Tales from a wicked mind... not

Knas-paraden

Nu har vi äntligen kommit fram till det sista kapitlet. Det utspelar sig vid den tiden som ni alla känner igen. Tiden då Sixten Knas, släckting till Mr Majstro, är borgmästare.

Det här kapitlet utspelar sig efter Kansköping och Knasköping 2, afrodes diamant. Så om ni inte läst dem så får ni *** göra det.

Sixten Knas gick med sin vän Bo Oval genom Knasköping. De var på väg till det stora Knasfältet där Knasparaden runt Knasköping varje år avslutades. Sixten skulle hålla tal där och även presentera artistframträdandena. Sixten var glad, för alla hans favoritband var med. De som spelade var: Iron Knas, Knasköping City Släckers, AD/HD, Sabba och soloartisten Peter Bögback.

Sixten klev upp på scenen och ett öronbedövande gapskratt fyllde luften. Sixten steg fram och tog upp mikrofonen från den fula kossan Berit som jobbade extra som mickstativ. Berit hade haft en lång och lysande karriär där hon bland annat jobbat med Lena Philipsson.

Hur som helst så tog Sixten upp mikrofonen och skrek högt i den; "Låt oss alla sjunga Knasköpings nationalsång". Efter det så började alla sjunga: "Mr Majstro Mr Majstro, Mr Minister Majstro Misteeeeeeeeeer Miiiister Maj aj ajstro! Miiiiiister Majstro, Mr Minister Maj aj stro! Mr Mr Maaajstro, Mr Miiister Majstro, Mr Minister Maj aj aj aj aj ajstrooooo!"

När alla sjungit klart så skrek Sixten; "Låt mig presentera Iron Knas." Nöjd med sitt extremt genomtänkta tal gick Sixten av scenen där Iron Knas just hade börjat spela deras låt "The number of the rosa elefant".

När Sixten hade gått av scenen så kom en gubbe i långbenskeps fram till honom ridande på en rosa elefant. Gubben sade med en väldigt mörk röst;

"Du måste hjälpa mig. Jag dog aldrig på riktigt. Dom tog mig till fånga. Efter en massa år har jag nu äntligen lyckats fly. Hjälp mig!"

"Och vem är du då" sade Sixten glatt.

"Jag är din släckting Mr Maj..."

"Jag har ingen släckting som heter Mr Maj" avbröt Sixten honom.

"Men jag är ju Mr Maj..."

"Jag har förstått att du är Mr Maj. Men nu får du gå." Och med de orden så vände sig Sixten om och gick.

Nu är det äntligen slut. Jag vet att sluten inte var så genomtänkt. Men det var ett slut eller hur?

Knasköping

Välkommen till ännu ett meningslöst kapitel i denna meningslösa historia, som förresten är slut om två kapitel. Nu har vi äntligen kommit fram till det som ni redan från början har väntat på: början på slutet.

De överlevande passagerarna från båten Stig-Jörgen vandrade över "De överlevande passagerarna från båten Stig-Jörgens kontinent". De hade precis kommit ut ur den enorma skog som de hade vandrat igenom i nästan två minuter. Det hade varit en lång och svår färd genom lingonris och svampskogar så alla var mycket hungriga när de tillslut kom ut i den enorma öken som tydligen omgav stora delar av skogen.

"Va fan" sade en liten ful analfabet som gick precis bredvid Mr Majstro och hans rosa elefant, "vi har vandrat i två hela minuter utan en enda kräftskiva. Nu lägger jag mig ner och sörjer tills jag dör."

Det hördes ett instämmande gapskratt från resten av den gruppen.

"Nooooooooooooooooooooooooooo" skrek Mr Majstro och red i slow motion fram på sin rosa elefant och ställde sig framför alla människor. "Jag är helt säker på att det finns miljoner av kräftskivor i mitten av den där stora öknen" lade han sedan till och började rida ut mot öknen.

Och då hände något. Alla människor fylldes plötsligt av olika sorters alkohol, som en stor fet gapskrattande tysk stod och sprutade på dem med en vattenpistol. Då blev alla så fulla att de ramlade ihop i en hög på marken. Den fete tysken tog då upp dem och sprang efter Mr Majstro ut i öknen.

