag spelar gitarr i In Flames).

Bandet hankade sig fram som ett hobby projekt under större delen av 90-talet, eftersom medlemmarna ville koncentrera sig på sina andra band. De spelade på några klubbar och på den årliga tävlingen "Rockslaget" i Göteborg. Men 1996 började det att hända saker med bandet. HammerFall kom till semifinal i "Rockslaget", men då kunde plötsligt Mikael Stanne inte längre vara med. Till ersättare valdes (genom den vanliga harrangen, någon känner någon som i sin tur känner någon annan som kanske kan vara intresserad) Joacim Cans. Cans hade studerat musik i Los Angeles och haft en mindre framgång med bandet Highlander (som idag är Lost Horizon) men arbetade då i en skivaffär och han såg HammerFall spelningen som en sista spelning innan han skulle lägga musiken på hyllan.

Det är nu som det som ska förändra HammerFalls framtid inträffar. Legenden går så att när Joacim för första gången kom till HammerFalls replokal, för att repa in låtarna för "Rockslaget", så hörde han Oscar som värmde upp med ett riff från en Stormwitch låt. Sormwitch är ett relativt litet band som väldigt få känner igen, men när Joacim hörde det så utbrast han med en gång "STORMWITCH". Detta ledde till att han och Oscar fick väldigt bra kontakt och bestämde sig för att föra HammerFall vidare. När HammerFalls spelning på semifinalen av "Rockslaget" sedan filmades så skickade dom iväg bandet, och det hela slutade med att dom fick skivkontrakt på det lilla holländska skivbolaget "VIC Records". För dom spelade HammerFall in sin debut platta, som sedan gavs ut i liten skala i Holland. Men! Jesper Strömblad, som vid den här tiden lämnat HF för att satsa fullt ut på In Flames, skickade även en kopia till In Flames skivbolag, Nuclear Blast. HammerFall får även skivkontrakt där och Nuclear Blast ger ut Glory To The Brave med mycket reklam och HammerFall slår igenom med dunder och brak.

HammerFalls framgång gav genast effekter för den melodiösa hårdrocken. Allt fler melodiösa hårdrocksband fick skivkontrakt och den så kallade "Power Metal vågen" inleddes, med bland andra band som Edguy och Sonata Arctica. Detta var inte enbart HammerFalls förtjänst, men jag vill gärna påstå att dom hade en stor del i det hela.

Sedan Glory To The Brave har HammerFall växt sig ännu större och räknas idag som en av dom största akterna inom genren (detta är självklart bara sant om man räknar bort giganterna). Dom har släppt 7 studioalbum, 4 DVDer (borträknat mini DVDn Hearts on Fire), 1 live platta, 1 cover platta och 1 best off och än ser slutet inte ut att vara inom synhåll!

 

PS: Något väldigt kort om något helt annat. KISS nya album heter Sonic Boom. Mer info om detta HÄR, eller i kommande inlägg!

Ja, jag vet att jag skriver mycket om Avantasia just nu. Men det kan inte hjälpas då Tobias Sammet ständigt envisas med att släppa nya namn som kommer att delta på den nya plattan. Hittills har Alex Holzwarth (Rhapsody of Fire) och Eric Singer (Kiss) presenterats på trummor och Jorn Lande (Masterplan, JORN) presenterats på sång. Och nu kommer alltså ett fjärde namn!

Till skillnad från de tidigare presenterade namnen så har denna person aldrig deltagit på någon av Avantasias plattor, även om man kan koppla honom till projektet genom gitarristen i denna persons band (som ju spelade på The Scarecrow). Jag pratar såklart om Klaus Meine, sångare i Scorpions! Denna fantastiska sångare har spelat in en duett med herr Sammet, och om detta säger han (Sammet alltså) följande:

We (Edguy alltså, Mr MASA anteckning)) played a couple of shows with the Scorpions here and there and they are not only the biggest and greatest Rock band ever to emerge from Germany, they are also cool Rock-n-Roll people who are aware of what's going on in the world of heavy guitars. Lately we played Bulgaria together, Edguy and the Scorpions, and I watched their full show from onstage. They kicked serious ass! Rudolf (Schenker, Scorpions) did some cool guitar work on the previous record, and now Klaus is on the forthcoming one. He has done a superb job, he opens his mouth and you immediately hear it's that cutting voice that has sung "Rock You Like A Hurricane" and "Blackout"! The track we did together is an anthemic mid-tempo tune, big choir chorus. And I am still speechless thinking of Klaus' performance. He is a real pro and he would still blow away 99% of all us Rock singers with a quarter of his left lung. People, get ready for a monster song!

