Tales from a wicked mind... not

Knas-paraden

Nu har vi äntligen kommit fram till det sista kapitlet. Det utspelar sig vid den tiden som ni alla känner igen. Tiden då Sixten Knas, släckting till Mr Majstro, är borgmästare.

Det här kapitlet utspelar sig efter Kansköping och Knasköping 2, afrodes diamant. Så om ni inte läst dem så får ni *** göra det.

Sixten Knas gick med sin vän Bo Oval genom Knasköping. De var på väg till det stora Knasfältet där Knasparaden runt Knasköping varje år avslutades. Sixten skulle hålla tal där och även presentera artistframträdandena. Sixten var glad, för alla hans favoritband var med. De som spelade var: Iron Knas, Knasköping City Släckers, AD/HD, Sabba och soloartisten Peter Bögback.

Sixten klev upp på scenen och ett öronbedövande gapskratt fyllde luften. Sixten steg fram och tog upp mikrofonen från den fula kossan Berit som jobbade extra som mickstativ. Berit hade haft en lång och lysande karriär där hon bland annat jobbat med Lena Philipsson.

Hur som helst så tog Sixten upp mikrofonen och skrek högt i den; "Låt oss alla sjunga Knasköpings nationalsång". Efter det så började alla sjunga: "Mr Majstro Mr Majstro, Mr Minister Majstro Misteeeeeeeeeer Miiiister Maj aj ajstro! Miiiiiister Majstro, Mr Minister Maj aj stro! Mr Mr Maaajstro, Mr Miiister Majstro, Mr Minister Maj aj aj aj aj ajstrooooo!"

När alla sjungit klart så skrek Sixten; "Låt mig presentera Iron Knas." Nöjd med sitt extremt genomtänkta tal gick Sixten av scenen där Iron Knas just hade börjat spela deras låt "The number of the rosa elefant".

När Sixten hade gått av scenen så kom en gubbe i långbenskeps fram till honom ridande på en rosa elefant. Gubben sade med en väldigt mörk röst;

"Du måste hjälpa mig. Jag dog aldrig på riktigt. Dom tog mig till fånga. Efter en massa år har jag nu äntligen lyckats fly. Hjälp mig!"

"Och vem är du då" sade Sixten glatt.

"Jag är din släckting Mr Maj..."

"Jag har ingen släckting som heter Mr Maj" avbröt Sixten honom.

"Men jag är ju Mr Maj..."

"Jag har förstått att du är Mr Maj. Men nu får du gå." Och med de orden så vände sig Sixten om och gick.

Nu är det äntligen slut. Jag vet att sluten inte var så genomtänkt. Men det var ett slut eller hur?

Knasköping

Välkommen till ännu ett meningslöst kapitel i denna meningslösa historia, som förresten är slut om två kapitel. Nu har vi äntligen kommit fram till det som ni redan från början har väntat på: början på slutet.

De överlevande passagerarna från båten Stig-Jörgen vandrade över "De överlevande passagerarna från båten Stig-Jörgens kontinent". De hade precis kommit ut ur den enorma skog som de hade vandrat igenom i nästan två minuter. Det hade varit en lång och svår färd genom lingonris och svampskogar så alla var mycket hungriga när de tillslut kom ut i den enorma öken som tydligen omgav stora delar av skogen.

"Va fan" sade en liten ful analfabet som gick precis bredvid Mr Majstro och hans rosa elefant, "vi har vandrat i två hela minuter utan en enda kräftskiva. Nu lägger jag mig ner och sörjer tills jag dör."

Det hördes ett instämmande gapskratt från resten av den gruppen.

"Nooooooooooooooooooooooooooo" skrek Mr Majstro och red i slow motion fram på sin rosa elefant och ställde sig framför alla människor. "Jag är helt säker på att det finns miljoner av kräftskivor i mitten av den där stora öknen" lade han sedan till och började rida ut mot öknen.

Och då hände något. Alla människor fylldes plötsligt av olika sorters alkohol, som en stor fet gapskrattande tysk stod och sprutade på dem med en vattenpistol. Då blev alla så fulla att de ramlade ihop i en hög på marken. Den fete tysken tog då upp dem och sprang efter Mr Majstro ut i öknen.

När alla människor vaknade så såg de att de låg på en liten badhandduk i mitten av en stor öken. Bredvid dem stod en stor fet tysk och en rosa elefant och tittade på dem, och en bit längre bort stod en knasig gubbe i Långben keps och spikade upp en skylt med texten "Här byggs den alldeles nya staden Knasköping, huvudstad i de överlevande passagerarna från båten Stig-Jörgens kontinent" på.

Under de följante 40 åren arbetade alla överlevande passagerare från båten Stig-Jörgen med att bygga 200 små röda hus, som de sedan alla bosatte sig i. De hade även haft tid att bygga ett fult litet sjukhus, ett 1256 meter högt stadshus och en suddgummi fabrik, för sudd var ju numer deras favoriträtt. Alla de överlevande från båten Stig-Jörgen hade nämligen blivit knäppa av den starka värmen i öknen och hade även börjat kalla sig själva för Knasköpingsbor.

Mr Majstro hade av någon outgrundlig anledning vunnit alla borgmästarval som Knasköping någonsin hade orkat ordna. Vissa trodde att det berodde på valfusk, medan andra trodde att det berodde på att Mr Majstro var den enda som hade ställt upp i valet.

Mr Majstro satt nu på sitt kontor i Knasköpings stadshus och tänkte på hur han skulle fira sitt 1000 års jubileum som borgmästare, när det plötsligt slog honom att han faktiskt bara varit borgmästare i 35 år. Så han återvände snabbt till hans normala syssla, att sitta under skrivbordet och äta sudd.

Det som hände sedan står för evigt inskrivet i Knasköpings historieböcker. Mr Majstro satte ett sudd i halsen, kvävdes och dog.

Ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha! Mr Majstro är död och den här historien är slut! Det har varit fyra långa, märkliga kapitel. Men nu är det äntligen över!

Men vänta lite nu, det skulle ju vara fem kapitel. ***, nu måste jag skriva ett till.

Ja, ja, jag får se det positivt, det är bara ett kvar.