När alla människor vaknade så såg de att de låg på en liten badhandduk i mitten av en stor öken. Bredvid dem stod en stor fet tysk och en rosa elefant och tittade på dem, och en bit längre bort stod en knasig gubbe i Långben keps och spikade upp en skylt med texten "Här byggs den alldeles nya staden Knasköping, huvudstad i de överlevande passagerarna från båten Stig-Jörgens kontinent" på.

Under de följante 40 åren arbetade alla överlevande passagerare från båten Stig-Jörgen med att bygga 200 små röda hus, som de sedan alla bosatte sig i. De hade även haft tid att bygga ett fult litet sjukhus, ett 1256 meter högt stadshus och en suddgummi fabrik, för sudd var ju numer deras favoriträtt. Alla de överlevande från båten Stig-Jörgen hade nämligen blivit knäppa av den starka värmen i öknen och hade även börjat kalla sig själva för Knasköpingsbor.

Mr Majstro hade av någon outgrundlig anledning vunnit alla borgmästarval som Knasköping någonsin hade orkat ordna. Vissa trodde att det berodde på valfusk, medan andra trodde att det berodde på att Mr Majstro var den enda som hade ställt upp i valet.

Mr Majstro satt nu på sitt kontor i Knasköpings stadshus och tänkte på hur han skulle fira sitt 1000 års jubileum som borgmästare, när det plötsligt slog honom att han faktiskt bara varit borgmästare i 35 år. Så han återvände snabbt till hans normala syssla, att sitta under skrivbordet och äta sudd.

Det som hände sedan står för evigt inskrivet i Knasköpings historieböcker. Mr Majstro satte ett sudd i halsen, kvävdes och dog.

Ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha! Mr Majstro är död och den här historien är slut! Det har varit fyra långa, märkliga kapitel. Men nu är det äntligen över!

Men vänta lite nu, det skulle ju vara fem kapitel. ***, nu måste jag skriva ett till.

Ja, ja, jag får se det positivt, det är bara ett kvar.

En Världsomsegling med Majstro

Det finns en väldigt bra låt av Alice Cooper som heter "Hey Stooped". Den beskrivningen passar nog väldigt bra in på dig om du väljer att fortsätta läsa denna historia. Nej jag bara skojade. Om du fortfarande läser det här så betyder det att du har en enorm viljestyrka att orka läsa hela berättelsen. Vi får se om du är kvar till nästa kapitel.

Den stolta båten "Stig-Jörgen" gled över havet med en hastighet av 1,04 knop. På närmare tre veckor hade de tillryggalagt en sträcka av nästan två sjömil. "Stig-Jörgen" var en atlantångare som just nu var på väg mot Amerika.

Längst fram i fören på "Stig-Göran" stod en ganska ful man och såg ut över havet. Han var ganska kort och hade en gammal jacka på sig som han hade hittat i en Uff låda. På huvudet bar han en Långben keps som det stod "Disney land resort Paris" på.
Medan mannen stod där och såg ut över havet så brast han ut i sång; "It's fun to stay at the Y.M.C.A, it's fun to stay at the Y.M.C.A". När han hade sjungit klart så blev han plötsligt väldigt nöjd med sig själv. Han var ju den ende i hela värden som kunde den låten.

Med den tanken så vände han och gick in i Baren. På scen stod Christer Sjögren och sjöng; "It's fun to stay at the Y.M.C.A, it's fun to stay at the Y.M.C.A". Mannen fylldes med raseri och skrek rakt ut; "Jag gillar inte vikingar". Sedan gick mannen fram till bardisken och sade med en tuff röst; "Två Festis, skakade inte rörda". Mannen fick de två festisarna och gick och satte sig bredvid en rosa elefant.

"Här gamle kompis" sade mannen med en snäll röst.

"Varför tog det så lång tid att hämta två festisar Ashmakasam" undrade den rosa elefanten snällt. Mannen blev plötsligt rasande och skrek till den rosa elefanten;

"Hur vågar du nämna det namnet, du ska säga Mr Majstro. Mr Maaaaaaaaaaaajstro."

