Tales from a wicked mind... not

KAPITEL 0,3

HEJ DÅ STOCKHOLM. MEN DET HETER JU KNASKÖPING

I DET HÄR KAPITLET SÅ HÄNDER DET MÅNGA SAKER, BLAND ANNAT... HALLÅ, VEM HAR TRYCKT PÅ CAPS LOOK TANGENTEN?! Så där ja, nu var det fixat. Men nu så hinner jag ju inte presentera den här kapitlet, nåja, ni får väll läsa igenom det för att förstå. För nu så fortsätter min sjuka berättelse.

På kvällen dagen efter dom fått uppdraget så gick Sixten och Bo iväg till Farbror Ds laboratorium, egentligen så skulle dom ha åkt tidigt på morgonen, men dom hade hindrats av att "Kanal Knas" just den dagen visade hela första säsongen av "Mitt liv som en konstig snubbe som är konstig och har en farm där det bara bor rosa kaniner, som jag måste slakta för att få mat, vet ni hur illa rosa kaniner smakar", och det ville dom inte missa, så dom var tvungna att se hela säsongen och sen gå till Farbror D. När dom kom fram till laboratoriet så stod Farbror D där och väntade på dom, han stampade med foten och såg irriterad ut. Bredvid honom så stod Bosse och stampade på samma sätt.

"Hej", sa Sixten till Farbror D när dom kom fram, "ursäkta att vi är lite sena".

"Visst", sa Farbror D, "alla kan vara lite sena".

"Men dom är 12 timmar sena!", sa Bosse åt Farbror D.

"Alla kan vara lite sena", sa Farbror D igen.

"Farbror Bosse", sa Bo, "vad gör du här?"

"Kalla mig bara Bosse", sa Bosse, "inte Farbror Bosse, det är ju löjligt".

"Ok", sa Bo, "men vad gör du här Bosse?"

"Jag ska följa med er till Pärun", sa Bosse.

"Vad?", sa Sixten, "ska du också försöka att stoppa Rudolf och Klang?"

"Å kraften i flaskan nej!", sa Bosse, "jag ska besöka några vänner där".

"Vad heter dom då?" sa Bo.

"Jo dom heter Usama och Saddam", sa Bosse, "vi har inte sätts sen vi gick i Terroristiska skolan tillsammans".

"Ska ni åka då?", sa Farbror D som började bli trött på alla som pratade.

"Visst D", sa Bosse.

"Ååååååååååååå", sa Farbror D irriterat, "erat fordon står där inne, nu går jag", och Farbror D påbörjade sin långa, långa väg tillbaka till hans och Farbror C's hus (som egentligen bara låg två meter ifrån laboratoriet).

"Ska vi ta och kolla på det där fordonet som D har byggt till oss?", sa Bosse och öppnade garaget  utanför laboratoriet. Där inne stod en sprilans nu B.R.U.M (Billiga Ruckel Utan Motor) X50, det var en nyhet i Knasköping, med motor.

"Men den där konstiga D", sa Bosse, "det är ju bara ett litet ruckel, hur ska vi alla få plats i den?".

"Det är inget litet ruckel", sa Sixten och Bo i kör, "det är en alldeles nu B.R.U.M X50 med motor".

"Ja", sa Bosse väldigt tydligt, "men hur ska vi alla få plats i den?"

"Det löser sig nog ska du se", sa Sixten.

En timme senare var Sixten, Bo och Bosse på väg i B.R.U.Men genom öknen mot Pärun, eller Sixten och Bo satt i B.R.U.Men, Bosse hade dom satt på taket.

"Hej då Stockholm!", sa Bo när Knasköping försvann ur sikte.

"Men det heter ju Knasköping", sa Sixten.

"Ja men...", sa Bo lite pressad, "jag tänkte bara kolla om du var med".

"Visst", sa Sixten.

Samtidigt som Sixten och Bo diskuterade inne i B.R.U.Men så satt Bosse uppe på taket och var stolt, han hade precis skrivit färdigt sina memoarer. Hans memoarer var den längsta text som Bosse någonsin hade skrivit, hans memoarer gick så här:

Mina Memoarer

Av Bosse Oval

Jag föddes, jag lever och jag kommer att dö.

Och så slutar kapitel 0,3. Och som Mats Karlbom säger; "Vänsterpartiets riksdagsgrupp är djupt splittrad om hur man ska agera när försvarets framtid ska avgöras i riksdagen på onsdag. På tisdagen ska försvarsfrågan diskuteras vid ett förlängt gruppmöte". Inte för att jag fattar något av det (precis som av den här historian) men det lät som en fin dikt om små rosa kaniner.