Nu är det dags för mig att recensera ett album av en artist/grupp (är inte riktigt säker på vad det är) som jag aldrig tidigare har hört något av. Men hur fick jag då reda på deras existens? Jo, sångaren Jørn Lande har nämligen sjungit på Avantasias senaste album "The Scarecrow". Jag tyckte då att han lät bra, så när jag såg hans album i skivaffären så tänkte jag; va fan, jag vill höra hur han låter på riktigt. Så jag köpte hans senaste album som tydligen kom ut någon gång i år.

Men hur låter då albumet? Jag kan säga att det inte låter som ett album från 2008, utan möjligtvis som ett från 1978. Det är inte power metal och jag vet inte om man kan säga att det är metal heller. För mig är det mer klassisk hårdrock i stil med Deep Purple och, framför allt, Whitesnake.

Skivan inleds med titel spåret Lonely are the Brave som inleds med ett tungt riff som sedan fortsätter genom hela låten. Det låter bra, riktigt bra faktiskt. Dock väldigt likt Whitesnake, vilket dock i och för sig inte är dåligt. Sedan fortsätter den i samma stil med Night City. Denna låten har en bra refräng som man lätt kommer ihåg. Men skivans första riktiga höjdpunkt kommer på efterföljande War of the world. Det är en midtempo låt med en riktigt bra refräng och Jørn sjunger här extremt bra. Till och med så bra att han, enligt min mening, tar sig in bland de top 10 bästa sångarna någonsin.

Kvalitén fortsätter sedan på nästan samma nivå ända till spår nummer 7, Promises. Här tar den faktiskt, otroligt nog, ännu ett steg uppåt. Den är nästan en perfekt hårdrocks låt. Sången är grym. Musiken är grym. Det enda som drar ner den något är att det känns som om jag har hört refrängen ett antal gånger förut i gamla klassiska rocklåtar.

Skivan avslutas med Hellfire. Också den en riktigt bra låt (börjar låta tjatigt, jag vet. Men det är sanningen). Denna låt skiljer sig lite från resten. Den känns mer inspirerad av Judas Priest och Black Sabbath än Whitesnake och Deep Purple. Den är tung och metallisk och väldigt mycket i stil med JPs Nostradamus platta från i år.

Här tar egentligen skivan slut. Men på den jag köpte så följde det med 2 bonuslåtar. En av dom är en Deep Purple cover från tiden då David Coverdale sjöng i bandet, med namnet Stormbringer. Den andra är en original Jorn låt med namnet Like Stone in water. Den sisst nämda är riktigt bra och jag förstår inte riktigt varför den inte är med i den ordinarie låtlistan. Stormbringer, nja. Den hade jag kunnat vara utan.

Jorn - Lonely are the Brave: Betyg 8/10
Bästa låt: Promises