"Ok, ta det lugnt och drick din festis."

"Nej" sade Mr Majstro fortfarande ganska irriterat, "kom med ut, jag måste visa dig en sak."

De båda gick ut på däck och ställde sig och såg ut över havet.

"Där borta ska jag bygga min stad" sa Mr Majstro och pekade ut över havet.

"Faktiskt så är det där borta" sade den rosa elefanten och pekade åt ett helt annat håll.

"Ja, ja" suckade Mr Majstro och kastade ut sitt glas överbord.

Det som hände sen skulle ta flera långa utdragna sidor att förklara. Och vid den tiden så skulle ni som läser redan slutat att läsa och gått och gjort något helt annorlunda som att till exempel... öh... hitta på något själva. Kort sagt så körde båten på Mr Majstros glas och gick av mitt itu. Sedan började det brinna och alla försökte komma i livbåtarna. Det enda problemet var att det inte fanns några livbåtar ombord på "Stig-Jörgen". Sedan sjönk båten och alla dog. Eller egentligen var det bara Christer Sjögren som dog. Alla andra, inklusive Mr Majstro och den rosa elefanten, lyckades simma iväg till en hittills okänd kontinent som de genast döpte till "De överlevande passagerarna från båten Stig-Jörgens kontinent".

Det var ett kort och bra kapitel. Om det fortsätter så här är vi nog klara till midnatt.

Kapitel 2

The Lord of the Majstro

Hallå du orkade läsa vidare, det är faktiskt mycket bra gjort. Då kanske du också orkar läsa det här kapitlet som fortsätter ungefär ett år efter det att det förra kapitlet slutat.

Mr Majstro satt på en klippa och tittade ut över havet. Eller hav och hav förresten, det var mer en vattenpöl som det simmade några politiker i. Han befann sig ni i det fjärran landet England, på pubben "The English Extraordinary Pub". Han hade kommit dit utav misstag när han skulle resa till Nordpolen från Paris flygplats. När han nu satt där och såg allmänt förvirrad ut så kom en transvestit och ställde sig bakom honom.

"Hej, kan du hjälpa mig att hitta min lilla rosa luddiga kanin?", skrek transvestiten allt vad han/hon kunde.

Mr Majstro blev förskräckt och lade sig ner på marken och spelade död. För han visste att när man möter en transvestit så ska man lägga sig ner och spela död. Eller var det kanske när man mötte en björn? Äsch, det är i stort sätt samma sak, så låt oss fortsätta med historien.

"Dö inte", sade transvestiten med en snäll röst och böjde sig ner över Mr Majstro och började göra mun mot mun metoden.

I en annan del av pubben så stod det en gammal medlem i Junilistan och var ledsen för att Junilistan inte kommit in i riksdagen i England heller. Men när han, som för övrigt hette Greger, såg transvestiten ligga där och kyssa den där lilla förvirrade personen från Sverige så kom han plötsligt ihåg att han kunde spela fiol.

"Sluta din jävla transvestit!", skrek Mr Majstro och slet sig loss från transvestiten.

"Jag räddade ju ditt liv!", skrek transvestiten sårat.

"Det skiter jag i!", skrek Mr Majstro och rusade ut från pubben.

"Kom tillbaka!", skrek transvestiten efter honom, "jag älskar ju dig!"

Mr Majstro sprang genom den lilla byn, som av någon anledning hette London, som pubben låg i. Han var mycket förvirrad så han lade sig ner och började slicka på marken. Där låg han en bra stund innan han kom ihåg vad farsgubben alltid brukade säga till honom; "gå ner och sno några potatisar på 'Vi, fria handlare i samverkan' för helvete!".

Mr Majstro förstod inte vad detta betydde men han trodde att det var något i stil med "när du blir stor så ska du grunda en egen stad!". Han tänkte en stund på det innan han ställde sig upp och sa högt till sig själv; "på denna plats ska jag bygga min stad!". Eller egentligen så sade han inte högt till sig själv, han skrek allt vad han kunde.

