Ett av de senaste decenniets bästa tyska metalband håller just nu på med att skapa deras åttonde (eller nionde om man räknar Savage Poetry en eller två gånger) studioalbum!!!!
Beskedet kom i lördags på bandets hemsida, http://www.edguy.net/, och gör mig väldigt glad :-D
I texten står det att dom går in i studion för första gången nästa vecka, vilket då blir den här veckan får man anta, och kommer sedan att fortsätta tills dom blir klara. Det kommer dock självklart att bli ett antal avbrott i produktionen eftersom Tobias Sammet (the main man) och producenten Sascha Paeth ska ut på vägarna med Tobies soloprojekt Avantasia (som Sascha spelar gitarr på) för första gången någonsin. Sedan kommer arbetet att fortskrida normalt.
Mr.Sammet skriver på hemsidan att den nya plattan kommer att vara en musikalisk fortsättning på de två senaste albumen Hellfire Club och Rocket Ride. Det kommer alltså att mer luta åt den klassiska hårdrocken än åt den lite nyare Power Metallen, som på Edguys tidigare skivor. Dock säger sångaren att den nya plattan inte kommer att vara lika "goofy" som Rocket Ride, som ju hade de helt vansinniga låtarna "Catch of the Century", "Trinidad" och "Fucking whit Fire (Hear force one)".

Så vi får väll se hur den nya plattan blir, och om den retar gallfeber på alla fans som tycker att bandet har förändrats för mycket sedan 2001 års Mandrake. Jag tillhör dom som däremot tycker att bandet har utvecklats och blivit bättre än dom var från början. Jag ser fram emot den nya plattan och hoppas, trots det Tobie säger, att det kommer att bli några crazy låtar på den. Sen så hoppas jag också, eller jag tror mig faktiskt nog veta, att Edguy kommer att åka ut på ännu en världsturné, där som besöker Stockholm. För faktum är att jag aldrig har sett Edguy live, även fast dom är en av mina favoritband.

Men i väntan på den nya plattan så får jag helt enkelt luta mig tillbaka och lyssna på de tidigare mästerverken. Och för att avsluta detta inlägg med stil så ska jag bifoga en av Edguys videor. Det är "Lavatory Love Machine" från Hellfire Club och den beskriver ganska väl vad som föregår i dessa tyskars huvuden :-D

Nu tar jag helg och ni kan inte vänta er något nytt inlägg förrän möjligtvis på söndag. Men då blir det, om inget annat händer, ett nytt nummer av MASA News!

Metal Out!

När jag satte mig ner för att lyssna på Whitesnakes nya skiva så visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Jag har aldrig varit något Whitesnake fan och har inte hört mer än ett par låtar från deras repertoar. Så jag visste helt enkelt inte hur en "riktig" Whitesnake platta skulle låta. Det vet jag nog i och för sig fortfarande inte, eftersom "Good to be Bad" hittills är den enda som jag hört.

Men hur låter då Whitesnakes första studioalbum på elva år?
Plattan öppnas med en låt i riktig klassisk hårdrock stil. Best Years börjar med ett låte flummigt riff som för tankarna åt blues. Sedan kommer David Coverdales stämma in med en ganska rå och engagerad framtoning som fortsätter i stort sätt i hela låten. Verserna är bitvis riktigt bra, både musikaliskt och sångmässigt. Det ensa som stör mig med Best Years är refrängen. På något sätt så känns det väldigt mycket som jag har hört den förut. Texten i refränen är heller inte på något sätt ny. Jag menar, det finns ju en del låter med textraden "these are the best years of my life". Men ändå så tycker jag att Best Years är en av dom bästa låtarna på "Good to be Bad".

Plattan fortsätter med Can you hear the wind blow. Här blir jag riktigt besviken. Efter Best Years så känns denna låt så tråkig och helt utan energi. Riffen känns oengagerade och sången känns väldigt platt. Att sen den helt menlösa refrängen upprepas flera gånger mot slutet gör att man bara vill hoppa över Can you hear the wind blow.

På Call on me tar sig plattan upp på fötterna igen. Denna låt tycker jag är riktigt bra. Från det tunga inledningsriffet genom verserna, där Coverdale återigen sjunger lika engagerat som på Best Years, till den tunga refrängen som verkligen doftar 80-tal. Enligt min menig är Call on me, trots sitt poppiga namn :-P, en riktigt bra hårdrocks låt.