Varför gör du så här mot oss Tobi Sammet? Det är bäst för dig att du kan infria de skyhöga förhoppningar detta skapar, för ANNARS!
Hehe, skämt åsido. Det verkar faktiskt bli riktigt bra det här! Jag tror att den nya Avantasia plattan kommer att bli, minst, lika bra som de förra (Metal Opera, Metal Opera Pt. II och The Scarecrow). Vill ni se bilder från inspelningen av den nya plattan, plus lite andra bilder, så ska ni gå in på "Backstage" fliken på Sammets hemsida. Ni måste i och för sig registrera er, men det är gratis som tur är!

På tal om tysk Power Metal så har GammaRay haft premiär för en helt ny låt! Den heter Hail to the Metal (eller bara To the Metal, lite svårt att avgöra eftersom Kai säger en sak och rubriken en annan) och hade premiär på Wacken (tror jag). Jag gillar låten, det låter lite som soundet dom hade på förr förra plattan Majestic. Den är inte inspelad än så chansen är ju att det kommer att bli annorlunda när väl den nya plattan släpps, men i den här inspelningen är den grymt bra! Visst, kritiska röster säger att den är PÅ TOK för lik Judas Priests Metal Gods. Jag vet inte jag, kolla och avgör själva!


Det var allt för idag! Om Sammet inte envisas med att släppa ännu ett namn de närmaste dagarna så kan ni räkna med ett nytt avsnitt av Legendary Albums till nästa inlägg... men man vet ju aldrig, betydligt viktigare saker kan ju hända!
CHEERS!!

(Eftersom Blogg.se skiten väljer att vara dum i huvudet idag så blir det ingen bild på omslaget, som jag brukar ha till alla recensioner)

Hör och häpna! En bokrecension! Det har jag aldrig tidigare gjort här på bloggen, men någon gång ska ju vara den första.

Det är alltså allas våran Lemmy Kilmister (som du BÖR veta vem det är, vare sig du gillar Motörhead eller inte) som har skrivit en självbiografi. Han går igenom hela sitt liv, från hans födelse till året då han skrev boken, 2002 (då den också kom ut första gången, det är först nu som den kommit på svenska), på ett sådant sätt att man blir förvånad över hur han kan komma ihåg allt, med tanke på hur han beskriver att han levt sitt liv.

Men vi tar det från början. White Line Fever (som också är namnet på en av Motörheads äldsta låtar) börjar med att Lemmy berättar om sin barndom. Trots att det hände en massa skit, så verkade det i alla fall som Lemmy tyckte att hans barndom var hyfsat okej. En sak som förvånade mig var att Lemmy (eller Ian, som han egentligen heter) både hade och har ett enormt hästintresse. Under hans ungdom så tillbringade han tydligen mycket tid i stallet, och det är i alla fall inte jag trott.
          Historian fortsätter med att Lemmy berättar om när Rock 'n' Rollen kom och hur han själv började gå med i diverse band, där han spelade gitarr och även ibland sjöng. Han berättar om sin tid med The Rocking Vicars (som var det första band han var med i som vann lite framgång, Hawkwind (ett band som var RIKTIGT stora ett tag, och som fortfarande finns. Det var också med Hawkwind som han började spela bas) och sedan också om Motörheads långa och krokiga karriär.

Vad tyckte då jag om den här boken? Jo, trots att jag absolut inte är något Motörhead fan, så tyckte jag ändå att det var en riktigt intressant bok. Först så fick man följa med genom hela Lemmys otroliga liv (vilket slår många historier som författare kan "hitta på"), vilket i sig var intressant, men man fick också läsa om själva början av Rock 'n' Rollen. Det får en att tänka lite grann. Hade inte Lemmy och grabbarna gjort det som dom gjorde på 60-talet så hade troligtvis musikvärlden idag sett HELT annorlunda ut. Men tillbaka till boken. Jag tyckte också att den var skriven på ett sådant sätt som gjorde det roligt att läsa. Förrutom att den är väldigt välskriven (vilket nog kanske mer är medförfattaren Janiss Garzas förtjänst än Lemmys) så är den full med en massa tänkvärdheter från Lemmys hjärna. Vissa saker är totalt bullshit, medas andra faktiskt är riktigt klartänkta. Ta tillexempel det här klockrena citatet från första sidan:

"... tänk efter: man undervisar folk om att Massias var avkomman till en landstrykarhustru - som är oskuld - och en ande? Och det ska utgöra grunden för en världsreligion? Jag vet inte. Jag tänkte att om Joset gick på en enkla, då förtjänade han att få slagga i stall."

Inte helt dumt tänkt, eller hur!