Men det borde han inte ha gjort, för just då så gick en flock med tondöva getter förbi på gatan. När de hörde Mr Majstros skrik så trodde de direkt, eftersom de var tondöva, att det var idoljuryn som hade sagt att deras körsång inte lät bra. Så de blev alla jättearga och började springa med hög fart mot Mr Majstro. När Mr Majstro såg alla dessa tondöva getter komma springande emot honom så greps han av en enda tanke. Han kom nämligen ihåg hans "vad du gör när det kommer ilskna getter springande emot dig" lektioner i hans gamla skola. Det var nämligen obligatoriskt att man i Sverige lärde sig detta i skolan.

När getterna hade kommit fram till platsen där de sätt den där idoljuryn så blev de väldigt förvirrade. Där fanns inte längre fyra, ganska fula, personer. Utan en liten engelsk souvenir försäljare som stod och sålde små koppar och tröjor som det stod "Hallo and welcome to England sucker, hey you can't write that, yes I can, no, yes, no, yes, okay write what you want but don't write my name on it, okay I won't Mr Göran Persson" på. De tondöva getterna plockade genast fram sina allt för tunna plånböcker och köpte upp hela den lilla souvenir försäljarens lager och stack sedan där ifrån helt panka, men med massor av tröjor och koppar.

Mr Majstro hade legat och tryckt under en rosa elefant och tittat på allting. Han var glad att den lilla souvenir försäljaren hade dykt upp så att han kunde gömma sig under denna, ovanligt fula, rosa elefant.

"Tack herr elefant", sade Mr Majstro när han hade kravlat sig fram och ställt sig upp framför elefanten.

"Det var så lite", suckade elefanten sorgset.

"Varför är du ledsen?", undrade Mr Majstro som nu började få tårar i ögonen. Eller egentligen så var det inte tårar, utan vatten som en liten gapskrattande dvärg stod och sprutade på honom en bit bort.

"Jag har fått sparken från mitt jobb", sade elefanten och försökte att inte börja gråta.

"Vad jobbade du som då?", undrade Mr Majstro.

"Jag var Teve stjärna", sade elefanten och började böla, "jag jobbade på 'Fem myror är fler än fyra elefanter'".

"Vad hände?", sade Mr Majstro tröstande.

"Dom bestämde att de skulle byta namn till 'Fem myror är fler än tre elefanter', och av alla fyra elefanter som jobbade med programmet så bestämde de att det var jag som skulle sluta." Nu brast det helt för den rosa elefanten. Den reste sig upp på bakbenen och slog frambenen runt Mr Majstro.

"Ta det lugnt", sade Mr Majstro, "du, jag ska grunda en egen stad, vill du hänga med?"

Elefanten blev överlycklig och började slicka på en hund som stod en bit bort. Mr Majstro skrattade och sade;

"Vi kommer att få det kul tillsammans", innan han också började slicka på hunden.

Bravo! Om du läser det här så har du tagit dig igenom ännu ett kapitel i denna berättelse. Visst blir den bara värre och värre? Alltså ärligt talat så finns ju inte getter, elefanter och transvestiter i verkligheten. Det här skulle ju vara en seriös berättelse, som till exempel de två första "Knasköping".

Inledning

Hej och välkommen till berättelsen med den lägsta nivån av alla! Det skriver jag inte bara för att det här är 3e berättelsen om Knasköping och att nr 3 alltid brukar vara sämst av alla (förutom Star Wars där del 3 bara är den 3e sämsta), utan också för att den här berättelsen tar oss med till tiden innan Knasköping blev grundat. Jag är själv alltid kritisk mot att göra en del om det som hände innan de tidigare delarna, så som Star Wars Episode 1, 2 och 3 som gjordes efter Episode 4, 5 och 6, även Batman Begins är väldigt märklig, fast bra. En annan sak med att göra en nr 3 är att då så har man redan provat allt i nr 1 och 2, så nr 3 mest känns som en upprepning av de tidigare berättelserna.

Men om du nu vill läsa den här berättelsen, vilket jag tvivlar på att du vill, så ska jag ge en liten introduktion om vad den handlar om, fast det är så jobbigt så jag tror att jag börjar skriva berättelsen istället.

