Söndag. Visst är det inte bara jag som inte gillar söndagar? Nej, jag trodde väll inte det! Imorgon börjar återigen veckan och man måste stiga upp alldeles för tidigt. Därför tänkte jag att jag skulle muntra upp med en positiv, trevlig och mysig text i min lilla serie om låttexter. Men sen ändrade jag mig. De senaste delarna i denna serie har varit just sådana där positiva och trevliga texter (så vill du bli uppmuntrad... gå tillbaka och kolla :-P), så nu tänkte jag ta något mer svårsmällt. Varför? Har jag inte redan förklarat det ;-)

Dagens text kommer från det senaste Sonata Arctica albumet (som bjuder på MÅNGA bra texter)! Den heter The Last Amazing Grays och är skriven av Tony Kakko.

The mystery of death before us,
Soon every night will bring the light, and close my eyes
Sometimes life in here is too limited,
Sometimes we don't care at all, sometimes

Time will change the familiar face,
Brightest colors fade to gray,
The fear is real,
One winter's day brings the clarity

I feel the time is catching up with us,
How many days until this hunger is satisfied?
Living the final golden days, we are the last amazing grays,
Hoping the young will lead the pack now

I can feel my heart is beating still,
I can see you with my eyes, I still see,
But I can't run the way my children can,
Can't accept the helping hand, leave me

You are the strong one, trust in me,
You must live instead of me now,
There's no time, don't hesitate,
Or you will also find your fate

I feel the time is catching up with us,
How many days until this hunger is satisfied?
Living the final golden days, we are the last amazing grays,
Hoping the young will lead the pack now

In the eyes of every newborn,
I see the future, life is just a phase,
I close my eyes and see them all here beside ,
The last amazing grays

In the eyes of every newborn,
I see the past-times, old familiar face,
I close my eyes and see them waiting for me,
Amongst the amazing grays

Mountain sings to me for this last time,
Marking the moment, I have found my place,
I close my eyes and join them, guarding the young
Amongst the amazing grays

Positivt och trevlig, eller hur :-P
Men vad handlar då den här texten om? För det första kan vi ganska snabbt räkna ut att den, ordagrant, handlar om en gammal (grå) varg som håller på att dö och den hoppas att de unga ska leda flocken nu. Det är vad den handlar om. Men är det allt som den försöker säga? Min personliga tolkning är att vargen endast är en metafor för någonting helt annat. Det kan vara en människa som ser på sina barn och barnbarn. Men det kan också, helt spekulativt, vara så att hela texten är en metafor över det gamla som möter det nya, som i sin tur bär med sig stora delar av det gamla. Kan det till och med vara så att herr Kakko här reflekterar över att hur mycket världen än förändras så finns det alltid kvar, åtminstone lite, av det gamla? Att tiderna förändras men att alla tider bygger på vad de tidigare tiderna har lärt oss? Jag vet inte, men jag tror att det är just det som The Last Amazing Grays handlar om, egentligen.

Jag vet att det låter flummigt, men tänk på saken! Det var i alla fall allt jag hade att bjuda på för idag. Bye, bye!