Nästa låt är plattans första ballad. All I want All I need är en renodlad kärleksballad. Men trots det så blir den aldrig sliskig. Känslan av ärlighet är helt klart där, något som vissa nyare band inte har i sina ballader, och man försöker inte blåsa på med gospelkörer och skit. Dock kan jag tycka att det luktar lite väl mycket singer/songwriter om denna låt. Den känns faktiskt också stundtals som det är en Eric Clapton låt.

Sedan kommer skivans titelspår. Good to be Bad öppnas riktigt tungt, något som fortsätter längs hela låten. Tempot är ganska högt och det är helt klart den hårdaste låten på hela skivan. Men trots det känns den inte malplacerad på plattan. Samma sköna gung finns här och man sugs in i den.

All for Love heter nästa låt, som inleds med ett riff som jag tycker liknar Iron Maidens Aces High lite väl mycket. Annars så får åtminstone jag lite punkvibbar i versen. Men det övergår sen till en Bon Jovi liknande refräng. Trots denna konstiga kombination så är detta e ganska bra låt.

Plattans andra ballad Summer Rain följer sedan. Enligt min mening platsar inte denna låt på en hårdrocksplatta. Jag tycker att Summer Rain är en poplåt. Mer finns egentligen inte att säga.

Lay down your love är trots sitt namn inte ännu en ballad. Låten påminner mig om gammal blues blandat med en riktigt bra refräng. Coverdale sjunger riktigt bra här och musiken är även den välspelad och bra sammansatt. Enligt min mening så är Lay down your love den absolut bästa låten på "Good to be Bad". Så om du bara ska höra en låt från Whitesnakes nya album så rekommenderar jag starkt denna!

Efterföljande A fool in love har alltså ett svårt uppdrag, att inte få plattan att falla pladask efter Lay down your love. Jag tycker att den lyckas ganska bra. Låten har en av de bästa inledningarna på plattan, i form av att låten från en början låter som den är spelad genom en gammal radio. Resten av låten påminner i och för sig om de tidigare låtarna på plattan, men vad gör det när dom låtar den påminner om är ganska bra.

Got what you need är plattans näst sista låt. Även den påminner mig om de tidigare låtarna. Starka verser och en stark refräng, men jag tycker aldrig att den riktigt lyfter.

Skivan avslutas med 'Til the end of time. En hyfsat bra ballad, dock inte lika bra som All I want All I need. På denna ballad ackompanjeras Coverdale av endast en gitarr, vilket gör att det blir en stämningsfull avslutning på ett bra album.

Om jag nu ska sammanfatta "Good to be Bad" så skulle jag säga att det är ett ganska bra album. Det innehåller starka låtar i klassik 80-tals stil. Det som tyvärr drar ner helhetsintrycket är att det känns som att alla låter har blivit gjorda förut. Det finns inget nyskapande, förutom då Punk/Bon Jovi korsningen i All for love. Men trots det så blir mitt slutbetyg ändå ganska högt (se nedan) och jag rekommenderar alla som gillar klassik rock att köpa detta album.

Whitesnake - Good to be Bad; Betyg 7/10

Här följer ett kort sammandrag över de viktigaste sakerna som händer jusst nu;

Stratovarius Splittras
Det finska power metal bandet Stratovarius, med bland andra svensken Jens Johansson, splittras efter hela 24 år! Anledningen är, enligt bandets gitarrist och ledare Timo Tolkki, att spänningarna inom bandet blivit för stora och att glädjen helt försvunnit. På sin hemsida, http://www.timotolkki.com/, skriver gitarristen att han inte längre ville hålla igång ett band som förlorat all glöd. Han skriver också att de enda som svarade när han, via mejl, meddelade de andra om att bandet inte längre fanns var Jens Johansson (keyboard/ bror till trummisen Anders Johansson i HammerFall) och Lauri Porra (bas) svarade, medan Timo Kotipelto (sång) och Jörg Michael (trummor) inte alls svarade, vilket övertygade honom att bandet var dött.

Varför tar jag då upp det här? Sanningen att säga så är jag inget stort Stratovarius fan. Men bandet tillhör en liten grupp pionjärer inom power metallen, tillsammans med band som Helloween och GammaRay, och eftersom jag är ett stort fan av just Power Metal så känns det som en viktig händelse. Sen så påverkar det ju också självklart lite att Jens Johansson spelar i bandet. Det är alltid kul med svenskar som lyckas, samtidigt som han är bror till trummisen i mitt favoritband :-)


Alice Cooper släpper nytt!
Alice Cooper håller just nu på med att spela in uppföljaren till 2005års Dirty Diamonds. Skivan, som kommer att släppas någon gång i sommar, heter Along Came A Spider och kommer att efterföljas av en världsturné. De Sverige-datum som är klara är följande:
18de juli, Sweedbank Arena i Omskoldsvik (står det på hemsidan, kan inte tyda vad det ska vara riktigt, kan vara Örnsköldsvik)
19de juli, Bollnäs, Festival.
Sen får man hoppas att han även kommer till Stockholm, så jag kan få se honom :-), det kommer fler datum står det nämligen.