Mr. MASA,

Den märkliga människa som skriver denna sjuka berättelse.

Kapitel 1

Ashmakadam Majstro

Har du någonsin undrat vem grundaren till Knasköping, Mr Majstro, egentligen är?...
Det trodde inte jag heller men eftersom jag inte tycker om dig så ska jag berätta det i alla fall i det här kapitlet, ha, ha, ha, ha, host, ha, gurgel.

År 1818 i ett litet land i norr (som jag personligen inte riktigt vet vad det är för ett land, jag såg bara namnet i någon tidning) som kallas Sverige så fanns det en liten pojke som tyckte om att leka med sin lilla rosa luddiga kanin som kallades för sötnos. Pojkens namn var Ashmakadam Majstro och han var 30 år.

Ashmakadam såg ut som något sånt där som man hittar ibland när man rotar i grannens papperskorg och sen låter det ligga något år och hittar det igen i sin egen brevlåda, om du inte vet vad jag skriver om så kan jag skriva ett ord, "räkning". Men eftersom man inte kan se ut som ett papper så får du själv hitta på en figur som är värd att hata eller älska, det beror på vilken sorts av person som du är.

Hur som helst, Ashmakadam gillade sitt förnamn väldigt mycket, så mycket att han till och med skrev en bok om sitt namn en gång som han kallade "Den stora boken om namnet Ashmakadam". Denna bok sålde tyvärr inte så bra så han var tvungen att leva på gatan i några år innan han flyttade tillbaka hem till sina föräldrar, Blamakadam och Stinmakadam Majstro.

Den här dagen så var det fest i den lilla byn Stockholm som Ashmakadam bodde i, men Ashmakadam var hemma. Han hade förståss också gärna velat gå och se det nybildade rockbandet "SVAMP" (Svenska Välmodulerade Allmänna Makt Politiker) bestående av Göran Persson, Fredrik Reinfelt och Maud Olofsson, men han kände sig tvungen att vara hemma och vakta sötnos. Då kom han helt plötsligt på hur mycket han älskade sötnos. Han satte på TVn, det var en direktsändning från SVAMPs konsert i Globen. Han kände sig nöjd för att nu så fick han ju se SVAMP i all fall, han kramade om sötnos.

"KANINER GER DIG RABIES", sjöng Göran Persson på TV, "DE SMÅ ROSA LUDDIGA KANINERNA GER DIG RABIES, HÖR DU VAD JAG SJUNGER RABIEEEEEEES"!

Ashmakadam blev förskräckt, han ville inte ha rabies, så han sprang ut i köket och hämtade ett par plasthandskar som han lyfte upp sötnos med. Han sprang sedan med sötnos i händerna till badrummet där han slängde ner sötnos i toaletten och spolade.

Ashmakadam satt i soffan (egentligen var det inte så mycket av en soffa, det var mer som några flyttkartonger som stod uppställda) och var nöjd, han hade besegrat rabieskaninen, stoppat att den från att smitta honom och hans familj. Men plötsligt kände Ashmakadam det som om en kall hand omslöt hans hjärta, tänk om han var smittad av rabies och skulle smitta ner hela sin familj. Han tänkte inte ta den risken, han skulle fly från Sverige och aldrig sluta att resa. Hans stolta namn Ashmakadam skulle inte smutsas ner, han skulle lämna det bakom sig och bara kalla sig för Mr Majstro.

Han packade sin väska, han ville vara iväg innan hans föräldrar kom hem. Inte för att han var rädd att smitta dom eller att dom inte skulle låta honom åka utan för att han helt enkelt inte skulle bli en sån där människa som har bestämt sig för att gå men inte orkar bära med sig alla farväl kakor som hans släckt alltid gav alla som gav sig iväg. Han orkade heller inte fixa en farvälfest som hans släckt alltid krävde av alla som gav sig av som betalning för farväl kakorna.

Ja, ja jag vet att det här är den sämsta berättelsen som du någonsin har läst, men se det från den ljusa sidan, du har redan läst ett kapitel så nu är det bara... några stycken kvar.