Knasköping!, Del 1
Författarkommentar: Denna berättelse skrev jag som ett skolarbete när jag gick i årskurs 6. Så, språket är väll kanske inte fulländat. Den har dock ibland sina poänger. Det blir bättre i fortsättningen, jag lovar, men för att kunna publicera min personliga favoritberättelse "Knasköping 2, Afrodes Diamant" så måste jag ju publicera ettan först :-P Ettan i sin tur är indelad i 2 delar. Här får du den första. Mycket Nöje!
En gång för länge sedan, eller inte för så lände sedan, faktum är att det var rätt nyligen, så fanns det en stad (eller den finns ju fortfarande men det förstnämnda lät bäst) mitt i den stora öknen i nordsödra delen av Östpolen. Stadens namn var Knasköping.
Staden består, då som nu, av oändligt många små röda stugor, ett sjukhus, ett mindre laboratorium (med namnet "D`s experiment") och ett stort stadshus som stärker sig, då som nu, som en pelare rätt upp i luften.
Invånarna i denna märkliga stad är (om möjligt) ännu märkligare, det skulle ta hela berättelsen att tala om allas namn och jobb (och då så skulle dom flesta redan ha stängt ner berättelsen och sagt "å vad långtråkigt") så därför så väljer jag bara dom viktigaste personerna och dom som den här berättelsen handlar om.
Jag börjar med den mest kända figuren i hela Knasköping, borgmästare Sixten Knas. Sixten vann sitt första borgmästarval redan för 50 år sedan, då han själv bara var 10 år. Sedan dess har han inte förlorat ett enda val (det kanske kan bero på att hans enda motståndare var Rudolf, som jag ska berätta mer om senare).
Den andra personen som jag ska berätta om är Dr Bo Åval (det kanske bör nämnas att han är Sixtens bästa vän). Bos första leksak var en doktors låda, Bos andra leksak var en doktors låda, Bos tredje leksak var en doktors låda, Bos fjärde... Ni fattar poängen va?
Sen så har vi Muffin bagaren Muffin frun som bakar dom största och godaste muffins man kan tänka sig.
Och sen så har vi Sixtens farbröder. Farbror D, som är den smartaste i hela Knasköping, och
Farbror C, som tillskillnad från Farbror D inte är sådär jätte smart, ärligt talat så är han en stor dumbom.
Tillsist så har vi dom två personer som gör att min historia inte liknar en Coca-cola utan kolsyra, de två skurkarna Rudolf & Klang. Rudolf är (konstigt nog) bror till Sixten, och är den drivande ledaren av duon Rudolf & Klang. Klang är ganska smart (han kan till och med mäta sig med Farbror D) men tillskillnad från Farbror D så tillvärkar bara Klang ondskefulla maskiner åt Rudolf.
Då så skulle jag tro att ni vet vilka alla är, och om ni inte vet det så kommer ni att förstå det, för nu så börjar min berättelse!
NATIONAL DAGEN.
Mr Majstro Mr Majstro, Mr Minister Majstro Misteeeeeeeeeer Miiiister Maj aj ajstro!
Miiiiiister Majstro, Mr Minister Maj aj stro!
Mr Mr Maaajstro, Mr Miiister Majstro, Mr Minister Maj aj aj aj aj ajstrooooo!
Det var Knasköpings national dag och Sixten stod och njöt av nationalsången, som "Knasköping Grundskolas Kör" stod och sjöng på en scen, innan de smidigt hoppade ner från den. Sen så öppnades ridån som dom hade stått framför och Sixten kom fram bakom den.
"Mina vänner" sa han i den jättelika mikrofonen som Farbror D hade uppfunnit dagen innan, "jag ville bara säga att...", mer hann han inte säga för att just då så öppnades ett litet svart (osynligt) hål och spottade ut tre ord från den vanliga värden som du och jag lever i. Orden kom från en dubbning av filmen "Rudolf med den röda mulen 5 - Nu flyger vi igen!" med Carola och Pernilla Wahlgren. Så när Sixten alltså hade sagt "jag ville bara säga att" så spottade hålet ut orden "Rudolf är här". Så Knasköpingsborna uppfattade det hela så här, "Mina vänner, jag ville bara säga att... Rudolf är här".
Panik utbröt bland Knasköpingsborna, dom sprang åt alla håll mot sina små röda stugor. Sixten stod kvar en stund och försökte fatta vad som hade hänt innan han skrek, "AAAAAAAA"!, sen så lade han sig ner på scenen med händerna för öronen. Detsamma gjorde alla andra Knasköpingsbor (fast inte på scenen utan på golv, gator och allting annat som ligger på marken), för att ljudet från mikrofonen hade blivit så starkt när Sixten skrek, "AAAAAAAA"!
Men helt plötsligt så kom Sixten (och alla andra Knasköpingsbor) på att mikrofonen bara hade varit på uppvärmning. Så glada att mikrofonen inte hade varit uppvärmd så gick Sixten och alla andra Knasköpingsbor hem till sig och tog en kopp men läsk, och nästa dag så var allting som vanligt igen.
Det där var en liten historia om en helt vanlig dag i Knasköping, men nu så börjar min riktiga historia som handlar om en ovanlig dag i Knasköping.
Författarkommentar: Fortsättningen på den här historien kommer att publiceras inom kort. Vad handlar den om då? Ja, du. Om du tycker att det på något undangömt plan tycker att berättelsen hittills har haft sina sjuka stunder, så är det inget mot vad komma skall.
