Knasköping 2 - Afrodes Diamant, Kapitel 0,7

Författarkommentar: Nu så har vi kommit fram till det sista kapitlet av "Knasköping 2 - Afrodes Diamant". I detta kapitel får hela stotyn sin avslutning, allt länkas samman och flätas ihop. Detta är dock inte slutet av Knasköping trilogin, men mer om det i sista kommentaren. För sista gången ska jag också nämna att ni inte får förvänta er några mirakel med språket då jag skrev det här på högstadiet. Mycket nöje!

KAPITEL 0,7

THE END OF THIS STORY, ELLER SOM MAN SÄGER PÅ ENKEL SVENSKA, SLUTET

Så har vi äntligen kommit till detta skede som jag har längtat efter enda sen den här berättelsen startade, slutet. Äntligen så får jag skriva ordet "slut", fast inte ännu, vi har ju fortfarande ett kapitel kvar, jag återkommer.


Sixten och Bo satt på sitt hotellrum, stolta och en aning förvånade. De var stolta för att de hade förhindrat Rudolf och Klang att ta Afrodes Diamant, och de var förvånade över att Afrod... hade visat sig vara någon annan än de hade trott. Det var så här: Rudolf och Klang hade hoppat ner från taket i samma ögonblick som Sixten, Bo och Afrod... kom in i det jättelika rummet, då hade Rudolf hoppat upp på pelaren och försökt att ta diamanten. Men då hade Sixten tagit en fallskärm och hoppat och sparkat ner Rudolf. Sen så band Sixten och Bo dem och gav dem till en V.A.K.T (Viktigpettrars Alkoholiserade Kroppars Tarmar). Och sen så hade Afrod... sagt att han egentligen var Afrodes och att han inte alls var död utan bara pensionerad. Sen hade Sixten och Bo gått tillbaka till hotellet och börjat packa.


"Vilken överraskning", sa Bo.

"Ja verkligen", sa Sixten, "tänk att den där korven smakade så gott".

"Ja", sa Bo och stoppade in den sista väskan i B.R.U.Men och stängde luckan.

De satte sig i bilen (eller "bilen" är kanske för mycket sagt) och körde iväg. När de hade kommit en bit så såg de Bosse som låg och skrattade i diket. De plockade upp honom och fortsatte till gränsen. När tulltjänstemannen fick syn på Bosse så öppnade han grinden snabbt och sprang och gömde sig så B.R.U.Men lugnt kunde rulla ut från Pärun och in i deras eget land Knasrike (som egentligen bara bestod av lite skog, en stor öken och så Knasköping). De rullade in i Knasköping en stund senare och Bosse sprang genast iväg och skrattade och sjöng. Sixten och Bo gick hem till Muffinfrun, Farbror C och Farbror D och drack läsk.


Vad som hände sen är historia: Bosse fick sina memoarer tryckta i tidningen KnasNyheterna (fast det såg han aldrig för att han låg på psyket med en oförklarlig sjukdom), Sixten skrev en bok som hette "The lord of the Afrodes diamant" som byggde på Afrodes liv, Bo använde sina nya "äkta" läkarredskap som han hade löpt i Pärun och alla i Knasköping blev magsjuka. Sen så hände det inget mer. Eller jo det gjorde det, men det är en annan historia.


SLUT

Författarkommentar: Nu är "Knasköping 2 - Afrodes Diamant" slut. Personligen så tycker jag att språket helt klart kunde ha varit bättre. Om jag hade skrivit den idag så hade den blivit annorlunda, storyn däremot skulle nog nästan bli densamma. Nästa del i Knasköpings trilogin, som även är den sista, kommer att dra igång inom kort. Den heter Knasköping 3 och tar upp grundaren av Knasköping, Mr Majstros, liv. Vi syns alltså i "Knasköping 3 - Mr Majstro", tills dess, hare bra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0