Lemmy Kilmister - White Line Fever (Bok) - Betyg: 7/10
Bästa med boken: Den intressanta musikhistorien

Tobias Sammets hemsida har fått en total make over. Det är en helt ny sida (dock på samma adress som förut, http://www.tobiassammet.com/) som enligt min mening ser MYCKET bättre ut än den gamla. Kolla in den! Där finns bland annat ett kort klipp från Avantasias spelning på Wacken förra året, där de framför Twisted Mind. Visst, det är bara en liten del av låten som är med på klippet, men ändå (kan det vara så att det ska skapas intresse för en DVD?)!

Det har också publicerats lite nyheter om den kommande nya Avantasia plattan. Dels så finns där en helt ny intervju mer herr Sammet. Han säger bland annat att;
I've been working on this forthcoming material for more than two years on and off. But the material will be worth the wait. We got quite many songs, and it ranges from epic ballads to Metal opera. From Pop to Hard Rock to folk to Speed Metal.
På frågan om när det nya albumet beräknas komma ut svarar han:
I don't know exactly, there's a ton of work to be done. There 'll be some extensive choir sessions to be done. It's not the kind of album you do in a couple of weeks. This whole project is probably the most ambitious I have worked on. I know, I said that about previous albums before, but that being said: You better believe it. I have worked on more than ten albums, and this time the amount and intense of the music is mindblowing. So, back to the question: I work on it until we are happy with every single syllable and note. I feel this album is the soundtrack to a certain era of my life, so I don't wanna rush. I feel this is going to be a very important album in my career, so I'll take all the time I need.

I mina öron låter detta RIKTIGT spännande!!

En annan nyhet är att det blir Alex Holzwarth (Rhapsody of Fire) och Eric Singer (KISS) som kommer att stå för trummorna. Holzwarth trummade (som några av er kanske vet) på The Metal Opera plattorna och Singer trummade (förutom ett gästspel på The Metal Opera Pt II) på The Scarecrow, så dessa två herrar är gamla Avantasier. Båda är riktigt bra trummisar och jag tror att man i alla fall kan räkna med att trummorna på den nya plattan blir bra :-P, hehe.

Det var allt för idag! Men innan jag lämnar er så kan jag bara säga att jag nu är tillbaka, full time! Nu är det slut på sommar koman! Hare gött mina små läsare tills vi syns nästa gång (då jag funderar på att skriva den här bloggens första BOK recension!)!

Blabbermouth (länk under "LÄNKAR") är en jädrigt bra sida! Där kan man hitta mycket läsvärt ibland, om man bara orkar traggla sig igenom allt som handlar om band som man inte har något intresse av ;-). För dom av er som inte vet vad Blabbermouth är för något så är det en stor sida som publicerar MÄNGDER av hårdrocksnyheter. Nästan ingenting undkommer denna kolloss! Men nu till saken. För ett tag sedan hittade jag en Track-By-Track recension av Sonata Arcticas kommande album The Days of Grays. Recensionen är väll sådär... men den ger ändå en hyffsad bild av hur det nya albumet kommer att låta (jag måste säga att jag ABSOLUT inte kan vänta!! If you read this Mr Kakko and CO, PLEASE send me a copy NOW!!!!) och snäll som jag är publicerar även jag denna recension! Så varsågoda, här är den (endast på engelska dock, för jag tänker INTE sitta och översätta!)!

1. 'EVERYTHING FADES TO GRAY' (INSTRUMENTAL)
Fades to gray, huh? Not black? Have the band grown tired of their fan favourite cover of Metallica's least soppiest ballad? Previous Sonata albums have started in an in-your-face upbeat medley of concert-openers and single hits ('Misplaced', 'Abandoned, Pleased, Brainwashed, Exploited') but this starts with the type of piano-led Danny Elfman magic you'd expect them to close with (think 'Draw Me').

2. 'DEATHAURA'
The piano makes ways for orchestral bombast and now we're getting back to the grand illusions we've come to associate with Tony Kakko and co, especially when Dimmu-esque pomposity drops into haunting female vocals from Tony's latest jewel Johanna Kurkela. Gone is the trademark narration of Nik Van-Eckmann, this is this album's 'The Boy Who Wanted to Be a Real Puppet'. A brave move for an album opener with it's monolithic ambition and progressive complexity, prepare to spend some time with this one.

3. 'THE LAST AMAZING GRAYS'
Ah, this is more like the Sonata of old. A stand-out single, you can almost already picture the crowd singing this one back to the band on their upcoming tour. It's reminiscent of 'Paid In Full', that ridiculously anthemic and catchy bugger from 'Unia'.

