Knasköping 2 - Afrodes Diamant, Kapitel 0,5
KAPITEL 0,5
DEN HÄR VÄGEN, FÖLJ MIG
Det här kapitlet är som en fortsättning på det förra. Eller, det är ju alla kapitel, så jag vet inte varför jag skriver det här. Vet du... nu orkar jag inte bekymra mig om det. Nu börjar vi!
Bo låg och solade i solariet på spat på Hotellet, eller rättare sagt var det ett Pärunskt solarium som egentligen bara var ett hål i taket med en matta under, och spat var egentligen ett litet fågelbad i ett litet rum. Medan Bo låg där och solade så kom Sixten plötsligt inspringande med en tiggare bredvid sig.
"Bo", sa Sixten, "kom genast!"
"Varför då?", undrade Bo.
"Därför att vi måste hitta den där diamanten", sa Sixten, "jag såg precis Rudolf och Klang som var på väg mot bergen".
"Visst ja, diamanten", sa Bo, "men varför har du en tiggare med dig?"
"Det här är Afrod", sa Sixten, "och han säger att han kan vägen till Rahes tempel".
"Jag heter inte Afrod", sa tiggaren, "jag heter Afrod..."
"Just det", avbröt Sixten, "du heter Afrod och vi heter Sixten och Bo".
"Men jag heter ju Afrod...", började tiggaren men innan han hade hunnit säga klart det så var Sixten och Bo redan uppe på rummet och packade.
3 timmar senare var Sixten, Bo och Afrod... på väg ut genom staden mot bergen.
"Den här vägen", sa Afrod..., "följ mig".
"Ska vi vandra genom vildmarken nu?", sa Bo, "vandra i flera veckor i sträck tills vi utmattade av törst når templet?"
"Det är inte nödvändigt", sa Afrod..., "vi tar linbanan".
"Va", sa Sixten, "men Rudolf snackade om att det skulle ta flera veckor att gå".
"Ja troligen", sa Afrod..., "om dom följer den där gamla kartan ja".
"Ok", sa Sixten, "men var är linbanan?"
"Där", sa Afrod... och pekade bort mot en stor marknad med souvenirer som bestod av bland annat "Rahes tempel Lego byggsats", "Afrodes action figurer", "Afrodes diamant sparbössan" och mycket annat skräp, där låg även den pampiga stora linbanan.
"Å nej!", sa Sixten, "om det finns en linbana så måste ju Rudolf och Klang redan vara vid Rahes tempel, då kommer dom att slänga kartan".
"Inte nödvändigtvis", sa Afrod..., "om dom är dom som du säger att dom är så följer dom den där gamla kartan och är inte där fören om ungefär en vecka".
"Vad bra!", sa Bo som just hade börjat titta i ett stånd där dom sålde "exakta" kopior av dom doktorsinstrument som Afrodes doktorer använde.
"Kom nu", sa Sixten till Bo och drog honom med sig bort till linbanan.
"Ok", sa Afrod..., "ta fram era pengar nu så vi kan åka".
"Just det", sa Sixten, "ta fram pengarna nu Bo".
"Jo... det är... liksom... såhär att jag har handlat lite", sa Bo och tittade ner på en påse som det stod "Afrodes doktorsväska" på.
"Har du handlat upp alla våra pengar Bo?", sa Sixten.
"Inte alla", sa Bo och tog fram 1 päruro (50 russin (50 öre) i Knasköping).
"Å din!", sa Sixten och blev så frustrerad att han satte sig ner och började sjunga en sång på pärunska, "dsahohbgnlih iolhj lskdg sklh lkhijlh lkhkg kgilg jhlglkg hdg szjdg sehgtavk kedjg u<sblkfhgvb lgjbk jzhg dfhzg öhzdjfö jsh öxfjbhkgh özshfj h.öbjvhzödfh jhzösfhslj hfzdgdklf zkfgzfg öghözgh zökjgjsf ödgh dsvloiehyf fgöprjg uhtekfn -lhsjhqjer k dk dslkglö dkj dk j kej lgls ösjkdh öäjs kdnj h äsji jnglolk sökb ölkb jbaqwlb bolqqlqwqwqlbnlfgb löbns ösdbnj öd ks jskbgksböw löa löajhf lö alaö hlöa lahö lafhjleh ao å ahö åå a öahqlö hlaöh öa alas", och alla "människor" som gick förbi slängde 5 päruro var till Sixten, och tillslut så hade han sjungit ihop till biljett priset.
"Det där var bra gjort", sa Bo 1 timme senare när dom var på väg upp i linbanan mot Rahes tempel.
Då var det kapitlet också slut, det var väll bra... nej det var alldeles för kort. Så därför så fyller jag upp med ännu en dikt om små rosa kaniner:
Rätten att utmana höga chefer i statens tjänst kan ses som en sista rest av den personliga kungamakten - och som sådan hör den förstås inte hemma i ett demokratiskt styre. En anledning till att den överlevt så länge är att den ger regeringen möjligheten att utse chefer som lojalt arbetar för regeringens politik. Detta är inget "fel" - en regering som har riksdagens stöd ska naturligtvis inte behöva få sin politik motarbetad av likgiltiga eller oppositionella myndigheter.
Den bästa hittills eller hur?
