Tales from a wicked mind... not

Författarkommentar: Det finns egentligen inte så mycket att säga om det här kapitlet. Förutom att det är nu som historian börjar ta fart. Inte full fart, det händer i nästa kapitel, men ändå. I det här kapitlet gör Sixten och Bo entré och startar paneringen inför sin resa till Pärun. Som sagt; den är skriven i grundskolan så vänta er inga mirakel med språket.

KAPITEL 0,2

ÄH, VI ÅKER I MORGON ISTÄLLET

Nu är det dags för nästa kapitel i denna sjuka berättelse. Om man läst berättelsen "Knasköping" som jag skrev förra året så kommer man ihåg karaktärer som Sixten, Bo och några fler, om ni inte kommer ihåg dom så får ni gå tillbaks och titta för att det här kapitlet handlar om dom. Om ni inte alls har läst "Knasköping", så varför i ******* läser ni det här!?

Det hade tagit Bosse en hel dag att ta sig från Rudolfs slott till Knasköping, även fast Knasköping bara låg 100 meter från Rudolfs slott. Anledningen till att det tagit så lång tid var att Bosse hade tagit flera två timmars raster på vägen, bland annat för att dricka och klappa en av dom många små rosa kaniner som bodde i öknen. Men när han väl hade kommit fram till Knasköping så "lånade" han en bil som stod på gatan och körde dom resterande 10 meterna till stadshuset.

Inne i stadshuset firade Sixten sitt dödsdags kalas (för er som inte kommer ihåg vad dödsdag är så är det dagen som är beräknat att man ska dö, också firar man på den dagen varje år ända tills man dör) tillsammans med Bo, Muffinfrun, Farbror D och Farbror C. I egenskap av Sixtens bror så hade Rudolf också blivit inbjuden till kalaset men tackat nej, eller egentligen så gick han direkt upp till Sixtens kontor och skrek det högsta han kunde "NEJ" i Sixtens sekreterares öra, så hon hade fått ta en låååååååååååååååååååååååååååååååååååååång semester. Sixten hade själv kostat på henne den billigaste semestern till vattenpölen nere på gården, men han hade dragit det på hennes lön, 500 årslöner hade det kostat.
 

Dödsdagsfesten var redan i full gång när Bosse kom in på Sixtens kontor. Han gick direkt fram till stereon och bytte låt från "Kalle Jonsson var en jätte trevlig man" (som var Sixtens favorit låt) till "Jag vet nåt som inte ni vet (karaoke version)". Sen tog han karaoke micken och började sjunga: "Jag vet nåt som inte ni vet, Rudolf har en konstig plan, idag igen, idag igen, han tänker åka till Pärun, till Pärun, till Pärun, där så tänker han ta Afrodes diamant, Afrodes diamant, Afrodes diamant, med den tänker han ta över Knasköping, Knasköping, Knasköping, Sixten du måste göra nåt, göra nåt, göra nåt, för att rädda Knasköping, Knasköping, Knasköping, och det är faktiskt din plikt som borgmästare".

"Vad var det du just sjöng?" undrade Sixten som hade stoppat tårta i öronen precis efter att Bosse hade kommit in.

"Jo att Rudolf har hittat kartan som leder till Rahes tempel där Afrodes diamant finns", sa Bosse.

"Afrodes vaddå?" undrade Sixten.

"Diamant, Sixten", sa Bosse, "men det är kanske bäst att jag berättar hela historian för dig..."

Nu följer en jätte lång och tråkig dialog mellan Bosse och Sixten där samma saker sägs som i kapitel 0,1 mellan Rudolf och Klang, och eftersom ni ska orka läsa resten av historian också så hoppar vi över den, vi fortsätter där Bosse sagt sitt.

"Så du menar alltså att jag ska ge mig iväg till Pärun för att leta efter en löjlig diamant som Rudolf kan ta över Knasköping med?" frågade Sixten Bosse.

"Ja", sa Bosse, "det är din plikt som borgmästare".

"Ok", sa Sixten, "är det bråttom?"

"Ja!"

"Men när ska jag åka?"

"Nu!"

"Nu?"

"Nu!"

"Får jag följa med?" undrade Bo som hade lyssnat på hela samtalet.

"Visst", sa Sixten.

"Hej då", sa Bosse och gick.

"Farbror D", sa Sixten, "har du något bra transportmedel för oss?"

"Visst", sa Farbror D, "kom till mitt laboratorium i morgon bitti så får ni se."

"Då är det väll bäst att vi börjar packa", sa Bo.

"Äh", sa Sixten, "vi gör det imorgon istället."

"Ok", sa Bo.

Då var kapitel 0,2 slut. Eftersom ingen fattade skämtet i slutet av förra kapitlet så skippar jag det nu, nu så ska jag bara vara alvarlig. Det är 4 partier för att man inte ska ha för många partier att rösta på, och heller inte för få.

Alla partier får vara med i underhuset, men vinnaren får flest platser, vinnarens ledare blir Stadsminister och får då välja ut 20 st politiker från dom olika partierna till överhuset.

Nej det var tråkigt, vi syns i näta kapitel.

Författarkommentar: Haha, okej. Man märker vilken koll man hade på riksdag och regering när jag skrev det där. Riktigt skumt. Vad som är ännu skummare är att jan inte minns om jag var ironisk eller inte. Jaja. Fortsättning följer i nästa kapitel, då Sixten och Bo påbörjar sin episka resa!