4. 'FLAG IN THE GROUND'
This is where Sonata put their flag in the ground and take back the galloping power metal land they conquered with 'Winterhearts Guild', with a song that could be lovechild of 'The Cage' and 'Abandoned...'. This is high-octane stuff that will please their legions of old school fans. (Detta är även den första singeln till plattan! Mr.MASAs notering)

5. 'BREATHING'
You gotta love a good ol' Sonata ballad. Tony's vocals are suited to real heartfelt melancholy like this and this is the first of ballad-tasticness on this album. This is lighter-waving badassness, let me see your best power ballad face. Take it away Elias - time to shine, oh yes, that solo is sonic sex. Welcome to the band!

6. 'ZEROES'
Ok, WTF? We all know Sonata's standout trademark is Tony's voice, so why play with perfection. 'Zeroes' goes and blasts a whole bunch of effects over the vocals and jumps headfirst into some spooky pop punk singalong action. Don't be dismayed though, the more you listen the more you start to appreciate a band willing to remain playful six albums in.

7. 'THE DEAD SKIN'
'The Dead Skin' continues with the vocal wizardry but the song itself is atypical Sonata-era 'Broken' karaoke-glory. Wait till I'm drunk again. This will be the one that I'm attempting to destroy at the Hard Rock Hell festival in December. I'll be the one doing my best 'Bonnie Tyler' impression if they roll this one out live. Watch out.

8. 'JULIET'
You can understand my nervousness about being alone in a room with Tony Kakko. After all 'The End Of The Chapter' and 'Don't Say A Word' are some of the most gory, misogynistic songs written this side of grindcore, but he assures me it's all just a character and in 'Juliet' the macabre tale of a stalker and his earring-less victim comes to a deathly close... or does it? (Alltås fortsättningen på historian om stalkern som pågått i låtarna The End of this Chapter, Don't Say A Word och Caleb! MrMASA notering)

9. 'NO DREAM CAN HEAL A BROKEN HEART'
Nice 'Black Diamond'-eqsue keyboard intro there guys. You gotta love a bit of medieval bontempi. This is a slice of trademark Sonata and brings in the sultry female vocals of Johanna Kurkela
once again. If you loved 'Reckoning Nights' soaring epic 'White Pearl, Black Ocean' you'll dig this.

10. AS IF THE WORLD WASN'T ENDING
Ballad #3 and another good use of Elfman-style twinkle. This is exactly the type of song you'd expect to end finish an album. It's slow, doomy but with uplifting noodling from keyboardist Henkka.

11. 'THE TRUTH IS OUT THERE'
End now? No way. There's more and it's is a good'un. Harking back to Tony's former X-Files obsession is a track that feels like a continuation of the one before but instead of another ode to Agent Scully this is apparently about being hungover. Something I can relate to thanks to this listening session.

12. 'EVERYTHING FADES TO GRAY (FULL VERSION'
From the mirror reflection of the track that introduced this album comes a fully orchestrated motherfucker of a closer. Grandiose? Sonata? Always. And we wouldn't have it any other way.

Om du vill läsa hela artikeln så finns den HÄR!

Spännande va?! Kan det inte vara den 18 september snart? Men nu några grejor till innan jag avslutar för idag!

Tobias Sammet har börjat Twittra! Det är faktiskt ganska intressant läsning. Han berättar bland annat att han, för den nya Avantasia plattan, arbetar med några riktigt stora namn, vilka säger han inte dock. Men mest snackar han bara strunt, men eftersom det är Sammet så är det roligt strunt! Länk till detta finns under "LÄNKAR" (där ni numer också kan hitta en länk till HammerFalls blogg!).

Den andra grejen är att allas våran favorit finne, Timo Tolkki, just nu håller på med den "sista Stratovarius plattan" tillsammans med Stratovarius sättningen från Dreamspace plattan (tidigt 90-tal). Men eftersom han har överlåtit alla rättigheter till namnet till Stratovarius av idag så kommer det hela att gå under namnet Project Strato, och skivan kommer att få namnet Return to Dreamspace. Enligt Tolkki själv så ska detta sluta cirkeln för Stratovarius. Frågan är nu om Revolution Renaissance har lagts på is? Deras hemsida ligger för närvarande nere, med en text där det står "Comming Soon". Vad hände med den där turnén som skulle bokas efter releasen av Age of Aquarius?

Tillsist; Spelar du trummor och bor i norra delen av Stockholm, med omnejd, och är mellan 15 och 19 år? Kontakta mig genom att slänga iväg en kommentar!

Det var allt för idag! Men det känns som om det var länge sen jag bjöd på någon riktigt snabb och powerfull låt här, eller hur? Så därför blir det, inlägget till ära, Sonata Arctica live med The Cage/Vodka-Hava Nagila (från live DVDn)!