Knasköping 3 - Mr.Majstro, Kapitel 2
Kapitel 2
The Lord of the Majstro
Hallå du orkade läsa vidare, det är faktiskt mycket bra gjort. Då kanske du också orkar läsa det här kapitlet som fortsätter ungefär ett år efter det att det förra kapitlet slutat.
Mr Majstro satt på en klippa och tittade ut över havet. Eller hav och hav förresten, det var mer en vattenpöl som det simmade några politiker i. Han befann sig ni i det fjärran landet England, på pubben "The English Extraordinary Pub". Han hade kommit dit utav misstag när han skulle resa till Nordpolen från Paris flygplats. När han nu satt där och såg allmänt förvirrad ut så kom en transvestit och ställde sig bakom honom.
"Hej, kan du hjälpa mig att hitta min lilla rosa luddiga kanin?", skrek transvestiten allt vad han/hon kunde.
Mr Majstro blev förskräckt och lade sig ner på marken och spelade död. För han visste att när man möter en transvestit så ska man lägga sig ner och spela död. Eller var det kanske när man mötte en björn? Äsch, det är i stort sätt samma sak, så låt oss fortsätta med historien.
"Dö inte", sade transvestiten med en snäll röst och böjde sig ner över Mr Majstro och började göra mun mot mun metoden.
I en annan del av pubben så stod det en gammal medlem i Junilistan och var ledsen för att Junilistan inte kommit in i riksdagen i England heller. Men när han, som för övrigt hette Greger, såg transvestiten ligga där och kyssa den där lilla förvirrade personen från Sverige så kom han plötsligt ihåg att han kunde spela fiol.
"Sluta din jävla transvestit!", skrek Mr Majstro och slet sig loss från transvestiten.
"Jag räddade ju ditt liv!", skrek transvestiten sårat.
"Det skiter jag i!", skrek Mr Majstro och rusade ut från pubben.
"Kom tillbaka!", skrek transvestiten efter honom, "jag älskar ju dig!"
Mr Majstro sprang genom den lilla byn, som av någon anledning hette London, som pubben låg i. Han var mycket förvirrad så han lade sig ner och började slicka på marken. Där låg han en bra stund innan han kom ihåg vad farsgubben alltid brukade säga till honom; "gå ner och sno några potatisar på 'Vi, fria handlare i samverkan' för helvete!".
Mr Majstro förstod inte vad detta betydde men han trodde att det var något i stil med "när du blir stor så ska du grunda en egen stad!". Han tänkte en stund på det innan han ställde sig upp och sa högt till sig själv; "på denna plats ska jag bygga min stad!". Eller egentligen så sade han inte högt till sig själv, han skrek allt vad han kunde.
Men det borde han inte ha gjort, för just då så gick en flock med tondöva getter förbi på gatan. När de hörde Mr Majstros skrik så trodde de direkt, eftersom de var tondöva, att det var idoljuryn som hade sagt att deras körsång inte lät bra. Så de blev alla jättearga och började springa med hög fart mot Mr Majstro. När Mr Majstro såg alla dessa tondöva getter komma springande emot honom så greps han av en enda tanke. Han kom nämligen ihåg hans "vad du gör när det kommer ilskna getter springande emot dig" lektioner i hans gamla skola. Det var nämligen obligatoriskt att man i Sverige lärde sig detta i skolan.
När getterna hade kommit fram till platsen där de sätt den där idoljuryn så blev de väldigt förvirrade. Där fanns inte längre fyra, ganska fula, personer. Utan en liten engelsk souvenir försäljare som stod och sålde små koppar och tröjor som det stod "Hallo and welcome to England sucker, hey you can't write that, yes I can, no, yes, no, yes, okay write what you want but don't write my name on it, okay I won't Mr Göran Persson" på. De tondöva getterna plockade genast fram sina allt för tunna plånböcker och köpte upp hela den lilla souvenir försäljarens lager och stack sedan där ifrån helt panka, men med massor av tröjor och koppar.
Mr Majstro hade legat och tryckt under en rosa elefant och tittat på allting. Han var glad att den lilla souvenir försäljaren hade dykt upp så att han kunde gömma sig under denna, ovanligt fula, rosa elefant.
"Tack herr elefant", sade Mr Majstro när han hade kravlat sig fram och ställt sig upp framför elefanten.
"Det var så lite", suckade elefanten sorgset.
"Varför är du ledsen?", undrade Mr Majstro som nu började få tårar i ögonen. Eller egentligen så var det inte tårar, utan vatten som en liten gapskrattande dvärg stod och sprutade på honom en bit bort.
"Jag har fått sparken från mitt jobb", sade elefanten och försökte att inte börja gråta.
"Vad jobbade du som då?", undrade Mr Majstro.
"Jag var Teve stjärna", sade elefanten och började böla, "jag jobbade på 'Fem myror är fler än fyra elefanter'".
"Vad hände?", sade Mr Majstro tröstande.
"Dom bestämde att de skulle byta namn till 'Fem myror är fler än tre elefanter', och av alla fyra elefanter som jobbade med programmet så bestämde de att det var jag som skulle sluta." Nu brast det helt för den rosa elefanten. Den reste sig upp på bakbenen och slog frambenen runt Mr Majstro.
"Ta det lugnt", sade Mr Majstro, "du, jag ska grunda en egen stad, vill du hänga med?"
Elefanten blev överlycklig och började slicka på en hund som stod en bit bort. Mr Majstro skrattade och sade;
"Vi kommer att få det kul tillsammans", innan han också började slicka på hunden.
Bravo! Om du läser det här så har du tagit dig igenom ännu ett kapitel i denna berättelse. Visst blir den bara värre och värre? Alltså ärligt talat så finns ju inte getter, elefanter och transvestiter i verkligheten. Det här skulle ju vara en seriös berättelse, som till exempel de två första "Knasköping".
