Knasköping 2 - Afrodes Diamant, Kapitel 0,6
KAPITEL 0,6
JAG KOM INTE PÅ NÅGOT BRA NAMN PÅ DET HÄR KAPITLET, SÅ JAG STRUNTADE HELT ENKELT I DET, MEN VÄNTA LITE NU, DET HÄR VAR JU ETT BRA NAMN.
Jag börjar tröttna på att skriva den här förtexten nu, jag har gjort det i 6 kapitel nu (om man räknar med det här kapitlet), så jag tänker sluta nu... Eller nej förresten, då kanske ni skulle sluta att läsa, eller så tycker ni att det blir bättre, det är en balansgång där. Jag antar att jag får fortsätta lite i alla fall.
Sixten, Bo och Afrod... stod ovanför linbanan och kunde skymta Rahes tempel borta i horisonten. Dit var det världens längsta kö av människor som ville besöka templet.
"Det kommer att ta oss flera veckor att komma fram till templet", sa Sixten, "och på den tiden så har Rudolf redan tagit diamanten".
"Inte nödvändigtvis", sa Afrod... och tog fram ett kort som det stod V.I.P på.
"Å", sa Bo, "är du en 'VIktig Person'?".
"Inte nödvändigtvis", sa Bo, "V.I.P står för 'Vill Icke Pensioneras' och det ger mig möjlighet att tränga mig i kön och att gå in gratis i templet tillsammans med två vänner".
"Men tror du inte att alla de andra som köar kommer att bli väldigt arga?", sa Sixten.
"Inte nödvändigtvis", sa Afrod... och slängde ut lite pulver på både honom, Sixten och Bo och plötsligt så började de att sväva, "på det här sättet kommer vi att flyga över alla och på så sätt så slipper vi tränga oss".
Sixten, Bo och Afrod... flög över folkmassan.
"Vill ni se på P.R.O.P.A.G.A.N.D.A?", undrade Afrod... efter en stund.
"Vad står det för?", undrade Bo.
"Polisens Rop Om Pansarvagnen Alsrjtör Genom Att Nissarna Dansar Ankidansen", upplyste Afrod..., "eller vad ni skulle kalla TV".
"Visst", sa Bo, "men kom ihåg att det heter Tävä och inte TV".
"Ok", sa Afrod... och tog upp en fjärkontroll och riktade den mot den stora storbilds plasmaskärmen som hängde på Rahes tempel och plötsligt så dök en man med glasögon upp på skärmen.
"Men det är ju Knasköping Tävä", sa Sixten lyckligt.
"Nej", sa Afrod..., "det är nyheterna".
"Idag på nyheterna", sa nyhetsuppläsaren som visst hette Rolf Lindgren, "så tar vi upp den senaste sprängningen i Bagdad och invaderingen i Sverige av barbarer och annat viktigt. Nu över till vädret", sa han och drack en klunk av äppelsaften som stod på bordet. Men sen plötsligt så spottade han ut det och sa "men det är ju kiss!!" och sprang mot kameran och välte den. Sen så hörde man slagsmålsljud innan "Tillfälligt Avbrott" skylten kom upp.
"Blir det alltid sådär?" frågade Afrod...
"Hur då?", undrade Sixten.
"Sådär", sa Afrod...
"Vad?", sa Sixten, "allt vi såg var ju helt normalt".
"Vi är snart framme", sa Afrod... en timme senare, "så gör er klara".
"Hur då?", undrade Bo.
"Så här", sa Afrod... och slängde ett vitt pulver på sig själv, Sixten och Bo.
Alla landade prydligt framför entrén till templet. De gick in och ställde sig i kön till korvkiosken, sen så åt de varsin korv (eller rättare sagt var det 20 Chorizo var), sen så satte de sig på en bänk och tjöt att de hade ont i magen i några timmar, men sen när magontet slutade så gick de in i templet. När de hade gått en stund så kom de fram till ett jätte stort rum. Rummet var guldfärgat från dom små mushålen (eller egentligen så var det stora råtthål, ungefär 50cm i diameter, och i dom så bodde stora radioaktiva muterade råttor) i golvet till dom stora lampkronorna i taket (som egentligen bara var några glödlampor). Och mitt i rummet stod en stor marmor pelare, och högst upp glänste Afrodes diamant.
Det var väll spännande? Hur ska den här sjuka berättelsen sluta? Nästa kapitel är det sista, så må det bära eller brista.
Bra dikt va? Vi syns i det sista kapitlet.
