Allmänna reflektioner över tiden vi lever i
Jaha, då var det återigen dags för Eurovision Song Contest. I år har spektaklet tagit sig till Serbien (tror jag, har ingen större koll men jag vet att det är någonstans där i krokarna) och jag måste säga att denna tävling bara verkar bli större och större för varje år. Jag har inget minne av att det brukar vara så här många länder med och jag trodde att det bara brukade vare en semifinal. Det är så oändligt många bidrag att man omöjligt kan hålla reda på alla. Men som vi alla vet så betyder inte kvantitet kvallitet. De flesta av dessa låtar är, rent ut sagt, skitdåligt. Visst, det finns väll några få låtar som är hyffsade. Men för det mästa vill man bara zappa vidare till Mythbusters repriser på Discovery.
En sak som är bra med Eurovision är att tävlingen de senaste åren har fört hårdrocken in i våra europeiska hjärtan. Det började med att Lordi gick och vann hela grejen och året efter det var det flera hårdare bidrag med. I år är det dock bara ett, Teräsbetoni från Finland med låten Missä miehet ratsastaa. Kommer jag då att heja på dessa finnar på lördag? Svaret blir, trots känslan av att Finland bara försöker återupprepa Lordis succé från 2006, ja. Jag kommer att hålla på Teräsbetoni (fasst jag inte förstår ett ord av vad dom sjunger) och Sveriges bidrag. En annan grej som får mig att hålla på finnarna är att sångaren i bandet förra året sammarbetade med Tony Kakko (sångare i ett av mina favoritband Sonata Arctica) och några andra på coverprojektet "Northern Kings".
Sverige kommer jag ju självklart att hålla på eftersom jag bor i Sverige, och jag måste nog tyvärr erkänna att jag hade hållt på Sverige även om det varit Vikingarna som representerade (eller inte förresten).
Så lycka till till både Charlotte Perelli (tror jag att det stavas) och Teräsbetoni. Jag måste faktiskt också säga att det vore kul om de där piraterna vann!!! Jag gillar deras låt :-P
Nu avslutar jag denna lilla reflektion med att visa något som inte har någonting med lördagens evanemang att göra. Jag ska visa den officiella trailern till HammerFalls nya DVD Rebels With A Cause. Mycket Nöje!
En sak som är bra med Eurovision är att tävlingen de senaste åren har fört hårdrocken in i våra europeiska hjärtan. Det började med att Lordi gick och vann hela grejen och året efter det var det flera hårdare bidrag med. I år är det dock bara ett, Teräsbetoni från Finland med låten Missä miehet ratsastaa. Kommer jag då att heja på dessa finnar på lördag? Svaret blir, trots känslan av att Finland bara försöker återupprepa Lordis succé från 2006, ja. Jag kommer att hålla på Teräsbetoni (fasst jag inte förstår ett ord av vad dom sjunger) och Sveriges bidrag. En annan grej som får mig att hålla på finnarna är att sångaren i bandet förra året sammarbetade med Tony Kakko (sångare i ett av mina favoritband Sonata Arctica) och några andra på coverprojektet "Northern Kings".
Sverige kommer jag ju självklart att hålla på eftersom jag bor i Sverige, och jag måste nog tyvärr erkänna att jag hade hållt på Sverige även om det varit Vikingarna som representerade (eller inte förresten).
Så lycka till till både Charlotte Perelli (tror jag att det stavas) och Teräsbetoni. Jag måste faktiskt också säga att det vore kul om de där piraterna vann!!! Jag gillar deras låt :-P
Nu avslutar jag denna lilla reflektion med att visa något som inte har någonting med lördagens evanemang att göra. Jag ska visa den officiella trailern till HammerFalls nya DVD Rebels With A Cause. Mycket Nöje!
Kommentarer
Trackback
