Knasköping 3 - Mr.Majstro, Inledning & Kapitel 1
Inledning
Hej och välkommen till berättelsen med den lägsta nivån av alla! Det skriver jag inte bara för att det här är 3e berättelsen om Knasköping och att nr 3 alltid brukar vara sämst av alla (förutom Star Wars där del 3 bara är den 3e sämsta), utan också för att den här berättelsen tar oss med till tiden innan Knasköping blev grundat. Jag är själv alltid kritisk mot att göra en del om det som hände innan de tidigare delarna, så som Star Wars Episode 1, 2 och 3 som gjordes efter Episode 4, 5 och 6, även Batman Begins är väldigt märklig, fast bra. En annan sak med att göra en nr 3 är att då så har man redan provat allt i nr 1 och 2, så nr 3 mest känns som en upprepning av de tidigare berättelserna.
Men om du nu vill läsa den här berättelsen, vilket jag tvivlar på att du vill, så ska jag ge en liten introduktion om vad den handlar om, fast det är så jobbigt så jag tror att jag börjar skriva berättelsen istället.
Den märkliga människa som skriver denna sjuka berättelse.
Kapitel 1
Ashmakadam Majstro
Har du någonsin undrat vem grundaren till Knasköping, Mr Majstro, egentligen är?...
Det trodde inte jag heller men eftersom jag inte tycker om dig så ska jag berätta det i alla fall i det här kapitlet, ha, ha, ha, ha, host, ha, gurgel.
År 1818 i ett litet land i norr (som jag personligen inte riktigt vet vad det är för ett land, jag såg bara namnet i någon tidning) som kallas Sverige så fanns det en liten pojke som tyckte om att leka med sin lilla rosa luddiga kanin som kallades för sötnos. Pojkens namn var Ashmakadam Majstro och han var 30 år.
Ashmakadam såg ut som något sånt där som man hittar ibland när man rotar i grannens papperskorg och sen låter det ligga något år och hittar det igen i sin egen brevlåda, om du inte vet vad jag skriver om så kan jag skriva ett ord, "räkning". Men eftersom man inte kan se ut som ett papper så får du själv hitta på en figur som är värd att hata eller älska, det beror på vilken sorts av person som du är.
Hur som helst, Ashmakadam gillade sitt förnamn väldigt mycket, så mycket att han till och med skrev en bok om sitt namn en gång som han kallade "Den stora boken om namnet Ashmakadam". Denna bok sålde tyvärr inte så bra så han var tvungen att leva på gatan i några år innan han flyttade tillbaka hem till sina föräldrar, Blamakadam och Stinmakadam Majstro.
Den här dagen så var det fest i den lilla byn Stockholm som Ashmakadam bodde i, men Ashmakadam var hemma. Han hade förståss också gärna velat gå och se det nybildade rockbandet "SVAMP" (Svenska Välmodulerade Allmänna Makt Politiker) bestående av Göran Persson, Fredrik Reinfelt och Maud Olofsson, men han kände sig tvungen att vara hemma och vakta sötnos. Då kom han helt plötsligt på hur mycket han älskade sötnos. Han satte på TVn, det var en direktsändning från SVAMPs konsert i Globen. Han kände sig nöjd för att nu så fick han ju se SVAMP i all fall, han kramade om sötnos.
"KANINER GER DIG RABIES", sjöng Göran Persson på TV, "DE SMÅ ROSA LUDDIGA KANINERNA GER DIG RABIES, HÖR DU VAD JAG SJUNGER RABIEEEEEEES"!
Ashmakadam blev förskräckt, han ville inte ha rabies, så han sprang ut i köket och hämtade ett par plasthandskar som han lyfte upp sötnos med. Han sprang sedan med sötnos i händerna till badrummet där han slängde ner sötnos i toaletten och spolade.
Ashmakadam satt i soffan (egentligen var det inte så mycket av en soffa, det var mer som några flyttkartonger som stod uppställda) och var nöjd, han hade besegrat rabieskaninen, stoppat att den från att smitta honom och hans familj. Men plötsligt kände Ashmakadam det som om en kall hand omslöt hans hjärta, tänk om han var smittad av rabies och skulle smitta ner hela sin familj. Han tänkte inte ta den risken, han skulle fly från Sverige och aldrig sluta att resa. Hans stolta namn Ashmakadam skulle inte smutsas ner, han skulle lämna det bakom sig och bara kalla sig för Mr Majstro.
Han packade sin väska, han ville vara iväg innan hans föräldrar kom hem. Inte för att han var rädd att smitta dom eller att dom inte skulle låta honom åka utan för att han helt enkelt inte skulle bli en sån där människa som har bestämt sig för att gå men inte orkar bära med sig alla farväl kakor som hans släckt alltid gav alla som gav sig iväg. Han orkade heller inte fixa en farvälfest som hans släckt alltid krävde av alla som gav sig av som betalning för farväl kakorna.
Ja, ja jag vet att det här är den sämsta berättelsen som du någonsin har läst, men se det från den ljusa sidan, du har redan läst ett kapitel så nu är det bara... några stycken kvar.