Judas Priests nya album Nostradamus ute den 17de juni
Judas Priests nya album Nostradamus kommer att släppas den 17de juni. Det blir bandets första konceptplatta någonsin, trots deras 40 (!!!!) år i branschen. Den kommer att vara baserad på 1500-tals profeten Nostradamus syner och spådomar. Albumet kommer att innehålla hela 23 låtar! Alla dessa låtar tänker jag inte skriva upp här, men om du vill ha en komplett låtlista så kan du trycka på den här länken: http://sv.wikipedia.org/wiki/Nostradamus_(album)
Judas Priest kommer att besöka Sverige under Nostradamus turnén. Tyvärr så kommer dom bara att komma till Sweden Rock Festival och ingen annan stans. Men jag får väll hoppas på att dom ändå kommer att komma till Stockholm någon gång i framtiden.


Detta var det första MASA News ever. Jag kommer att skriva lite såna då och då med olika nyheter, som det inte finns tillräckligt med material till för att skriva ett helt inlägg om.
För att avsluta detta första "nummer" av MASA News så ska jag lägga upp framsidan till Judas Priests nya Nostradamus och en video med de numer splittrade finsk bandet Stratovarius.

Jaha, då var det återigen dags för en medlem att lämna mitt älskade HammerFall!

En av Sveriges bästa gitarrister någonsin (way better than mr Yngwe), Stefan Elmgren, lämnar bandet.
För dom som inte vet det så har Stefan varit med i HammerFall enda sedan lite efter första plattan 1997 och han har även skrivit min favorit instrumentala låt av bandet, Reign of the Hammer. Han är alltså en extremt begåvad musiker, och inte desto mindre en riktigt bra liveartist.

Men varför lämnar han då HammerFall kan man fråga sig? Jo, han har fått jobb som pilot på ett trafikflygplan. Han har tydligen haft flygcertifikat sen 2004, och sedan dess så har intresset bara ökat.
Nedan följer hela Stefans officiella uttalande på bandets hemsida, http://www.hammerfall.net/;

Hello Everybody.

I have decided to leave Hammerfall, the reason is that I have been offered a job as a pilot within an airline.
My interest in aviation has been growing very strong, and now I feel its time for me to take a step and be a pilot on a professional level.
We have been discussing the possibility of combining the work with HF and both me and the rest of the band realized that it would be very hard indeed.

It has been a great journey with lots of great memories that I will carry with me for the rest of my life, I would like to give a big thanks to all the wonderful fans, its has truly been a pleasure to meet and perform for you all during these 11 years.

I still love to play the guitar so you might hear from me again someday somehow.

I would like to wish who ever is taking my place and the rest of the band good luck in the future.

Take care everybody!!

Stefan Elmgren


Det han skriver här glädjer mig faktiskt lite, han lämmnar inte HammerFall på grund av att han inte gillar de andra medlemmarna längre (vilket jag tror var fallet med Magnus Rosén) utan för att han inte kommer att få tid med det. Han kommer heller inte att lägga av med gitarren, vilket ju troligtvis leder till att vi får höra av honom igen. Kanske i en uppföljare till "Stefan Elmgrens Full Strike - We will rise" från 2002?

Men Stefan Elmgren är inte borta helt ännu, han kan höras på HammerFalls cover cd "Masterpieces" som släpps den 27de juni, vilket blir hans sista framträdande i HammerFall.

För övrigt så kommer Stefan även att synas på HammerFalls nya DVD "Rebels With A Cause - Unruly, Unrestrained, Uninhibited" som släpps samma datum som cover cdn.

Slutligen så bifogar jag här ett gitarrsolo av the master Elmgren, taget från deras förra dvd "One Crimson Night"

Nu ska jag ännu en gång försöka bli en stor bloggare i klass med Shuleman, eller vad fan han nu heter.

Nej, jag skojade bara. Jag ska omforma denna blogg så att den inte blir så bloggig (skoj nytt ord).
Det jag menar med det är att jag inte kommer att skriva någonting om mig själv, utan jag kommer mer att inrikta mig på recensioner, viktiga nyheter och allmänna reflektioner. Ungefär som ännu en av alla dessa werdo modebloggar, fast utan mode!

Mycket Nöje!

ps, den första nyheten kommer alldeles nu, efter denna presentation, ds :-P