Nej. Det är inte början på en dum såkallad "rolig historia" utan en uppräkning av de personer som inte låter mig gå vidare med min blogg utan envisas med att komma med nya intressanta nyheter som jag måste ta upp... irriterande! Eller hur? Det är nämligen så att det har hänt ytterligare tre viktiga saker sedan förra inlägget (eller nja... de kanske inte har hänt, men jag har i alla fall upptäckt dem sen förra inlägget) som jag alltså måste ta upp. Detta betyder dock inte att detta ska bli nån form av B-version av Blabbermouth :-P hehe.

Vi börjar med finnen då. Som i det här faller heter Timo Tolkki (ni vet han som splittrade Stratovarius för att sedan spela in de låtar som var tänkta för nästa Strato platta under namnet Revolution Renaissance och som skickade en massa skit på sina forna bandkamrater för att sedan ge dem rättigheterna till namnet Stratovarius och deras låtar för att sedan ångra det och kalla dem för att smutsa ner hans konst för att sedan.... ja... ni fattar poängen...). Timo Tolkki ska ju, som jag berättade om någon gång, ha skrivit en biografisk bok. Om han verkligen har gjort det eller inte vet jag ej. Men det har i alla fall tillkännagivits att det inte kommer att släppas någon bok.
Timo Tolkki säger följande:
"After a lot of thinking, feeling and getting some distance to my book, I have come to a conclusion that much of the book was written in anger and doesn't represent accurately how things are/were. I cannot release something like that. Specifically the parts of the book concerning some of the STRATOVARIUS members were written in much anger and even vengeance."

Jag vet inte vad man ska säga... Det kanske är sant, vem vet. Men om man tittar på vad som sagts tidigare (och vad som enligt vissa inte har sagts) så är det väll ganska tveksamt. Jag vet inte, jag känner honom inte. Jag är bara inte helt säker på att herr Tolkki mår så jätte bra...

Nu går vi vidare till italienarna! Det är nämligen så att Rhapsody of Fire nu är tillbaka på riktigt! De har nämligen tillkännagivit att deras nya album, med namnet The Frozen Tears Of Angels, kommer att släppas den 30e april! De har även släppt listan på vilka låtar som kommer att vara med. SAMT att de har släppt låten Sea Of Fate för GRATIS nedladdning! Jag har lyssnat på den och jag tycker att det rör sig om ett betygligt snabbare och mer gitarrbaserat Rhapsody of Fire än på föregångaren, Triumph or Agony. Avgör själva! HÄR HITTAR NI ALLT OM ALBUMET!

Nu, tillsist, till svenskarna. Och det är faktiskt svenskar jag skrev om så sent som i förra inlägget, Sabaton! Anders K Gustafsson på Dalarnas Tidning har redan hört den kommande plattan och han menar att det kan vara deras bästa någonsin! Han har även gått igenom låt för låt. Såhär står det:

1. Coat of arms: Efter ett mjukt intro med endast keyboard så säger det pang pang och en ganska typisk Sabatondänga tar form. En snutt av låten finns upplagd på youtube.

2. Midway: En av de hårdare Sabatonlåtar jag har hört, med tuggande gitarret. Påminner en del om Ghost division från The art of war med en rak, pumpande tvåtakt.

3. Uprising: En tung, långsam låt med en ganska nedtonad vers där Joakim Brodéns rullande "r" får fritt spelrum. Bryggan lägger upp det snyggt mot refrängen, som för tankarna till en medeltida folkvisa i melodin.

4. Screaming eagles: Dubbla kaggar och ett fenomenalt trumspel bär upp den här låten. Snabb och driven.

5. The final solution: En väldigt annorlunda Sabatonlåt där de ger sig i kast med det känsliga ämnet Förintelsen. Arrangemanget är upphackat och ganska intrikat med en svävande synth som sammanhållande kitt. Torde täppa igen truten på de som ser en nazi-vurm i bandets krigslyrik.

6. Aces in exile: Handlar om de utländska piloter som deltog i luftkriget för att försvara de brittiska öarna och som sedan ignorerades när medaljerna skulle delas ut. Låter som vi lärt oss att Sabaton låter, med übermanlig sång, dubbla kaggar och allsångsrefräng. En standardlåt.

7. Saboteurs: Bygger på en låtidé som legat och grott sedan -99. Så låter den också mer klassisk heavy metal än övriga låtar, med en refräng som Iron Maiden inte skulle ha skämts för. Grundriffet låter väldigt mycket NWOBHM. Låtens tema är den norska, skidåkande motståndsrörelsen.

8. Wehrmacht: Handlar om den tyska krigsmaskinens effektivitet och ställer också frågan huruvida den vanlige soldaten visste vad som egentligen försiggick i Tredje riket. Låten är också den tämligen effektiv och frammanar verkligen bilden av stöveltramp. Mörk och dramatiskt och en av skivans bästa. Orientaliskt färgade gitarrslingor mjukar upp konturerna en smula.

9. The white death: Också en av de bästa låtarna, som också låter väldigt mycket klassisk hårdrock. Deep Purples Knocking at our back door ekar i bakgrunden. Mycket snyggt solospel från gitarristerna. Texten handlar om en finsk krypskytt som tydligen var en hejare med bössan.

10. Metal ripper: Plattans enda låt som inte har krig som tema, utan är en hårdrockshyllning á la Metal Crüe eller Metal machine. En sampling från Ozzy himself kan höras. En avslutning i röjarskivans tecken.


Visst låter det grymt!
OJ OJ. Nu blev det visst ett lååångt inlägg igen. Sorry! Men innan jag går ska jag bara uttrycka min STORA förvåning över att svenska folket kan ha så dålig smak att de skickar vidare Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson istället för Crucified Barbara och Orsa Spelmän! Så! Nu har jag uttryckt det. God natt!